on It's Always Sunny In Philadelphia

Bästa tv-serien jag har sett på länge. Lite dryg och ostrukturerad till en början, men fortsätt se bara, det blir så mycket bättre. Sjuk humor, sjuka och egentligen inte det minsta lovable karaktärer och originella idéer bakom varje avsnitt.

Det finns ingen trailer eller speciellt många roliga klipp uppe, men detta crackar mig upp varje gång.

on The Very Best of Versace for H&M

Kollektionen, ja. Den efterlängtade kollektionen. Jag hade visst missat mig lite med när den skulle släppas, men nu är den här. Mycket finns att kommentera om, men här under visar jag bara några likes och dislikes. I den ordningen.

Väldigt juligt och julfestigt och glittrigt och härligt och alldeles, alldeles underbart. (VART FÅR JAG FARA PÅ JULFEST?)

...Men sen blev det Hawaii över nyåret.
Inga av dessa två sista eller liknande plagg föll mig ens närapå in i smaken.

"home is where your head is"

Det är nog ett väldigt sant, och väldigt passande för mig, uttryck. Jag praktiskt taget bor i en resväska (really, jag har inte ens ett klädskåp, min resväska har många funktioner), och nu för tiden är mina vistelser någonstans aldrig långa heller. Varje dag förra veckan pendlade jag från Vikarholmen till Vörå, med undantag för de tre dagar jag sov där, och efter den intensiva veckan spenderade jag en hel dag i Vikarholmen innan söndag, och farsdagen, tog vid. Farsdagen till ära kikade vi in till min far i Bosund i någon timme innan vi åkte till F's morföräldrar i Vasa. Räknat med söndagen varade min vistelse där i sammanlagt två dagar, och nu är jag på en snabb visit i Vikarholmen innan jag ännu ikväll åker till Bosund för ett vikariat resten av veckan. Till helgen blir det Vasa.
Jag gillar läget, men det är möjligt att mitt bankkonto är av annat tycke.

on pumped up kicks - dubstep

4:14 säger jag bara

Dude's not human

Det är fredag i Vikarholmen och nu ska det banne mig storstädas. Kidsen åker till pappas över helgen vilket betyder att det faktiskt finns en chans att kämppän hålls fin i ett par dagar då också. Åtminstone tredubblas chansen.

På tal om att tredubblas, det är precis vad Katt gör varenda gång jag är borta några dagar och sedan kommer hem och ser henne igen. Vi misstänkte först graviditet och maskar, men hon är tydligen för ung och tjock, så apotekaren gav istället ifrån sig frasen förätit sig. Katt har förätit sig. Varje timme går hon och kurrar runt benen och låtsas tycka om folk för att få mat. Och om det inte fungerar går hon ut och gömmer sig på terassen i en minut, och förväntar sig sedan få mat varje gång hon kommer in. Helt dum är hon inte.

Ikväll ska vi catcha upp med Ida och Paulina, och resten av helgen ska jag ladda inför lägret.

TTYL.

on codependence

Idag hämtade Paulina upp mig från F klockan strax före två med destinationen Jakobstad på gps:en om hon hade haft en sådan. Klockan var ännu inte mera än två när jag befann mig i en meddelandedialog med F. Halva vägen hem planerade jag och Paulina helgen och bollade idéer för tre ihophängande Halloweenkostymer, kom upp med en hel massa och helt fantastiskt. Vi anlände till Jakobstad, tog en kopp kaffe, plockade upp syster från gatan och planerade sedan lite mera medans Paulina var snäll och körde hem oss. Jag hann vara hemma i fem minuter innan jag ringde F och gick på om Halloween-kostymer i en timme, tills min telefon slog av. En halv timme senare pratade vi en halv timme till.

Jag har praktiskt taget bott hos honom sedan i lördags, och han kommer hit imorgon. Rubriken är inte helt ogrundad.

Halloween-kostymerna, ja. Inspirationen för åtminstone mina idéer kom från bilden ovan. Exempel? Jamen okej då!

Filt, kudde och madrass. För att jag har en poncho och vi har två dagar på oss att skaffa fram kostymer.

Soffa. Vi går tätt och släpar på varsin fåtölj hela kvällen.

Maffian. Så vi får testa vårt inflytande i Jeppis.

Sagofigurer. Paulina snövit, jag Törnrosa. F? Rapunzel.

Oljeshejk +2. Paulina paxade shejken, så F får tillsammans med mig ta sig an rollen som flicka och andra fru.

Kamel. En kropp och två pucklar. Jag var ensam om att gilla den idén.

LMFAO-dudesen och discoroboten. Need I say more?

Big Mac-måltid. Franskisar, hamburgare och cokis. Som hittat.

