fruktansvärt härligt

Jag har idag haft världens mest fruktansvärt härliga dag! Jag vaknade innan alarmet ringde, med bara bra drömmar i minnet, och konstaterade att det var fredag. Åkte iväg till jobbet där vi direkt blev bjudna på morgonmål i form av en stor prinsesstårta. Hade tack vare snälla och glada elever och kollegor en superb dag bestående av fyra timmar utan dötid på jobbet, kom hem till pappa och åkte direkt iväg till Jakobstad för små och bra ärenden till ljudet av bra konversationer. Blev hemkörd till Vikarholmen där jag blev bemött av glänsande golv och glada syskon. Konstaterade både att Katt äntligen är gravid och att jag har världens härligaste familj. Handlade en telefon till mamma, kom hem.
Ska nu ställa mig iväg till Jeppis för kvalitetstid med flera fina som jag inte har träffat på alltför länge, sedan ta nattbussen till älskling som väntar på mig i Vasa.

Det är verkligen fruktans-värt (hur man nu sedan delar upp det ordet).

epic...

equals epic winning
Annars så kommer vi tillbringa varje minut av helgen med att packa och städa eftersom att vi flyttar i början på nästa vecka (oj, bakgrundsinformation; F åker inte till Danmark över sommaren trots allt, utan vi kommer flytta till en frän lägenhet i Jakobstads absoluta centrum och jobba i Larsmo över sommaren. Hösten är något av ett frågetecken ännu, men uppdatering om det kan jag väl lova till julafton)
Jag är så lycklig.

on Determinism

Jag är ledsen, men det faktum att bloggen har utökat med en rubrik betyder inte att ni har bra läsning framför er. Detta är bara ett av tiotals terapi-inlägg.
I mitt försvar har jag fått höra att min blogg uppskattas mest för mitt sätt att skriva, och det är väl i dessa så kallade terapi-inlägg jag vanligtvis tänker till mest.
...Jag antar att jag numera känner mig obligerad att rättfärdiga det faktum att jag lägger ut min personliga dagbok för alla att se. Så där.

De senaste åren har jag gått omkring och väntat på "min tur", bara fördrivit tid i väntan på den och aldrig ifrågasatt det förrän idag. Jag har för flera år sedan alltså tagit karma till mig, erkänt det som ett riktigt fenomen och levt lite i så kallad vetskap om att goda gärningar payar off. Jag vet, jag kunde ju lika gärna ha konverterat till buddhism. Om jag hade insett och klottrat ner detta tidigare så hade jag ju hört hur löjligt det låter och slumpat hela konceptet. Och vem vet hur min situation i sådana fall hade sett ut idag?
Alltså, jag tror på att det finns en mening med allting, till och med mitt liv, men jag kan ju inte vara så naiv att jag tror att detta innebär att allt kommer falla på plats och jag äntligen kommer få "min tur". Det känns lite störande; att tro att allt är förutbestämt och inte kunna annat än vara med på noterna.
Men tänk på en händelse, vilken som helst. Och tänk sedan på hur mycket som var tvunget att gå precis som det gick för att denna händelse skulle inträffa. Vissa händelser ser man redan i den stora bilden, andra måste man ge tid.
Jag kan inget annat än att tro på determinism.

Känslan när man lämnar jobbet en fredag efter en intensiv vecka är inte helt olik den då man vinner VM-guld för första gången sedan 94. Eller den då man vinner tvåhundrafemtiotusen på lotto, kan jag tänka mig. Denna helg är också lite speciell, för F fyller år och vi ska fira. Var kan jag inte avslöja ännu då det är något av en överraskning, men roligt blir det.

Snart kliver jag på bussen till Vasa.
Ha en superbra helg!

on Att Vara Sönder

Känslan att sitta på mol och söka sommarjobb som kioskbiträde när man de senaste månaderna har haft ett mer eller mindre drömjobb. Det är trevligt.
Ännu trevligare är känslan då man inser att inga sommarjobb finns kvar för att man är för sent ute för att Ålands-planen for åt pipan så sent som i lördags, den tredje MARS.
Jag erkänner här och nu Murphy's law som ett faktum, och kommer i framtiden alltid att räkna med den sämre av två idéer, hur onödig än den sämre verkar vara för den bättre bombsäkra.
Arbetslöshet i sommar är inte ett alternativ.

