We are taking over

Det är helt sjukt hur alla dagar jag rör vid blir till guld. HUMBLE.

Ne, vad som är sjukt är att jag inte har haft en dålig helg, eller ens dag, på sådan sjukt lång tid. Som allt annat grundar det sig väl på sommaren. Sommaren får credit för alltför mycket.

Trots hur obvious det är att jag inte är kapabel att pricka rätt ord på tangentbordet ska jag försöka göra en summering av helgen här under.

I fredags var jag på äventyr med Björn; fick myggbett som försvann lika snabbt som de kom på vrickade skogsvägar i Fäboda, minglade vid de lokala krogarna, hängde med Mela, Jenny & co, körde omkring i två olika bilar, mesade ur vid Sandåsen och wrappade slutligen upp en bra kväll med käk.

Igår blev en halvdålig film för att jag var bitter till dans med Ida för att jag blev rastlös. De som har varit till ett helfullt Melody en varm dag vet dock att det inte är att rekommendera, så största delen av natten satt vi utomhus i bra folks sällskap. Ida gav upp rätt tidigt, jag tappade bort min telefon, skrattade i sjutusen, och Peter bara försvann (<- inside joke). Sjukt bra.

Nu tillreder mamma omnomnomn mat, så ttyl!

update: argh

Screw it, det är för kvavt för att orka tänka. Jag skiter i det och drar. Vart syns troligtvis senare. TA.

Due to det ruggiga vädret innefattande regn i tusen kils per sekund, fuktigheten och, aldrig att förglömma, åskan sitter jag nu inne i Vikarholmen och letar inspiration. Bortsett från en snabb visit till kära pappsen tidigare är det mer eller mindre allt jag har gjort hela dagen. Inspiration finns att fås, men så måste man ju anpassa det till vädret också.

Planen för kvällen är film för halva slanten och mingel tillsammans med Ida vid någon av de lokala krogarna O'learys eller Netti för andra halvan. Jag tror jag kommer stänga ögonen och låtsas att fuktigheten ger mig tillåtelse att visa ben, och sedan göra det tillsammans med en skön långärmad, förhoppningsvis stickad om det finns i utbudet, tröja. Jag får ta och uppdatera om resultatet senare. DETTA BLEV JU INTRESSANT FLUM.

I brist på något, really, att säga kan jag bjuda på ytterligare en bild från Versace for H&M-kollektionen. Check. The. Shoes. (!) För skorna är det enda jag är riktigt taggad för ännu.

Flight of the Conchords

Blev nyligen upplyst om dessa två killar från Nya Zeeland, lite efter alla andra gissar jag. Men hur awesome på en skala!? Serien har jag ännu bara sett några avsnitt av, men diggar dem hårt.

på fredag, på fredag

"Fredag - check, 40 grader i solen - check. Spurgut sällskap till beachen får anmäla sig till min telefon."

Så löd min senaste facebook-uppdatering. Med vetskapen om att inga av mina vänner är speciellt lediga eller snabba kan jag städa (jag menar städa städa) lokalen i Vikarholmen i väntan på anmälningar. För bästa, nej, snabbaste, resultat kommer jag väcka syskonen med bra fredagsmusik meaning ordentlig bas och sedan gå in i rollen som diktator medans jag delar ut arbetsuppgifter. En timme räknar jag med att alla kvadraterna ska ta på det sättet. På den tiden kommer inga av mina vänner att ha blivit lediga eller klara, men så länge jag får ha en kall mansikka-margarita i handen kommer jag nog kunna lapa sol (för att jag faktiskt tror att det heter det på riktigt) i Vikarholmen i väntan på bättre tider. Och sedan ikväll har jag bestämt mig för att det ska grillas på hög nivå!

Lördag schmördag, Fredag är nog den nya skiten här.

Och detta är precis vad musiken jag pratade om innebär. You gotta love Brick Top!

