Ida överraskar

med outfit-bilder! Damn straight!

Från igår. Slöuskot, ehe.

Idag. Och jag är off to Vasa. (och ja, jag äter en äppel)

one of life's great unanswered questions

Borde jag åka till Vasa och busa eller till pappas och snacka strunt? Det står i skrivande stund väldigt jämnt mellan de två. (Nu behöver du inte starta en blogg och aldrig skriva om mig, pappa! (men du får gärna starta en blogg och bara skriva om mig, jag kan lova åtminstone en trogen läsare)).

Om någon, vem som helst, är ledig och sugen på att roadtrippa, hoppa nerför en klippa, springa ett låtsasmaraton eller vad som helst är det bara ett lämna en kommentar i fältet nedanför så fortsätter vi därifrån. Nah, jk (eller gör jag?), men jag är in fact väldigt mycket på bushumör.

buuuuus

jag ljuger för bra

Trots en statusuppdatering som mera skriker ut än syftar på var jag inte alls till Kalajoki förra veckan, det var en lögn (men med god tanke bakom). Olikt mitt förra inlägg cyklade jag inte alls till Vasa i fredags, det var en annan plan som man får dricka för (Någon har kommit på ett drinking game som heter "drick när Ida gör upp en plan hon aldrig kommer agera på". Spelarna blir lätt fulla). Och nej Joachim, jag har inte satt min fot vid Power Park på åtminstone hela sommaren (oops, den lögnen var lite väl ren & skär). Jag ljuger så bra, och ofta nuförtiden.

Men det om det nu tycker jag. I fredags var faktiskt alla mina intentions i alla mina ben i kroppen fast på att cykla 100 kils. Vad som kom i vägen var ju det faktum att jag inte har en cykel. Eftertänksam är nog inte det första ord jag skulle använda att beskriva mig själv. Eller det trettionde för den delen. Försökte halvt slött då ta mig till Vasa på andra vägar, men utan alltför mycket effort gav jag upp tidigt, klädde mig i en liten krogoutfit och styrde kosan mot Friends för ett spel darts. Ett värdelöst spel darts, men inte mycket annat, hann jag med innan min telefon ringde och announced att avfärden till Vasa är om två minuter. Jag tackade först ja, sedan nej, sedan ja igen innan jag gick ut och satte mig i bilen med tre främlingar och en vän. Med min lilla krogoutfit innehållande en liten kuvertväska med rum för väldigt lite saker. "Inte ett problem" tänkte jag först naivt, men det räckte inte länge innan Vörå-spurgut i mig kikade fram igen.

Fredag till Söndag stannade jag där, träffade människor, skrattade mycket och var på upptäcktsfärd i Brändö. Och lite sådant som wrappar upp till en bra helg.

Igår träffade och umgicks jag med mina två brudar I&F. Som vanligt hade vi alla tre mentala statusen "vricka i huvu" medans vi febrilt tjattrade om appartment-smurfs och what not, av någon anledning som alltid fast beslutna att inte sätta oss på någon faktisk sittplats. Jag älskar dem.

Mission Fail

Jag tänker cykla till Vasa imorgon (drick (<- inside joke)). Jag tänker vakna tidigt, halsa en eller två Herbalife-shakes till bra musik, packa väskan, sätta mig på cykeln och cykla iväg. Jag räknar med att vara framme klockan fyra. I Kokkola. DÄRFÖR heter rubriken Mission Fail. Men jag tänker nog banne mig ge det ett försök.
Nu ska jag kolla kartor. Tack för uppmärksamheten min blogg kommer få om morgondagens cykeltur går riktigt riktigt dåligt!

schmoget schlinschlägg

Hej. Ska jag berätta en sak?

Såhär knäro är jag då jag inte slapp till Kalajoki!

Nånnää nånnää, vi var ti beachen ändå

Och jag fick en mansikka-margarita!
(Dessutom har jag hört att det är fest hos Mange, är ni på väg?)

på tal om insekter

Har någon annan märkt hur insekter har blivit a) flera, b) fulare och c) mer aggressiva? På den gamla goda tiden fanns det spindlar, flugor, myggor och knott. Och en eller två trollslända per sommar. Men nu fasiken tar de över! Jag har en teori om detta, men utan förfining skulle den bara verka fruktansvärt iq-befriad, så jag ska fundera en stund till innan jag skämmer ut mig. Det om det, beware of the insects!

Idag är dagen då jag ska slippa till Kalajoki. Fråga inte varför, men har varit taggad på stället i flera veckor. Även om det skulle vara världens lamaste stad så är ju små roadtrips med bra musik ändå aldrig fel.

detaljer idag

Som eventuellt bekant gillar jag varken att ha shorts eller att fota outfit-bilder, men idag gör jag tydligen undantag för båda. Kind of. Babysteps alltså.