on Murphy's Law

Jag tror att jag, såhär med facit i handen från sportlovet, liksom en kollega väljer att kalla denna lediga vecka för vintersemester. Ordet sport har nämligen blivit utbytt mot allt annat än just det, för jag kan knappast klassa en frivillig och två ofrivilliga promenader som sport.
However, så har vi under semestern faktiskt gjort nytta och bevisat Murphy's lag. Så varsågod Murphy, och tack för anledningen till cynismen.
Vi bevisade denna genom att inte bara fastna på en parkering på väg till Vasa, utan även få ordentliga problem med vw:n, få den bogserad till Kållby, få problem med vw:n vi bogserade med och bli tvungna att ta bussen till Vasa dagen efter istället. Jag orkar verkligen inte gå in på detaljer, men allt som kunde gå fel gick fel.
Dock kan jag inte påstå att vi inte hade tur i oturen.
...Och idag är lördag, jag har just fått bevisat för mig Murphy's lag igen, och jag är nu redo för en arbetsvecka. Precis lagom.
Men jag tvivlar inte ett dugg på att även Murphy hade ett rätt bra liv.

on Time

nu kan jag inte skylla på att jag inte har tid att skriva då jag sitter på bussen till vasa med telefonen som enda sällskap. Dock skulle jag helt giltigt kunna skylla på att jag är kass på att skriva på denna mojäng, men icke.
Veckorna går så otroligt underbart snabbt nu lagom till våren. Det har gått fem veckor sedan förra veckan, då det var tal om oxveckorna och jag slogs av ångest. DET är rätt fantastiskt. Ännu mera så är att det bara är en ynka vecka kvar till sportlovet.
Hur som, ikväll ska vi njuta av planlösheten som helgen bjuder på, och imorgon sitta hundvakter (ingen fara, det är en liten hund. Jag är okej).
Så en trevlig helg tillönskas alla! På återhörande.

helgen i telefonbilder

Moi et Paulina blev bjudna till Ellens på babyshower/tidig födelsedagskaffe. Paulinas manners vid kaffebordet var vad de alltid varit, och Ellen hade bakat gott.

Bästa, söta, preggo Ellen.

Lördagen njöt jag av i äkta helg-anda i väntan på F.

F anlände och spred ljus på tillvaron.

Och resten av kvällen spenderade vi med denna och Alexandra.
...och söndagen, sorgligt nog, med sport.

Det är lite besvärligt att min kassa uppdatering här gör det så genant att uppdatera bloggen, speciellt med tanke på att mitt uppdrag aldrig ens har varit att underhålla.
Jag hinner helt enkelt inte med just nu. Har gått över tanken att helt sluta blogga, men egenrättfärdig som jag tydligen uppger mig vara i detta inlägg har jag hellre bloggen på sidan om och skriver då det lustar än vaknar upp femtio imorgon utan bevis på att även jag en gång var ung, dum och lycklig (icke att misstolka, jag har planer på att vara lycklig som femtio också).
...Jag ville komma någonstans med detta. Tror jag.

Med slutledningsförmågan försvunnen kan jag istället berätta att jag inatt spred ut mina zetan på över hundra kilometer. 40% av dem gick åt i Brändö, 20% på nattbussen täckandes kilometrarna jag pratade om, och 40% i Vikingarholmen. Sedan steg jag upp klockan sju, med urkassa drömmar i bakhuvudet och svaga minnen av min älskade REM-sömn från tjugofyra timmar tidigare, och begav mig till jobbet.
Jobbigaste. Dagen. Ever.
Anledningen till att jag tog nattbussen var ju gårdagens datum, 14 februari, även känt som alla hjärtans dag. Jag kände inte för att åka hem som planerat då F var så söt.
Sämsta. Idén. Ever.
Och jag vet att jag kommer föreslå nattbussen igen så fort denna dag har gått från verklighet till minne, men F har fått stränga order om att säga nej då det händer.
Onödigaste. Infon. Ever.
Det var dags att avrunda för tio minuter sedan, men istället ber jag om ursäkt tio minuter senare för minuterna bortslängda på detta. Du kommer aldrig se av dem igen.
God natt!

Vad är det för skillnad på Finland?
-Det är kallare på vintern än utomhus.

Det var 30-gradigt imorse när bilen inte startade då jag skulle iväg till jobbet. Det är rätt kallt. Bilen slutade slutligen trotsa och det blev några grader varmare mot eftermiddagen, men imorgon väntar väl värre kan jag tänka mig.

Och vi kan få det ur vägen nu att jag bröt mitt löfte om sju inlägg per vecka. Jag hade absolut ingen lust att skriva, så bestämde mig bara för att det var exakt rätt vecka att bryta nyårslöften. Hehe. Inget mera med det.
Dessutom har jag inget internet till min dator nu.

Imorgon bär det av till Vasa igen, men denna gång i sällskap av min Ida. Vi ska ha roligt på fredag och leta oss hemåt på lördag. Då i sällskap av Fredrik.

Sudden change of plans. Istället för att skriva sju inlägg denna vecka, så går jag och sover bort helgen. Mkej?

on My Sister/Ljushuvudet

I brist på annat följer här under en rätt intressant konversation jag hade med Kakan på facebook tidigare i veckan.


