on Life

Jag är av naturen en väldigt orolig och fundersam människa. Så pass att jag stänger av nästan min halva tankeverksamhet 28 av 30 dagar, och ventilerar de kvarstående två dagarna allt som har hänt sedan senast. Det är två intensiva dagar då alla farhågor kommer ut och käkmusklerna mer än överansträngs, men det är bevisat mest effektivt och bäst för mitt välmående.
Nu är dag två av denna, och ångesten har kickat in.
Jag begrundar men avslår den fria viljan, funderar på hur stor inverkan mina val egentligen har för min framtid, blir tudelad då jag inser hur minsta lilla detalj kan komma att spela en stor roll i en stor fråga, och så vidare. Och samtidigt, på ett mera personligt plan, undrar jag om jag någonsin kommer att kunna förbise tiden och bara fortsätta studera, bli tillräckligt varse om hur bra jag har det för att komma mig för att göra något storsint, hur jag kommer att tackla problem i framtiden, hur mina egenskaper kommer att spela ut, om jag någonsin kommer lära mig att vara fokuserad, och om jag ännu kommer ha dessa tankar om tio år, och. så. vidare.
Och i slutet av dessa två dagar dedikerade till att grubbla, så kommer jag ändå upptäcka att jag har varit för ofokuserad för att desto mera ha funderat på de aktuella problemen. Så ännu nästa månad kommer jag sova i tre olika sängar var vecka, tappa nerverna på Heidi som lånar alla mina kläder för att jag bevarar dem i hennes skåp, spendera alltför mycket pengar på bussen och försöka intala mig själv att det är meningen.

on First by Tyra

Tyra Sjöstedt, bloggerskan för mig känd från smyckesshopen Style By Tyra och Kenza & Tyra-show, har nu lanserat en egen klädkollektion (kolla in hela kollektionen). Hur mycket jag vill beställa efter närapå allt kan inte räknas ut på en skala! Och med julen och allt coming up vet jag inte varför jag inte gör det.

Jo, en av dessa skapelser måste jag nog låta pryda mig snart.

Nummer två om jag bara får en. Definitivt nummer två. Eller ett?

on weekends

Känslan att vakna upp på en fredag, med fem timmars jobb framför sig och det fyrdubbla bakom sig, är helt otrolig. Känslan att efter dessa fem timmar komma hem till planlöshet och helg är dock en annan sak.

Oavsett hur många koppar glögg jag dricker eller ljus jag tänder så är planlösa fredagskvällar aldrig så sköna som de borde vara.

Men efter veckan som varit vet jag att helgen sitter bra, trots att jag kanske inte känner av det. Mycket har förlöpt och jag har just och just hängt med. Så tillfälle att kontemplera, thank you very much.

Jag har annars funderat rätt mycket på mitt boende på senaste tiden. Eller rättare sagt min avsaknad av det. Visst fungerar mitt nuvarande arrangemang, jag är nämligen lite all over the place som människa också. Men ett eget klädskåp, skrivbord och ställe att komma hem till vore inte helt fel.

Grejen är bara den att jag behöver med hundra procents säkerhet veta att risken för att någonting ska gå fel de närmaste månaderna i så fall är lika med noll. Och jag menar noll. Jag måste bara fundera mera.

...Allt detta för att jag blev avundsjuk då mina systrar städade och pyntade sitt rum.

All I Want For Christmas

...är en södern-resa,

en karaff, och kanske även vinglas,

en übersnygg America-tröja från Modekungen,

sportswear,

en snygg och rymlig väska, som denna från Modekungen

och klänningar, smycken, ett våffeljärn, såklart en lägenhet, båt och räv. och för föregående mening att inte vara en länk till karaffen. That's all.

on Breaking Dawn

Jag inleder på samma sätt som jag har inlett alla tidigare Twilight-"recensioner"; man måste väl ha läst böckerna för att orka sig igenom filmerna och faktiskt finna dem någorlunda bra. De domineras nämligen av överdrivet utdragna scener skrivna som ett homage till klyschor och framtvingat skådespeleri. Men jag, som har läst böckerna och ser filmerna just därför, är amused. Genidraget att dela upp sista boken till del ett och del två går dock en bra bit över mitt huvud; båda delarna hade nämligen gott fått plats och endast gett faktisk handling till filmen, men det var draget De valde att gå med. Så sit back och försök enjoy ändå.
En trevlig överraskning var hur pass besläktad med boken filmen var, speciellt med tanke på hur filmatiseringen av alla föregående tre har slaktat böckernas potential. Och när jag ändå för omväxlings skull är inne på positivt kan jag passa på att understryka hur äckligt det periodvis var. Ingen idealisering, ingen romantisering och ingen censurering. Good thing.