Som sagt, babysteps.

hörni, jag tror det är fest hos Mange

världens. sämsta. låt.

freshness

(Fatta hur skönt det är att vakna klockan nio, borsta tänderna, koka kaffe och sätta sig i solen (!) med morgonkaffe och cigg! Det är rutin enough för mig just nu. Åtminstone idag, eventuellt imorgon också)
Angående rubriken, man kan omöjligt förstå exakt hur ofräsch jag var efter helgen av ett skärt påstående, så en exemplifiering är på sin plats. Jag kom hem runt elva igår, blev bemött av familjens skitiga blickar, och min lillasyster som bara är tolv växte ut ett par rynkor vid åsynen av mitt hår. Satte mig ner på trappan en stund och försökte konversera med mamma och henne, men blev snabbt beordrad att bara hålla käft och gå i duschen för att senare eventuellt få fortsätta prata. Tillmötesgående som jag är tvingade (yeah right) jag mig själv in i en het dusch, och tre kvarter senare satte jag mig nyduschad framför datorn och bara njöt av att livet inte längre luktade surt, när lillasyster kom gående förbi, stannade, backade ett steg och växte ut ett par rynkor till innan hon utbrast "ha du int ännu vari i duschen heller?".
(Stating the obvious, och förstöring kanske, men för de som kanske inte förstod var poängen att mitt hår såg lika ut när det var skitigt som när det var vått och stripigt från duschen. Lovely!)
Idag kan bli en bra dag.

Supernatural

Det är inte helt sant hur mycket jag ogillar Supernatural, eller hur många minuter av ett avsnitt jag kollar utan ljud och genom fingrarna eller inte alls, men usch vad bra det är ändå! Det är bara det supernaturala jag inte tål.
Det om det, var tvungen att skriva en mening så att inte det sista jag gjorde innan jag somnade var att obsessa med tv-serien. Då kunde jag nämligen ha drömt hemskt.
Never mind någonting jag har sagt de senaste minuterna förresten. Godnatt på er!

Everyday I'm Underlagin'

Trots mitt förra inlägg tog jag mig till Vasa, spenderade Torsdagen där i gott sällskap, och slapp faktiskt till Vörå dagen efter.
Vi var i början ett gäng bestående av tre tjejer och fyra killar, som alla på sina egna sätt skapade nya grader av medblivenhet (jag börjar fatta att inget av detta kommer makea sense, men jag kan ju inte bara sluta nu), som kom dit, och under hela helgen kom och gick fler människor än jag kan komma ihåg att ha träffat i hela mitt liv. En liten överdrift där. Vi bastade, simmade, drack, spelade kort, SOV och skrattade i tre dygn, och under det tredje dygnet inträffade bakslaget. Och vilket bakslag sen! (paj paj)
Jag wrappar upp med några konstateranden i brist på koncentrationsförmåga: jag rådiggade det medblivna gänget. Vatten, hygien och allt som hör till simple living är underskattat. Någonting med gravitation. Och det är inget fel med att ha roligt om man faktiskt är bra på det.
Tack och godnatt.Helt annars bara.

I'm screamin' out fuck that

Konfunderad som få. Sedan några dagar tillbaka har jag varit fast besluten att spendera min midsommar vid en villa i Vasa, med känt och okänt folk. Avfärden är om någon timme, och färden dit kan ena dagen summeras till runt hundra kils, andra dagen runt trettio. Naturligtvis hakade det upp sig på något, bittert nog det andra. Så well, därav rubriken.
Har någon en midsommarplan till övers får ni gärna donera. Jag har nämligen än en gång varit naiv och inte gjort upp reservplaner.

Korn ft. Skrillex

Need I say more?