Erica Kakan Sundkvist
jo?

Ida Sundkvist
sa ja jo?

Erica Kakan Sundkvist
you tell me

Ida Sundkvist
nä

Erica Kakan Sundkvist
ja föna håre, va sa du ?

Ida Sundkvist
...wtaf

Erica Kakan Sundkvist
so's your face .
feat. J.D

...och hon fortsatte som att hon inte just hade sänkt medeltalet på finländska barns iq med trettio. Söt.

Än en gång står helgen framför fötterna tillsammans med komplikationerna som hör till.
Det var pulkaåkning i Vasa på schemat idag, men det ser det inte ljust ut med för tillfället. Och jag tänker inte ens bibehålla hoppet och fråga om någon är på väg ditåt, med praktiskt taget vetskapen om att det bara är att skjuta upp problemet.
Så... Jag får se.
Inlägg nummer ett denna vecka. Hur kass är jag!?

on Katt

Som ni ser på bilden ovan, föreställande Katt med barn och barnbarn, har jag riktigt tråkigt nu. Och jag vill betona att jag betonar riktigt.
Katt är familjens katt, som nog har varit gravid sedan Augusti men ännu inte fött några ungar. Längre leveranstid är nog lika med bättre ungar.
Men Katt ska få ungar, förhoppningsvis senast till sommaren, och jag ska ta Katt 1 och Fanny Katt 2. De ska därpå få egna ungar, Katt 1 a, Katt 1 b och så vidare. Hankatterna ska alltid heta det mamman heter + Junior + ordningsbokstav.
Av någon magisk anledning får Katt och Katts barn alltid två flickor och två pojkar.

Veckan som börjar om två timmar kommer gå snabbt tror jag.
Jag har i medeltal fem timmars jobb varje vardag, och ska därtill uträtta ärenden tjugo kilometer bort, övernatta på tre olika ställen, kaffa med Paulina, Ellen och Ida och sedan orka busa i Vasa i helgen.
Jag borde verkligen börja ta körkort. Det är inte helt sant hur mycket jag egentligen skulle behöva det. Grejen är bara den att jag skulle behöva körkort till att ta körkort, då jag inte precis slipper så långa vägar i veckorna.
Det var min sjunde onödiga uppdatering denna vecka.
Låt nästa börja.

Det fanns inte så mycket jätteroligt på så många sidor trots allt.
Men ett löfte är ett löfte, så i brist på bättre, Meanwhile in Australia...

söndagskvällen är här, och jag är ännu bara inne på mitt femte inlägg denna vecka. Rätt kasst, men jag får 9gagga nu och slänga upp bilder i delar bara, hehe.
F åkte hem idag i tid till valurnan, utan att ens ha åkt pulka med mig. Hmpf.
Men jag klarar mig tills nästa helg, då vi ändå slår på stort och tar med rattkälken till en backe i Vasa.
...Och nu känner jag att det är fullkomligt onödigt att jag dikterar desto mera, då jag ändå inte ens verkar få rätt ord i rätt ordning.

on Helg

F är i Vikingarholmen över helgen, och ikväll umgås vi med min bror, Alexandra, Denkko (stavning?) och Isabella hos min bror i Kållby. Är hemma via på paus bara medan pojkarna är på träning.
FÖRHOPPNINGSVIS hinner vi med våran fantastiska pulkåkningsidé ännu också. Helgarna är så korta då helgarna är allt man har.


Ha en trevlig fortsättning på helgen alla!
Xoxo, I & F

on Priorities

Jag kan knappast friskförklara mig efter dagens sjukhusbesök trots allt. Fick öronen kollade och lite blod testat, och gick därifrån utan diagnos med order om att invänta en till attack och sedan ta mig dit mitt upp i den. Inte mycket annat jag kan göra tydligen.
Idag är jag förutom yr även purken. Det är hårt nog som det är, dåliga prioriteringar finns det knappast rum för. Och jag känner inte för att testa den teorin.
MEN var och ens prioriteringar består till största del av de mänskliga skyldigheter som kommer med mänskliga rättigheter, så den lilla delen som kvarstår borde ju var och en ha full makt över. Och var och en borde ju få prioritera den resterande delen enligt absolut egen vilja.
Och var och en får såklart ta ansvar över vad de lägger i rullning då också.

ÅH vad jag är glad att klockan är nio och jag ännu kan stå upp rakt. Jag hoppas det håller i sig hela natten bara.
Trots att jag vanligtvis inte är mycket för sjukhusbesök, och inte fattar vad Malmska är kapabla att göra som Google inte är, så har jag tid till doktorn imorgon. Jag vill inte riskera att drabbas av gårdagens krämpor igen, men klockan elva, då besöket borde vara över, friskförklarar jag mig. Då får det vara bra.

Funny.