Och, okej. Jag hatar att erkänna mig besegrad av Dem, men jag måste medge att De än en gång lyckades leverera på det emotionella planet. Jag var tvungen att ta ögonen av skärmen och tänka tråkigt åtminstone ett par gånger. De kan det här med att låta publiken leva sig in, empatisera och slutligen gråta som en liten skolflicka.

Jag är, som sagt, ändå relativt amused.

on Monday

Nu känns det oerhört skönt med måndag och ett relativt regulart 8-14 jobbschema veckan ut. Det kändes i fredags även oerhört skönt med helg, men det var såklart innan bakslaget med Vasa. Det vill säga inget Vasa och ingen F på hela helgen.
Men ja, måndag var det, så nu har jag åtminstone annat att obsessa över än hur länge sedan det är jag har träffat F, och hur synd om mig det är.
Om någon annars funderar på om jag har bytt till vinterringar idag eller inte, så har jag. Och om någon funderar på om det var min första eller andra gång i år, så var det min andra. No biggie. Huööh.
Ikväll blir det bio med min Ida, äntligen. En liten recension kan jag säkert lova till senare ikväll.
Ta.

on December

Hörni, December kommer bli världens bästa månad har jag på känn! Jag ser så mycket fram emot julen att jag redan, under veckans vikariat, har sjungit och lyssnat på julsånger. Det tjänade ett syfte, men visst njöt jag också.
Inget tidigare år har jag ens haft en positiv inställning till julen, (läs till exempel förra årets julafton-inlägg.) men mycket har ändrat på ett år. Pappa påpekade tidigare att han inte vet vad som har hänt med mig då jag har så mycket energi, och städar och kockar och går omkring med ett leende tjugofyrasju. Men vi löste det; jag är så mycket lyckligare nu än jag någonsin varit. Och jag tror att de flesta kan gissa vem jag har att tacka för det.
Men ja, tillbaka till December. Den första slutar jag mitt två veckors vikariat, och har sedan bara småjobb framför mig tills jullovet tar vid. Under julveckan slänger jag en Julfest, som kommer bli helt amazing. Julbord, bastu och bubbelpoolen vid Hästöskata. Och nyåret funderar jag och F på att spendera utomlands. I södern.
Så mycket är planerat hittills, och jag är pumped.
Nu tar vi helg.

on It's Always Sunny In Philadelphia

Bästa tv-serien jag har sett på länge. Lite dryg och ostrukturerad till en början, men fortsätt se bara, det blir så mycket bättre. Sjuk humor, sjuka och egentligen inte det minsta lovable karaktärer och originella idéer bakom varje avsnitt.

Det finns ingen trailer eller speciellt många roliga klipp uppe, men detta crackar mig upp varje gång.

on The Very Best of Versace for H&M

Kollektionen, ja. Den efterlängtade kollektionen. Jag hade visst missat mig lite med när den skulle släppas, men nu är den här. Mycket finns att kommentera om, men här under visar jag bara några likes och dislikes. I den ordningen.

Väldigt juligt och julfestigt och glittrigt och härligt och alldeles, alldeles underbart. (VART FÅR JAG FARA PÅ JULFEST?)

...Men sen blev det Hawaii över nyåret.
Inga av dessa två sista eller liknande plagg föll mig ens närapå in i smaken.