The Human Centipede

Världens sämsta idé. Jag tänker varken bjuda på bild eller trailer, men för er sinnessjuka som kanske har sett filmen, förhoppningsvis äntligen glömt bort den, men ändå är säkra på att ni vill bli påminda om den igen i och med uppföljaren; här (länk till imdb).
DEN, ja. Vid filmens egentliga utgivningsdatum, när de flesta i världen tvingade upp eller ner spyorna i halsen, bestämde jag mig enkelt och nätt för att aldrig se filmen. För ljudet av andras sköljningar. Och jag lyckades en stund.
Tills igår, när skräckfilmsfantasten Mela var på plats, googlandes just det. Som resultat av att jag inte mindes samband mellan titel och handling råkade jag se trailern. Och det var det mest vrickade jag har sett i hela mitt liv. True Blood nästan gjorde mig deprimerad, men the Human Centipede? Nästan självmordsbenägen på ett knäpp. Så många saker är fel, och godtrogna jag tänker nu lista dem här under.
Någon har tänkt tanken "världen har sett vrickat, och vill ha mer", och idén om ett human centipede har på något sätt fötts i någons lilla psykiskt sjuka hjärna. Men inte bara det, idéer har bollats om det, skrivits ner i bläck, människor har läst det, godkänt det, och spelat in det för ännu flera sjuklingar att se. Med det lilla stycket där felas alltså väldigt mycket. Manusförfattaren, regissören, skådespelarna, filmbolaget och alla De. Oavsett om jag födde idén, fick chansen att regissera den, fick huvudrollen eller till och med bara pengarna för den, så skulle jag utan tvekan fräsa nej eller säga upp mig.
Sedan har vi alltså världen. Världen ville ha mer. Världen såg den och reaktionerna gick inte precis förbi obemärkta, men ännu var det inte tillräckligt.
"Nejmen då så, för fyra gånger mer skräckinjagande gör vi en uppföljare om en fyra gånger så stor human centipede.", tänker De. Och man måste ju ironiskt berömma storsintheten.
Men guess what? Världen går på nålar i väntan på trailern. Hur sjukt!?
Jag måste avsluta abrupt, för jag skulle annars kunna go on hur länge som helst.
Svälja spyorna, glömma bilden och ut på tobak.

Versace for H&M

Ingen enstaka människa kan ju ha missat nyheten om att Donatella Versace ska designa en kollektion för H&M. Igår blev det väl officiellt, men först nu har jag tid att researcha saken. Kollektionen ska alltså vara inspirerad av gamla Versace-plagg, skräddarsydda för H&M. Och jag kommer gå på nålar i väntan på ens sneak peeks.

Donatella bärandes ett av plaggena som kollektionen kommer inkludera.

Som jag ser det är det tur att H&M inte har någon speciell målgrupp eller egentligen ens stil, det möjliggör ju samarbeten med så många olika märken och människor. Och affordable Versace är inget sämre än till exempel affordable Jimmy Choo. Som jag, för dem som inte har följt min blogg så länge, gick lös på som galen.

Kollektionen lanseras i November, och uppdateringar kan man vänta sig här på bloggen i takt med att de kommer ut.

foton från konfirmationen

Som ni troligtvis har märkt är headern utbytt. Ett verk av Michaela Fagerudd. Här under kommer några foton från konfirmationen. Inget mera än så just nu. Orkar inte ens formulera något i detta nu.

Syskonskaran Sundkvist, troligtvis enda fotot alla orkade sitta stilla på.

Konfirmanden (syster) Heidi & pojkvännen Atte. Världens sötaste par.

Vackra Heidi.

Konfirmationen är förbi, så nu är det dags att gå tillbaka till vardagsrutinerna. Vilka de än är just nu. Mela kom förbi här och fotograferade igår, så äntligen får vi ett nytt syskonporträtt att pryda väggen med. Det vi har nu är från en konfirmation för några år sedan, och porträtterar mig nyss hemkommen från ett jobbigt skift, osminkad och nyduschad. Så visst börjar det bli dags.
Dessutom får jag förhoppningsvis nya profilbilder och kanske en ny header. Håll utkik så kommer det upp några bilder här närhelst vi får dem.
Annars vet jag inte så mycket. Var på min första Jaromatch igår. Och så är jag inkluderad i part 2 av Norrvalla-lägret. Skoj och enkelt så.

Epic rap battles of history

Adolf Hitler vs Darth Vader är också sevärd

IGÅR hade vi storstädning på veckans händelser-schemat på kylskåpet, men vi använde upp alla våra frikort för att istället få sitta i solen och njuta (eller gamea cod om ni frågar David). Storstädningen flyttades då alltså fram till idag, men så gjorde även en del av solens kapacitet.
Bara att börja på.

Ja, jag bytte bild för att min lillasyster tyckte min kind såg för fucked up ut på förra. Well, jag har inte uppfostrat henne till något annat än kritisk, självkritisk och perfektionist. Och jag är stolt.
(Visserligen inte perfekt bild, men något. Dagens hår då säger vi, resten har ju ändrat.)
Tackochhej.

relapse

Lagom till sommaren, som vanligt, faller jag tillbaka i mitt gamla spår. Jag skyller på mentaliteten och atmosfären som blir så många gånger bättre i solen, och drar in en. Och det var på sommaren det började, så klart det väcker minnen om gamla dagar.
Promoe, Timbuktu och Andreas Grega är det främst. Skön svenskt skit heter playlisten på Spotify som säkert är något år gammal.

Det blir inte gammalt. Det förblir i varje fall inte gammalt.