skitroligt

Jag är vaken i tid och har inga planer på att somna om. Det gillas ju.
Ett avsnitt friends med sjuka Kakan, duschen, strandcamping och sedan förhoppningsvis sol hela dagen. Jag passar på att vila ut ordentligt då jag inte behöver tillbaka till Vasa förrän kvällsskiftet på onsdag. I något skede borde jag åka och säga hallå till pappa också. Nu planerar jag bara högt.
ANYWAY, ett vettigare inlägg kommer då jag blir vettigare.
Och stafettpinnen lämnade jag på marken för dem som är intresserade. Jag har som rökare för dålig kondition. Och DET är mitt offentliga utlåtande.

Gårdagen började ju bra, det kan jag tydligen inte understryka tillräckligt, avancerade i samma spår och wrapped up någon nivå lägre. Kanske två nivåer.
Hockey, standup och utbytta ord med halva nattklubben. Väldigt trevligt och lite plågsamt.
Nu ska jag städa lokalen tills mamma kommer hem och sedan lägga mig i solstolen med en kopp kaffe. Mera orkar jag inte informera om i detta skede.

Desperat att slippa hem igår som jag var tog jag till sista utvägen när ingen var snäll nog att hämta mig; bussen. Det var det enklaste sättet att färdas i högstadiet, men redan första året i gymnasiet slutade det vara ens ett sista alternativ. Slapp jag inte hem så slapp jag inte hem, då drev jag. Det är visserligen en sak att åka fem kilometer varje dag, och en helt annan att sitta och andas dålig andedräkt i nästan hundra kils, eller en och en halv timme. Bara att sitta stilla i en och en halv timme.
Man kan ju inte göra annat än roa huvudet så mycket man orkar. Det blev helt absurdt när jag började tänka på det. Använde ordet diagnostisera i så många meningar jag kom på (doktorn diagnostiserade mig, han blev diagnostiserad, det höll på forever), testade mitt sifferminne (93, 70, 20, 100, 500, 8, 8, 80, 100, 500, 8, 8, och sen var jag tvungen att släppa förbi damen bredvid mig), uppfann världens sämsta framtida yrke, funderade på hur cool jag skulle vara om bussen körde av vägen, bara för att jag skulle ha varit för trött för att orka panika, planerade ett blogginlägg som jag har glömt, och sjöng "en busschaufför" i bakgrunden helatiden, med minnet av lågstadieutfärderna i bakhuvudet. Och så vidare.
Är det bara jag som har en rastlös mind?

LMFAO, SCHLMFAO. Världens bästa tagga-musik hittar ni här under. Jag är som obsessed med låten.

Oh, it's going to be a greeaaat day, Dr Cox-style (well, här under)

Jag gillar att vakna i vikarholmen och få utlopp för all min uppbyggda energi från veckan på beloppet av några timmar. Hittills har jag gillrat en myrfälla på terassen med kusin, eldat mossa och övat på mina slo-mo skills. De är inte att skryta med.
Ikväll ska jag förhoppningsvis skratta åt standup-komik på O'learys med Paulina, och eventuellt Ellen. Vad jag vill ha ut av kvällen har jag inte ännu bestämt mig för.
Jag ska snart CYKLA (ahuh) iväg till Strandcamping. Senast jag cyklade, för något år sedan säkert, var det in i en buske. Detta kommer bli intressant.

Tala om dryg uppdatering. Veckan har flugit förbi som Ellens illegala körning, och att det är fredag idag innebär att jag slipper hem till Larsmo efter kvällens skift. Om jag slipper hem till Larsmo efter kvällens skift vill säga, det finns det ju ingen garanti för. I värsta fall imorgon.
Min kära mamma har fyllt jämna 40 denna vecka, och jag diggar inte att jag inte var på plats att skåla i champagne med familjen när det inträffade. Men i helgen ska det firas, 40-årsdagen och morsdagen. Vi behöver mer kapacitet.
Remonten är annars färdig i lägenheten, och det mesta damm den lämnade efter är bortstädat. Idag ska jag bara damma lampor, lägga ut mattor och stryka gardiner så att lägenheten blir som ny.
Jag börjar med en dusch.
Och om någon har en lösning på mitt slippa-hem-till-larsmo-problem finns det ingen anledning att vara blyg. Nykarleby duger, jag kan nog gå en liten bit med min 30-kilos väska.