I den banan tänkte vi gå.

on being needed

Efter mötet i fredags, gällande Norrvallalägret som tar plats kommande vecka, var jag i samma sits som tre, säkert fjorton, tjugo och tjugofem dagar tidigare; hur slippa till Vasa? Den frågan, och "hur slippa hem?", verkar ta upp många procent av hela min hjärnas verksamhet. Jag tog som tre dagar tidigare till sista utvägen, bussen, och har nu varit här sedan i lördags. Idag funderar jag på hur slippa hem. Men trots allt pendlas är det värt det. Och jag vet ju att det blir bättre.
F är i skolan till fyra idag likt de flesta andra dagar denna vecka, och jag går omkring och plockar och försöker fördriva tid. Idag ska jag traska till banken i Brändö och hoppas att det är en bank och inte bara fastighetsförmedling, klottra ner program för lägret, baka och kocka.
På tal om de sistnämnda vet jag inte vad jag kommer ta mig till när jag ensam flyttar in i egen lägenhet, utan någon att passa upp. Jag behöver känna mig behövd, och passa upp och skämma bort nu som då. I Vikarholmen gör jag det alltför ofta, för det kommer inte naturligt för syskonen längre att faktiskt lyfta på rumpan när jag är borta. Nåja, jag kommer säkert spendera en del tid här ändå så så oroad är jag nog inte.

lchf - not lovin' it

Jag är inne på min fjärde dag som fettälskare och kolhydrathatare, men jag är ingetdera. Bara lukten av ägg har börjat göra mig spyfärdig, och dieten är knappast annars heller gjord för mig. Mina smaklökar godkänner en väldigt liten del av vad jag faktiskt får äta, resten går ner i små
portioner och jag går hungrig oftare än nöjd.
Och så är viktminskningen långsam men stabil, eftersom att det tydligen är någon slags livsstil mera än en superdiet.
Så jag får nog ta och byta. Mitt behov av att gå ner i vikt är ändå inte så stort som min vilja att pröva på.
Idag ska jag springa på ett jobbärende i Vasa ännu, och imorgon har jag ett möte i Jakobstad. Långvarigt besök det här, nämnde jag att jag anlände hit med buss strax före åtta igår kväll?

everybody get to it

Jag har faktiskt lite livsångest över hur slö min helg har varit. Med undantag för fredagen och tre bilfärder över de resterande två dagarna som sammanlagt varade i ungefär två timmar har jag gjort absolut ingenting. Kockat mindre än vanligt, inte alls städat, knappt ens pratat, utan bara facebookat och kollat filmer och tv-serier. Det känns hemskt, och inte bättre av att min telefon slog av istället för att snooza imorse och gjorde att jag vaknade två timmar senare än planerat.

Idag får jag försöka vara tillräckligt hurtig för att göra upp för tre dagar då.

Uppdatering på det senare.

Idag

är inte en bra dag. Min F åkte tillbaka till Vasa idag efter att ha spenderat en hel vecka med mig här i Larsmo, och nu redan börjar jag utveckla en abstinensliknande känsla i magen. Jag blir så lätt bortskämd med hans sällskap, och glömmer bort hur man fördriver tid utan det. Nåja, det blir tv-serier för hela slanten hela dagen då, det ska jag nog fixa.

Kommande vecka åker jag till Vasa igen i ett arbetsrelaterat syfte, ska bland annat hålla min första kurs där om allt går enligt planerna. Spännande så.

(Om någon, anybody, råkar vara på väg ditåt någon gång under tisdagen är jag nog i behov av skjuts. Thank you.)

Nu wrappar jag upp och går och fördriver lame ensam-tid.

The X Factor

Chris Rene - that's how it's done

fruktansvärt bra och rörande, var nästan tvungen att gå och dricka vatten där mot slutet.

correction

Det var snart ett år sedan jag påbörjade en lista här på bloggen och kom till rubriken "My Parents" (klicka för att läsa). Jag dikterade några rader om mina båda föräldrar, och i allt det positiva råkade jag slinka in att mamma inte är det minsta tålmodig. Sedan dess har jag fått höra om det varje chans hon har fått, så nu tror jag att jag är skyldig henne en offentlig rättelse.

Hon är tålmodig när det räknas; med barnen, hushållet, ekonomin och sådant. Och det är ju tacksamt. Men om hon med hennes dåliga syn ska trä en tråd i ett nålöga brinner stubinen klart innan människans hjärna ens uppfattat att den har blivit påtänd. Så ojdå, jag håller visst lite fast vid mitt påstående. Men i fallet med nålögat, när stubinen brunnit klart, så slänger hon bara ner vad hon håller i, skrattar och påpekar att hon har för dålig syn så någon annan måste göra det.

Så bottom line: hon är tålmodig när det räknas.

Hoppas vi är nöjda nu!

I made it!

Torsdagen spenderade jag mot min vilja och planen till trots med att addera grader till febertermometern och försämra andningsförmågan med det dubbla (/hälften?), men efter en halvgod natts sömn vaknade jag ändå till fem timmars jobb ifrån helg, och jag fixade det. Dessvärre inte med hälsan i behåll, men Finrexin-kuren påbörjas idag. Folk pratar så gott om det, och eftersom att det ändå inte är så speciellt gott är jag övertygad om att jag kommer vara pigg, kry och snyggare än någonsin efter ytterligare bara två påsar.

Denna låt och likasinnade låtar ser jag på som garanti.