Jag blev alltså rastlös och försvann till Vasa i Tisdags. Sol, bad, film, chill och sådant med bra människor i två dagar, och nu är jag i Larsmo igen sedan en timme tillbaka.

... Och jag är rastlös igen trots en redan bra början på dagen. Efter att Joachim tappert (sure) skjutsat mig till staden blev det reunion på gågatan med Ida, Victoria och Viktoria. Trots åtminstone två år i gymnasiet och en, olika mellan alla men i alla fallen befintlig, tidigare bekantskap så har vi ännu inte kommit på praktiska smeknamn, utan delar på två namn mellan fyra personer. Det blir ju alltså lätt lite problem när vi pratar, men käket var gott, vädret bra och stämningen likaså.

Ikväll har Robin födelsedagskaffe med bastu på en villa i Larsmo, så dit ska jag definitivt in en sväng och gratta och chitchatta. Annars blir det antingen stranden nu före eller staden sedan efter. Jag måste ju underhålla mitt rastlösa sinne så mycket som bara möjligt.

Ida överraskar

med outfit-bilder! Damn straight!

Från igår. Slöuskot, ehe.

Idag. Och jag är off to Vasa. (och ja, jag äter en äppel)

one of life's great unanswered questions

Borde jag åka till Vasa och busa eller till pappas och snacka strunt? Det står i skrivande stund väldigt jämnt mellan de två. (Nu behöver du inte starta en blogg och aldrig skriva om mig, pappa! (men du får gärna starta en blogg och bara skriva om mig, jag kan lova åtminstone en trogen läsare)).

Om någon, vem som helst, är ledig och sugen på att roadtrippa, hoppa nerför en klippa, springa ett låtsasmaraton eller vad som helst är det bara ett lämna en kommentar i fältet nedanför så fortsätter vi därifrån. Nah, jk (eller gör jag?), men jag är in fact väldigt mycket på bushumör.

buuuuus

jag ljuger för bra

Trots en statusuppdatering som mera skriker ut än syftar på var jag inte alls till Kalajoki förra veckan, det var en lögn (men med god tanke bakom). Olikt mitt förra inlägg cyklade jag inte alls till Vasa i fredags, det var en annan plan som man får dricka för (Någon har kommit på ett drinking game som heter "drick när Ida gör upp en plan hon aldrig kommer agera på". Spelarna blir lätt fulla). Och nej Joachim, jag har inte satt min fot vid Power Park på åtminstone hela sommaren (oops, den lögnen var lite väl ren & skär). Jag ljuger så bra, och ofta nuförtiden.

Men det om det nu tycker jag. I fredags var faktiskt alla mina intentions i alla mina ben i kroppen fast på att cykla 100 kils. Vad som kom i vägen var ju det faktum att jag inte har en cykel. Eftertänksam är nog inte det första ord jag skulle använda att beskriva mig själv. Eller det trettionde för den delen. Försökte halvt slött då ta mig till Vasa på andra vägar, men utan alltför mycket effort gav jag upp tidigt, klädde mig i en liten krogoutfit och styrde kosan mot Friends för ett spel darts. Ett värdelöst spel darts, men inte mycket annat, hann jag med innan min telefon ringde och announced att avfärden till Vasa är om två minuter. Jag tackade först ja, sedan nej, sedan ja igen innan jag gick ut och satte mig i bilen med tre främlingar och en vän. Med min lilla krogoutfit innehållande en liten kuvertväska med rum för väldigt lite saker. "Inte ett problem" tänkte jag först naivt, men det räckte inte länge innan Vörå-spurgut i mig kikade fram igen.

Fredag till Söndag stannade jag där, träffade människor, skrattade mycket och var på upptäcktsfärd i Brändö. Och lite sådant som wrappar upp till en bra helg.

Igår träffade och umgicks jag med mina två brudar I&F. Som vanligt hade vi alla tre mentala statusen "vricka i huvu" medans vi febrilt tjattrade om appartment-smurfs och what not, av någon anledning som alltid fast beslutna att inte sätta oss på någon faktisk sittplats. Jag älskar dem.