Woop woop! Har varit ledig sedan i torsdags, min kära mor hämtade mig från Vasa igår, så nu är jag hemma och taggar inför kvällen/natten/morgonen. Det är nämligen så att mina bästa vänner har nattskiftet på allas beloved vappen, så jag firar först med dem som håller den så kär, och sedan med mina stackars utsatta efter fyra. LOVE IT!
Nu ska jag snart bege mig till en fest i staden och träffa en relativt-nyss-hemkommen-från-Sverige-vän och hans vänner, och sen bara driva. Detta är min chans att vara lika spurgu som flera vänner från Vasa, och jag tänker slå på stort!
Glada vappen!

Inte min första gång att flasha åt en främling (Exempel? HÄR). De har en balkongremont i huset jag bor nu, och för ungefär en vecka sedan damp det ner papper genom dörren på instruktioner för vad som ska ställas till inför idag, då den påbörjas i denna trappuppgång. Jag gjorde som det stod, plockade bort saker från fönstret och flyttade sängen, och crashade på soffan för att jag antog att karlarna skulle ta sig in genom balkongen. FEL. Jag vaknade av att det knackade på dörren, räknade ut att mina chanser att hinna till köket utom sight var minimaliska, så bestämde mig för att låtsas sova och bara hoppas att de skulle ge upp. FEL. De öppnade dörren med sin nyckel, och av någon anledning hoppade jag upp. Han som kom in informerade mig lite chockad om något, jag vet inte vad, och försvann sedan. Ingen större skada skedd tänkte jag, antog att deras work hos mig var done och började koka kaffe i lugn och ro. Tio minuter senare tände jag lampan till garderoben, lämnade dörren på vid gavel och började se ut kläder, när det naturligtvis hördes nycklar utanför dörren igen. Tänkte i panik att det är enklare att bara dra på mig ett par byxor snabbt än till exempel, oh I don't know, stänga dörren? släcka lyset? FEL. Två karlar nu gick förbi mig och in i sovrummet, mumlandes något som ungefär motsvarar "åhå", och jag tittandes ner i backen svarade något i stil med mitt "ehe". Attagirl!
Nu borde det i varje fall vara klart. Men tro inte att jag tar mina risker längre.

update

Visst har jag växt ut en stake det senaste året, men jag är fortfarande samma kritiska själ som hackar ner på allt som behöver hackas ner på. Så här kommer en fortsättning på förra årets påskinlägg.
HUR tänker föräldrarna som låter sina små beloved barn skriva "glad påsk" på ett litet papper som lika gärna skulle kunna vara ett ark från en toapappersrulle, och sedan knacka på främmande dörrar för att billigt kolla ner i marken och hand over dehär stackars arkena i utbyte mot godis? Problemen med det listas här under.
a) De främmande dörrarna. Är inte påskhelgen årets höjdpunkt för en pedofil? Jag går inte in på det i detaljer, för att det säger sig självt och jag inte gärna vill ens tänka mera på det, men come on. Vi bodde i en liten by, där alla kände alla, så det var inget problem på min tid. Men i större samhällen.
b) Varför satsar kidsen inte längre? Vi lärde oss att redan i Februari börja rita påskbrev när vi var små, och allt som hade mindre än en gräsmatta, en sol och en kyckling på avfärdades. Man hade bara inte samvete att dela ut sådan skit. Och nej, föräldrarna skulle inte ens ha låtit oss.
Jag trodde verkligen jag skulle orka hålla mig detta år. Men hallå, jag kan ju inte vara ensam om att störa mig sådär mycket på det?

på tal om påsktraditioner

Inga andra än mina kära bröder, Pontus och Dancko, kan göra en självmordsbenägen av att leta påskägg. Ett fanns under femton bastustenar, ett i ett mjölkpaket i kylskåpet, ett i ett glödlampspaket högt upp i ett gudsförgätet skåp och mitt högt upp i taket, i det som censurerar sladdarna och sakerna till kökslampan. Goodie!

