Alltså jag är rent ut sagt äcklad av det här stället, gymnasiet. Det är äckligt att sitta här utanför lärarrummet, på datorn, igen och ha ångest över hur dåligt ett prov har gått. Jag behöver slippa till arbetet nu, men hur jag ska få tag i mamma så jag slipper dit vet jag inte. Äcklig start på dagen.

Sitter för tillfället i gymnasiet och bokstavligt talat skakar. Vintern är tillbaka, wohoo!
Hursomhelst, vaknade klockan sju imorse och anlände hit klockan åtta, trots att provskrivningen inte början förrän nio. Provskrivningen, ja. I modersmål. Jag har ingen aning om vad provet går ut på. Har läst lite av en diktsamling för säkerhets skull, men oberoende vad som kommer upp går det dåligt har jag på känn. Off track igen. Efter provskrivningen ska jag arbeta, så då begränsas både tiden jag får skriva på och min prestationsförmåga (iom att jag inte kan riktigt tänka under pressure). Är dessutom inte helt skärpt idag på grund att jag sov så lite. Nu försöker jag bara rättfärdiga det faktum att jag kommer få en fyra i provet. Argh.

Nu är jag nästan klar för kvällen, men jag lyckas inte få tag på sällskap. Kärro var originalplanen, men nu är hon omöjlig att få tag på, så då vet jag inte längre. Dessutom har jag ju glömt min telefon vid Idas. Ska i varje fall fixa mig klart nu, och sen funderar jag vidare.

FÖRE (märk: omaka strumpor!)

EFTER (snart klar)

klänningen är från H&M och definitivt en ny favorit.

Godmorgon! Jag spenderade natten och halva dagen idag vid Idas, så först nu får jag mitt morgonkaffe. Därav hälsningsfrasen. Saker och ting är bra nu annars. Det är egentligen allt jag orkar skriva, så jag fattar inte ens varför jag skriver. Utgång ikväll igen! Tagga tagga!


och nu har jag gått och blivit brunett igen. jag trivs.

Jag har varit i jobb igår och idag, på två olika ställen, som vikarie och affärsbiträde. Riktigt roligt, och imorgon återvänder jag som planerat till det sistnämnda för att täcka alla anställda som hör till det strejkande facket. Det var planen right there. Tre dagars arbete denna vecka, the end. En hundring eller två till i plånboken, punkt. Men som om jag inte redan hade goda nyheter upp till halsen fick jag reda på att jag får fortsätta som affärsbiträde. Tills vidare, hur länge nu det är. Och så får jag ledigt för provskrivning och läsning dessutom. Min sommar och (en liten del av) mitt liv är räddat! Lovely.
Ikväll kollade jag annars The Dark Knight igen. Underbara Heath Ledger säger jag bara! Har dock skrivit om honom, eller the Joker, förr så jag tänker inte upprepa mig. I varje fall så är han min tredje manliga förebild. Eller idol är kanske more like it (synd bara att det är sådan fjortis-känsla över ordet). Mina tre är The Joker, William Shakespeare och pappa. Fyra vore mer lämpligt, så jag får försöka hålla upp ögonen efter min fjärde man. Han kommer väl.
Nu får vi ha det bra. Tills vidare.

Nu tänkte jag som så att jag tar paus i socialisationen, civilisationen och livet, och åker hela långa vägen till Bosund för att spendera kvalitetstid med min pappa och min katt. Välbehövd kvalitetstid, indeed. När jag återvänder är ännu oklart, men jag har iaf som mål att åka till Kokkola på shopping på torsdag. Hur och med vem är även det ännu oklart, men det är därför det är ett mål och inte en plan.
Och såhär på en helt annan nivå, eller note, jag har ett nytt favoritord. Absurd. För bästa möjliga kling; kom från England.
Ha det gött people!

Jag är nog inte speciellt förtjust i ensamhet och kvalitetstid med mig själv trots allt. Det har väl försvunnit med åren, liksom många andra egenskaper. Har bara inte haft möjlighet att inse det förrän nu, men faktum är att jag blir kranky om jag måste vara ensam. Jag behöver sällskap, helatiden. Vill inte ens sätta på teven av rädslan för vad som kan finnas där. För vem ska jag hoppa på om det råkar vara en skräckfilm som spelas upp?
Imorgon kommer mamma hem. Och jag borde ha städat tills det. Mycket att göra, och visserligen mycket tid, men ingen ork.

Jag vill saker, och vill ha saker. jag vill förstå allt som finns att förstås, samtidigt som jag vill vara dum. jag vill ha en plan och en säkerhetslina. en framtid och något att falla tillbaka på. jag vill ha förklaringar. jag vill kunna lita. jag vill ha ett självförtroende och en självkänsla av stål. jag vill våga ta risker. och en massa saker. mest av allt vill jag ändå ha ett förnuft, och bara ett förnuft. liksom kunna gå på vad jag vet att är bäst, utan att någon löjlig känsla säger emot.
och nu vill jag sitta i soffan med en bra film i teven framför mej, och med massa fettsaker på bordet bredvid. en americana och makuuni-godis. och stoppa i mig det tills jag bli äcklad av mig själv.
vi ska se.