MK lookbook

Jag uppriktigt älskar allt som har med Modekungen att göra. Snygga lookbooks, råa kläder, over-the-top smycken och skor, allt. Jag har nyligen rensat min inkorg och avslutat ett tiotal prenumerationer som jag tidigare obsessat över, för att få mera ordning och inte ha viktiga mail försvinna flera sidor bakåt för att jag inte kollat mailen på en dag. Men Modekungen stannade put.

Houston, we have a problem

Jag hade ett vikariat igår, och har ett till imorgon, så vad jag yttrar härnäst kommer knappast som någon överraskning; jag har ett problem igen. De senaste fem eller så gångerna jag har vikarierat har jag fått ett problem efter den första dagen, men inte förrän nu börjar jag se ett mönster.
Anledningen kan mycket väl vara att pappa, som jag sover över hos när jag har vikariat här nära, tål lite mera kyla än mig. Jag anlände hit i tisdags men var för upptagen med mitt maniska beteende för att märka att alla element var på noll förrän dagen efter, då jag redan hade andats in blå grader över hela natten och morgonen.
Hur som helst, jag ska bli frisk tills imorgon och har lagt upp några mål med dagen för att försäkra mig om att det händer. Jag ska fortsätta svara på några email en stund, ringa några samtal, läsa ut minst en bok, köpa och dricka Finrexin för att det är gott, inte lägga fot utanför dörren och inte, under några som helst omständigheter, tillkännage problemet och låta det härja fritt genom att yttra orden "sjuk", "feber", "hals", "hes" eller "förkyld". Ignorance is bliss, så länge jag inte följer mina instinkter och trotsar för att bevisa problemet fel.

dudes, i think i'm ok

Av alla sju dagar en vecka innehåller är fredagen utan tvekan min favorit. Den innebär att helgen står och väntar, men inte utan att man har fullföljt allt jobb man har påbörjat i veckan samt brett på med så mycket mera att man faktiskt känner sig förtjänt av helgen men ändå ser fram emot måndagen. Åtminstone är det så jag rullar (för direkt översatt?). Idag ska bli en produktiv dag här i Vasa.
Hur kvällen ska fördrivas är ännu relativt oklart, men ett förslag av Ellen är en ljusdemonstration på torget som Amnesty ordnar och sedan våffelkväll. Något i den stilen åtminstone, för tidigt imorgon kommer mamma in till staden och väcker mig för kvalitetstid.
...Och den kvällen tillägnar vi Ellen och Linnea som har sin efterlängtade inflyttningsfest då.

Måndag morgon, och jag kickstartar veckan med jobb. Det lilla jobb som finns just nu vill säga, för än så länge går mycket av vad jag gör ut på att bara vänta. Ska snart vandra iväg med föräldrabrev till de lokala skolorna här i varje fall. Sedan har jag några små ärenden som ska tas om hand innan jag får åka iväg till Vasa. Min magsäck håller på att krascha igen, men jag är relativt säker på att den magiskt blir bättre hos F i Vasa. Allt blir så mycket bättre där.
...Och det var allt jag orkade gå ut med nu.

You blocked me on facebook, and now you're going to die

Igår blev det utgång med älskade Paulina i Jakobstad. Allt gick inte helt enligt planerna, men det var alltför länge sedan senast och visst hade vi roligt ändå (jag orkar inte formulera allt bra).
Idag bär det troligtvis av till Vörå. Uppdatering på det senare.
Ta-ta.

asdf

I like the part where the guy steals his lungs
A-W-E-S-O-M-E

världens. längsta. uppdatering.

Vem kunde ha trott att även jag skulle lämna tonåren bakom mig och embarkera vuxenvärlden?! Det var visserligen oundvikligt (med undantag för död), och barnet i mig är ändå välbevarat bakom lås och bom, utan några som helst planer på att debarkera. Men ändå.
Födelsedagen byggdes upp till som aldrig förut, men oavsett hur omöjligt det kan verka för människorna som tvingades bevittna planeringen finns inga spår av besvikelse kvar. Jag blev uppvaktad med kaffe och sång och blev bjuden på födelsedagsmuffins, en maffig drink, prinsesstårta, mat och vin, och allt i bra sällskap av familjen, Fredrik och diverse bra människor. Så jag är riktigt nöjd.
På en annan note vet jag inte om någon alls orkat fortsätta följa min blogg med tanke på torkan, men i sådana fall tackar jag och ger en kort uppdatering om min livssituation här under. Anledningen till att den kommer först nu är väl helt enkelt att jag hellre skryter om framgångar än lindar in misslyckanden, men whatevs som vi ju säger.
Min plan på att flytta till Vasa utsattes för ordentlig friktion och flyttades framåt en månad eller så samt ändrade nästan helt skepnad. Tills vidare är jag alltså Larsmobo, men fortsätter med jobbet och pendlar till Vasa. Situationen är hanterlig, och faktiskt även framåtskridande.
Och som laman på tårtan wrappar upp med acknowledgements.
Tack till Fanny och Heidi för min tvåbenta lama-prinsesstårta (aha!-moment?), alla facebook-vänner och riktiga vänner (haha) som tog sig tid att gratulera, mamma och familjen för uppvaktningen och inte minst Fredrik som gjorde min hela helg och födelsedag.
Peace - I'm out.