"home is where your head is"

Det är nog ett väldigt sant, och väldigt passande för mig, uttryck. Jag praktiskt taget bor i en resväska (really, jag har inte ens ett klädskåp, min resväska har många funktioner), och nu för tiden är mina vistelser någonstans aldrig långa heller. Varje dag förra veckan pendlade jag från Vikarholmen till Vörå, med undantag för de tre dagar jag sov där, och efter den intensiva veckan spenderade jag en hel dag i Vikarholmen innan söndag, och farsdagen, tog vid. Farsdagen till ära kikade vi in till min far i Bosund i någon timme innan vi åkte till F's morföräldrar i Vasa. Räknat med söndagen varade min vistelse där i sammanlagt två dagar, och nu är jag på en snabb visit i Vikarholmen innan jag ännu ikväll åker till Bosund för ett vikariat resten av veckan. Till helgen blir det Vasa.
Jag gillar läget, men det är möjligt att mitt bankkonto är av annat tycke.

on pumped up kicks - dubstep

4:14 säger jag bara

Dude's not human

Det är fredag i Vikarholmen och nu ska det banne mig storstädas. Kidsen åker till pappas över helgen vilket betyder att det faktiskt finns en chans att kämppän hålls fin i ett par dagar då också. Åtminstone tredubblas chansen.

På tal om att tredubblas, det är precis vad Katt gör varenda gång jag är borta några dagar och sedan kommer hem och ser henne igen. Vi misstänkte först graviditet och maskar, men hon är tydligen för ung och tjock, så apotekaren gav istället ifrån sig frasen förätit sig. Katt har förätit sig. Varje timme går hon och kurrar runt benen och låtsas tycka om folk för att få mat. Och om det inte fungerar går hon ut och gömmer sig på terassen i en minut, och förväntar sig sedan få mat varje gång hon kommer in. Helt dum är hon inte.

Ikväll ska vi catcha upp med Ida och Paulina, och resten av helgen ska jag ladda inför lägret.

TTYL.

on codependence

Idag hämtade Paulina upp mig från F klockan strax före två med destinationen Jakobstad på gps:en om hon hade haft en sådan. Klockan var ännu inte mera än två när jag befann mig i en meddelandedialog med F. Halva vägen hem planerade jag och Paulina helgen och bollade idéer för tre ihophängande Halloweenkostymer, kom upp med en hel massa och helt fantastiskt. Vi anlände till Jakobstad, tog en kopp kaffe, plockade upp syster från gatan och planerade sedan lite mera medans Paulina var snäll och körde hem oss. Jag hann vara hemma i fem minuter innan jag ringde F och gick på om Halloween-kostymer i en timme, tills min telefon slog av. En halv timme senare pratade vi en halv timme till.

Jag har praktiskt taget bott hos honom sedan i lördags, och han kommer hit imorgon. Rubriken är inte helt ogrundad.

Halloween-kostymerna, ja. Inspirationen för åtminstone mina idéer kom från bilden ovan. Exempel? Jamen okej då!

Filt, kudde och madrass. För att jag har en poncho och vi har två dagar på oss att skaffa fram kostymer.

Soffa. Vi går tätt och släpar på varsin fåtölj hela kvällen.

Maffian. Så vi får testa vårt inflytande i Jeppis.

Sagofigurer. Paulina snövit, jag Törnrosa. F? Rapunzel.

Oljeshejk +2. Paulina paxade shejken, så F får tillsammans med mig ta sig an rollen som flicka och andra fru.

Kamel. En kropp och två pucklar. Jag var ensam om att gilla den idén.

LMFAO-dudesen och discoroboten. Need I say more?

Big Mac-måltid. Franskisar, hamburgare och cokis. Som hittat.

I den banan tänkte vi gå.

on being needed

Efter mötet i fredags, gällande Norrvallalägret som tar plats kommande vecka, var jag i samma sits som tre, säkert fjorton, tjugo och tjugofem dagar tidigare; hur slippa till Vasa? Den frågan, och "hur slippa hem?", verkar ta upp många procent av hela min hjärnas verksamhet. Jag tog som tre dagar tidigare till sista utvägen, bussen, och har nu varit här sedan i lördags. Idag funderar jag på hur slippa hem. Men trots allt pendlas är det värt det. Och jag vet ju att det blir bättre.
F är i skolan till fyra idag likt de flesta andra dagar denna vecka, och jag går omkring och plockar och försöker fördriva tid. Idag ska jag traska till banken i Brändö och hoppas att det är en bank och inte bara fastighetsförmedling, klottra ner program för lägret, baka och kocka.
På tal om de sistnämnda vet jag inte vad jag kommer ta mig till när jag ensam flyttar in i egen lägenhet, utan någon att passa upp. Jag behöver känna mig behövd, och passa upp och skämma bort nu som då. I Vikarholmen gör jag det alltför ofta, för det kommer inte naturligt för syskonen längre att faktiskt lyfta på rumpan när jag är borta. Nåja, jag kommer säkert spendera en del tid här ändå så så oroad är jag nog inte.