Mission Fail

Jag tänker cykla till Vasa imorgon (drick (<- inside joke)). Jag tänker vakna tidigt, halsa en eller två Herbalife-shakes till bra musik, packa väskan, sätta mig på cykeln och cykla iväg. Jag räknar med att vara framme klockan fyra. I Kokkola. DÄRFÖR heter rubriken Mission Fail. Men jag tänker nog banne mig ge det ett försök.
Nu ska jag kolla kartor. Tack för uppmärksamheten min blogg kommer få om morgondagens cykeltur går riktigt riktigt dåligt!

schmoget schlinschlägg

Hej. Ska jag berätta en sak?

Såhär knäro är jag då jag inte slapp till Kalajoki!

Nånnää nånnää, vi var ti beachen ändå

Och jag fick en mansikka-margarita!
(Dessutom har jag hört att det är fest hos Mange, är ni på väg?)

på tal om insekter

Har någon annan märkt hur insekter har blivit a) flera, b) fulare och c) mer aggressiva? På den gamla goda tiden fanns det spindlar, flugor, myggor och knott. Och en eller två trollslända per sommar. Men nu fasiken tar de över! Jag har en teori om detta, men utan förfining skulle den bara verka fruktansvärt iq-befriad, så jag ska fundera en stund till innan jag skämmer ut mig. Det om det, beware of the insects!

Idag är dagen då jag ska slippa till Kalajoki. Fråga inte varför, men har varit taggad på stället i flera veckor. Även om det skulle vara världens lamaste stad så är ju små roadtrips med bra musik ändå aldrig fel.

detaljer idag

Som eventuellt bekant gillar jag varken att ha shorts eller att fota outfit-bilder, men idag gör jag tydligen undantag för båda. Kind of. Babysteps alltså.

Som sagt, babysteps.

hörni, jag tror det är fest hos Mange

världens. sämsta. låt.

freshness

(Fatta hur skönt det är att vakna klockan nio, borsta tänderna, koka kaffe och sätta sig i solen (!) med morgonkaffe och cigg! Det är rutin enough för mig just nu. Åtminstone idag, eventuellt imorgon också)
Angående rubriken, man kan omöjligt förstå exakt hur ofräsch jag var efter helgen av ett skärt påstående, så en exemplifiering är på sin plats. Jag kom hem runt elva igår, blev bemött av familjens skitiga blickar, och min lillasyster som bara är tolv växte ut ett par rynkor vid åsynen av mitt hår. Satte mig ner på trappan en stund och försökte konversera med mamma och henne, men blev snabbt beordrad att bara hålla käft och gå i duschen för att senare eventuellt få fortsätta prata. Tillmötesgående som jag är tvingade (yeah right) jag mig själv in i en het dusch, och tre kvarter senare satte jag mig nyduschad framför datorn och bara njöt av att livet inte längre luktade surt, när lillasyster kom gående förbi, stannade, backade ett steg och växte ut ett par rynkor till innan hon utbrast "ha du int ännu vari i duschen heller?".
(Stating the obvious, och förstöring kanske, men för de som kanske inte förstod var poängen att mitt hår såg lika ut när det var skitigt som när det var vått och stripigt från duschen. Lovely!)
Idag kan bli en bra dag.

Supernatural

Det är inte helt sant hur mycket jag ogillar Supernatural, eller hur många minuter av ett avsnitt jag kollar utan ljud och genom fingrarna eller inte alls, men usch vad bra det är ändå! Det är bara det supernaturala jag inte tål.
Det om det, var tvungen att skriva en mening så att inte det sista jag gjorde innan jag somnade var att obsessa med tv-serien. Då kunde jag nämligen ha drömt hemskt.
Never mind någonting jag har sagt de senaste minuterna förresten. Godnatt på er!