Då var det dags för min årliga påsk-freakout. Förra året var mamma i södern och jag hade vårdnaden om kidsen och ansvaret över att påskhäxorna fick sitt godis. Skrev ett blogginlägg om hur jag fick panik då det ringde på dörren, krälade in till vardagsrummet och nervösfnissade där i ett hörn tills påskhäxorna gick sin väg. Jag rättfärdigade mitt beteende med att säga att jag inte approvar påskhäxornas enkla vägar, men sanningen var väl den att jag och Dancko hade ätit upp nästan allt godis.
Hur som helst, på ett år har jag tydligen växt ut en stake för nu går det helt okej.
Idag ska bli en bra dag.

Gårdagens bästa konstaterande: allt är relativt (för jag använder mig ju inte av meningen varje dag ändå). Ljudet i trapphuset, Ellens sinnestillstånd och reglerna för en stirrlek.
Jag slutade jobbet fyra, tog hela sju timmar på mig att göra mig halvt i ordning, bestämde mig för att gå vilse på väg till brändö (innan jag ens kommit till bron), gjorde det i en halvtimme, drack whiskey med ett gäng killar med fyllehistorier på världens svåraste (dock nedbantade) dialekter, blev upplockad av Ellen, drack vin hos henne och begav oss sedan äntligen ut klockan två. Fyra timmar försenade till fashion showen bestämde vi oss för att än en gång strunta i det och vandra förbi Fontana och in till Ollis. Efter det blev det efterfest hos Kim, efterefterfest hos Ellen och vad än som kommer efter efterefterfest imorse. Helt otroligt rolig början på påskhelgen!
Nu befinner jag mig i Vikarholmen med mamma, funderar på bbq men borde försöka slippa tillbaka till vasa för att se till så att min significant other inte tappar bort sig. Hon är, kindly put, lite tankspridd idag.
Egentligen är jag mest i behov av Jakobstadstrakten-människor att fördriva tid med nu. Kan inte allt bara ha stängt denna helg så mina vänner inte skulle behöva berövas på fri tid med mig?
Ne, de kan di int.

Happy

Jag gillar påsken i vasa. En massa folk har rekommenderat den, men ingen har minnen de kunnat motivera det med. Drar hur som helst hem till larsmo när som helst, och återvänder senast till söndag. då ni!

lalallalallallallaa

Gissa om det var tungt att släpa sig ur sängen till morgonskiftet idag? (Ja.) Jag snoozade tills jag hade femton minuter på mig, hoppade upp och begav mig över torget med gårdagens hår. Så mycket bryr jag mig (med fingret i ögat, som jag och pappa brukar ha). Sen kom jag mig inte ens iväg på dagens fashion show som började halv sex, bara för att jag var för sliten från att inte ha fått kaffe i mig imorse. Men imorgon är en ny dag, och en ny show.
Jamen det här blir ju världens bästa inlägg.
Jag har suttit framför datorn på golvet (världens bästa golv! somnade till och med här igår (yes,nykter)) i en halvtimme nu och samlat krafter så jag ska orka hämta telefonen från sovrummet, så jag får ringa efter sällskap. nu är batteriet kanske laddat.
vi testar.
(jag förstår om ni plötsligt kom på att ni inte längre vill läsa min blogg)

on and poppin'