lchf - not lovin' it

Jag är inne på min fjärde dag som fettälskare och kolhydrathatare, men jag är ingetdera. Bara lukten av ägg har börjat göra mig spyfärdig, och dieten är knappast annars heller gjord för mig. Mina smaklökar godkänner en väldigt liten del av vad jag faktiskt får äta, resten går ner i små
portioner och jag går hungrig oftare än nöjd.
Och så är viktminskningen långsam men stabil, eftersom att det tydligen är någon slags livsstil mera än en superdiet.
Så jag får nog ta och byta. Mitt behov av att gå ner i vikt är ändå inte så stort som min vilja att pröva på.
Idag ska jag springa på ett jobbärende i Vasa ännu, och imorgon har jag ett möte i Jakobstad. Långvarigt besök det här, nämnde jag att jag anlände hit med buss strax före åtta igår kväll?

everybody get to it

Jag har faktiskt lite livsångest över hur slö min helg har varit. Med undantag för fredagen och tre bilfärder över de resterande två dagarna som sammanlagt varade i ungefär två timmar har jag gjort absolut ingenting. Kockat mindre än vanligt, inte alls städat, knappt ens pratat, utan bara facebookat och kollat filmer och tv-serier. Det känns hemskt, och inte bättre av att min telefon slog av istället för att snooza imorse och gjorde att jag vaknade två timmar senare än planerat.

Idag får jag försöka vara tillräckligt hurtig för att göra upp för tre dagar då.

Uppdatering på det senare.

Idag

är inte en bra dag. Min F åkte tillbaka till Vasa idag efter att ha spenderat en hel vecka med mig här i Larsmo, och nu redan börjar jag utveckla en abstinensliknande känsla i magen. Jag blir så lätt bortskämd med hans sällskap, och glömmer bort hur man fördriver tid utan det. Nåja, det blir tv-serier för hela slanten hela dagen då, det ska jag nog fixa.

Kommande vecka åker jag till Vasa igen i ett arbetsrelaterat syfte, ska bland annat hålla min första kurs där om allt går enligt planerna. Spännande så.

(Om någon, anybody, råkar vara på väg ditåt någon gång under tisdagen är jag nog i behov av skjuts. Thank you.)

Nu wrappar jag upp och går och fördriver lame ensam-tid.

The X Factor

Chris Rene - that's how it's done

fruktansvärt bra och rörande, var nästan tvungen att gå och dricka vatten där mot slutet.

correction

Det var snart ett år sedan jag påbörjade en lista här på bloggen och kom till rubriken "My Parents" (klicka för att läsa). Jag dikterade några rader om mina båda föräldrar, och i allt det positiva råkade jag slinka in att mamma inte är det minsta tålmodig. Sedan dess har jag fått höra om det varje chans hon har fått, så nu tror jag att jag är skyldig henne en offentlig rättelse.

Hon är tålmodig när det räknas; med barnen, hushållet, ekonomin och sådant. Och det är ju tacksamt. Men om hon med hennes dåliga syn ska trä en tråd i ett nålöga brinner stubinen klart innan människans hjärna ens uppfattat att den har blivit påtänd. Så ojdå, jag håller visst lite fast vid mitt påstående. Men i fallet med nålögat, när stubinen brunnit klart, så slänger hon bara ner vad hon håller i, skrattar och påpekar att hon har för dålig syn så någon annan måste göra det.

Så bottom line: hon är tålmodig när det räknas.

Hoppas vi är nöjda nu!

I made it!

Torsdagen spenderade jag mot min vilja och planen till trots med att addera grader till febertermometern och försämra andningsförmågan med det dubbla (/hälften?), men efter en halvgod natts sömn vaknade jag ändå till fem timmars jobb ifrån helg, och jag fixade det. Dessvärre inte med hälsan i behåll, men Finrexin-kuren påbörjas idag. Folk pratar så gott om det, och eftersom att det ändå inte är så speciellt gott är jag övertygad om att jag kommer vara pigg, kry och snyggare än någonsin efter ytterligare bara två påsar.

Denna låt och likasinnade låtar ser jag på som garanti.