Everyday I'm Underlagin'

Trots mitt förra inlägg tog jag mig till Vasa, spenderade Torsdagen där i gott sällskap, och slapp faktiskt till Vörå dagen efter.
Vi var i början ett gäng bestående av tre tjejer och fyra killar, som alla på sina egna sätt skapade nya grader av medblivenhet (jag börjar fatta att inget av detta kommer makea sense, men jag kan ju inte bara sluta nu), som kom dit, och under hela helgen kom och gick fler människor än jag kan komma ihåg att ha träffat i hela mitt liv. En liten överdrift där. Vi bastade, simmade, drack, spelade kort, SOV och skrattade i tre dygn, och under det tredje dygnet inträffade bakslaget. Och vilket bakslag sen! (paj paj)
Jag wrappar upp med några konstateranden i brist på koncentrationsförmåga: jag rådiggade det medblivna gänget. Vatten, hygien och allt som hör till simple living är underskattat. Någonting med gravitation. Och det är inget fel med att ha roligt om man faktiskt är bra på det.
Tack och godnatt.Helt annars bara.

I'm screamin' out fuck that

Konfunderad som få. Sedan några dagar tillbaka har jag varit fast besluten att spendera min midsommar vid en villa i Vasa, med känt och okänt folk. Avfärden är om någon timme, och färden dit kan ena dagen summeras till runt hundra kils, andra dagen runt trettio. Naturligtvis hakade det upp sig på något, bittert nog det andra. Så well, därav rubriken.
Har någon en midsommarplan till övers får ni gärna donera. Jag har nämligen än en gång varit naiv och inte gjort upp reservplaner.

Korn ft. Skrillex

Need I say more?

The Human Centipede

Världens sämsta idé. Jag tänker varken bjuda på bild eller trailer, men för er sinnessjuka som kanske har sett filmen, förhoppningsvis äntligen glömt bort den, men ändå är säkra på att ni vill bli påminda om den igen i och med uppföljaren; här (länk till imdb).
DEN, ja. Vid filmens egentliga utgivningsdatum, när de flesta i världen tvingade upp eller ner spyorna i halsen, bestämde jag mig enkelt och nätt för att aldrig se filmen. För ljudet av andras sköljningar. Och jag lyckades en stund.
Tills igår, när skräckfilmsfantasten Mela var på plats, googlandes just det. Som resultat av att jag inte mindes samband mellan titel och handling råkade jag se trailern. Och det var det mest vrickade jag har sett i hela mitt liv. True Blood nästan gjorde mig deprimerad, men the Human Centipede? Nästan självmordsbenägen på ett knäpp. Så många saker är fel, och godtrogna jag tänker nu lista dem här under.
Någon har tänkt tanken "världen har sett vrickat, och vill ha mer", och idén om ett human centipede har på något sätt fötts i någons lilla psykiskt sjuka hjärna. Men inte bara det, idéer har bollats om det, skrivits ner i bläck, människor har läst det, godkänt det, och spelat in det för ännu flera sjuklingar att se. Med det lilla stycket där felas alltså väldigt mycket. Manusförfattaren, regissören, skådespelarna, filmbolaget och alla De. Oavsett om jag födde idén, fick chansen att regissera den, fick huvudrollen eller till och med bara pengarna för den, så skulle jag utan tvekan fräsa nej eller säga upp mig.
Sedan har vi alltså världen. Världen ville ha mer. Världen såg den och reaktionerna gick inte precis förbi obemärkta, men ännu var det inte tillräckligt.
"Nejmen då så, för fyra gånger mer skräckinjagande gör vi en uppföljare om en fyra gånger så stor human centipede.", tänker De. Och man måste ju ironiskt berömma storsintheten.
Men guess what? Världen går på nålar i väntan på trailern. Hur sjukt!?
Jag måste avsluta abrupt, för jag skulle annars kunna go on hur länge som helst.
Svälja spyorna, glömma bilden och ut på tobak.