Måndag, underbara måndag. Jag anlände till staden med Felicia idag, tio minuter före vårat arbetsskift kickstartade dagen på riktigt. Kom hem till lägenheten nio och har sedan dess bara kockat och promenerat. Och planerat.
Imorgon är, förutom kvällsskiftet från fyra till nio, helt öppet för planering. Jag tror jag kommer tillägna åtminstone halva dagen åt träning. På onsdag ordnas det nämligen förhoppningsvis Rock the Disco igen, och på torsdag är det Fashion Night @ Fontana. Så denna vecka ser jag fram emot.
Om jag åker hem till helgen eller icke står ännu oklart. Det är ju visserligen ledigt ända från Fredag till Måndag, men varför inte bara strosa omrking här? En lockande tanke.
Idag tänker jag tydligen bara högt, även på bloggen.
Och om någon undrar varför jag inte svarar i telefonen så kan jag avslöja att jag lämnat den på jobbet. Whoops.
Till imorgon.

Bristen på logiken och den bottenlösa paniken framkallar en stark deja vu-känsla. Det är bara den riktigt vulgära svartmålningen som saknas, som den det fifflades med när SD tilldelades mandat i svenska riksdagen. Ungefär hälften av statusuppdateringarna när jag loggade in på facebook ikväll var notifikationer om att folk kommer lämna landet. Sure sure.
PS röstades in i riksdagen, så låt dem sitta och visa vad de går för. Man kommer fortsättningsvis inte få betjäning på svenska ens i sitt lokala Siwa, språkskillnader kan knappast utlösa flera slagsmål i Jakobstad, och om än omöjligt är det fortfarande i allas intresse att man lär sig finska så fort som möjligt. Svenskan är nämligen ett minoritetsspråk, med inte flera än 5% anhängare i Finland. Man tycker ju att det, och resten, borde säga sig självt.
Hur det hela kommer att spela ut vet man såklart inte ännu. Till vilken grad flyktingpolitiken och finlandssvenskan kommer beröras står också oklart, men att hälften av ens fb-vänner skämtar om att emigrera är kanske lite ogrundat. Vad jag är mest orolig för är situationen med EU. Ett EU-kritiskt parti kan inte bara ta sig in i riksdagen och motsätta sig allt Finland är och har strävat efter att bli.
Jag respekterar annars faktiskt grunden i Soinis tankar i vissa frågor, men extrempolitik tror jag inte på i längden.
Jag kommer formulera om mig, kanske imorgon. Klockan är väldigt mycket.

Några timmar senare, och jag är fortfarande här. Felicia orkade inte heller med ikväll, så jag konstaterar nu att vi lika gärna kan köra Sky på fredag, då det för övrigt är At The Movies-tema på Oliver's Inn (uh-oh). Det blir nog jobb på lördag innan jag far till Vikarholmen och säger hallå för en dag eller så, men inget fel med att kolla läget ju.


Jag slopade Sky för min nya bästa vän.
Nu borde jag sova, men vill vill vill springa bort överloppsenergin. Klockan är 01:13.

Dag tre i Vasa, och jag trivs bättre och bättre helatiden.
Sitter hemma och bläddrar genom lite information samt jobbar på morgondagens uppgifter, och är helt otroligt psyched. Jag skulle kunna försöka, men knappast ändå lyckas, berätta hur skönt det är att få vara produktiv igen. Att ha riktiga tider att passa och riktiga uppgifter att sköta. Jag verkligen rådiggar att jobba.
Igår kväll tog jag tillsammans med Ellen och Renate del av den omtalade Ollistisdagen, för första gången ever. Det blev bara en snabb visit, och antalet människor var tydligen mindre än vanligt, men det är i varje fall avkryssat på min To Do In Vasa-lista. Och ikväll funderar jag på att besöka Sky med Felicia där tydligen ett event vid namn Rock the Disco tar place. skoj skoj.
Slänger eventuellt upp ett inlägg senare ikväll också.
Ciao.

Nu är jag uppackad, utvilad, koffeinerad, nyduschad och ställd. Och stortrivs.
Gårdagens skolning gick riktigt bra, produkten är inlärd och idag klockan 16 går vi vidare från det. Två timmar gånger tre dagar nu, och från och med Torsdag börjar väl tempot öka. I like it.

Idag. Nu ska jag försöka få med Felicia på en käff.