Det blev en väldigt lång helg det här, med tanke på hur länge alla var lediga, men nu sätter vardagen återigen stopp för friheten och det är jag faktiskt glad över. Hur sjukt det än känns att säga det så har jag saknat mina skitungar. Mina, yes. De är lite mina barn också, speciellt nu.
Har redan hunnit handla mat, dricka kaffe och låsa ut mig idag. Tog mig ur det sistnämnda tack vare mitt enda ansvarsfulla syskon, Pontus. Nu sitter jag hursomhelst hemma och väntar på att kidsen en efter en ska sluta skolan. Låt kaoset börja!

What's up people? jag är glad idag för att datorn återigen är vid sina sinnens fulla bruk. Där lyckades jag verkligen dogde a bullet, för det kunde ha blivit dyrt att fixa vad som för en stund var så fel. Hursomhelst, har hämtat sliskmat med Heidi och druckit kaffe med Jocki idag, och ikväll blir det film för hela slanten. Och så råkar jag tyvärr veta att det är den fjärde idag, vilket eventuellt kan resultera i ett besök till Netti. Vi får se, tar det som det kommer.

jag står väldigt konstigt här.

z

testing testing
jag spillde kaffe över hela datorn så nu måstez jag kolla så att alltz fngerar som det ska. shit, nej. varifrån kommer z :na ? och vi har fått enz space-knapp till. ojoj.zz dktigtz ida. u fungerar inte heller perfedkt.åh. nej. fail.z haha. jag publicerar öndå. surt.

Jag gömmer mig från påskhäxorna. Känns väldigt moget att hoppa ner på golvet och fnissande krypa till vardagsrummet varje gång det ringer på dörren, men jag började fundera på den här traditionen och kom på att jag inte approvar. Är inte riktigt säker på varför, men det låter mindre själviskt än att säga att jag har ätit upp deras godis. Ojdå. Fast det är inte helt sant heller. Jag är rädd för dem. Nej, jag vet inte varför men jag känner helt enkelt för att totalvägra.
Kanske för att det är e dum tradition trots allt. Jag menar, barnen drar några streck på ett papper (ingen satsar ens längre, de vill bara hinna göra så många brev som möjligt så att de ska få så mycket godis som möjligt.), knackar på dörrar och mumlar "glad påsk", och vi bara fyller korgarna med godis utan att blinka. När jag får barn och de kommer upp i påskhäx-åldern ska jag banne mej (igen, vilket ordval!) tvinga dem att rita fint och satsa. Det var min påsk-uppdatering. Onödig som den var.
ha det gött!

Seven

Alltså det här är lovely. Det här senaste året (ungefär) har jag adderat ungefär nio filmer till min topp 10-lista (det finns ingen officiell sådan, jag är inte en list-typ). Alltså jag har sett nio av tio för första gången det här året. Det måste ju betyda att jag har en hel värld av biljans framför mej nu, eftersom att allt tidigare bara har varit skräp i jämförelse. Yes, lovely var ordet.
Och filmen som fick antalet nya i topp 10 att stiga från åtta till nio var Seven. (hur jag formulerar mig! förstår ni ens?)
Seven, ja. Huvudrollsinnehavarna är inga mindre än Morgan Freeman och Brad Pitt. De befinner sig båda från tidigare väldigt högt på min skådespelare-lista (right, som om jag skulle ha en sådan då. men i huvudet.), och bådas insatser var berömliga.
Filmens titel, Seven, står för de sju dödssynderna som handlingen kretsar kring. Riktigt genomtänkt och bra uppbyggd, och lämnade en stark eftersmak. Jag kollade den för några dagar sedan och nu är den liksom fastklistrad i hjärnan. Fick en att bland annat riktigt inse vilket skitsamhälle vi lever i. Det enda som kan kritiseras är att de byggde upp personligheterna lite helatiden (vilket annars är awesome), men helt plötsligt sa det bara stopp och man fick inget avslut. Men all in all, LOVELY!

Om ni mot förmodan inte skulle ha sett den, SE DEN!

filmtips!

Never Back Down. Riktigt härlig film med snygga Sean Faris i huvudrollen.
Nu har jag ju skjutit upp att se den en bra stund bara på grund av hur den ser ut; med fightingen alltså. Jag har aldrig tyckt om det som tema i bok eller på film, med undantag för Fight Club (som dock var gjord på ett sånt sätt att det inte var fightingen som dominerade, trots titeln). Lustigt nog fanns Fight Club-grejen undergrävd någonstans i denna film, men det är inte relevant. Alltså, vad som gjorde den så bra var balansen, och hur snyggt sammanbundet allting var. Det fanns en huvudroll, och det var kring denne som handlingen kretsade. Fokuset låg visserligen på fightingen, men det var inte det som dominerade. Självklart fanns det en del rostiga detaljer, men man är inte ens tvungen att lägga märke till dem.

7/10
och ni får ursäkta formuleringarna. jag är egentligen för trött för att skriva, men fingrarna var för rastlösa för att orka sova ännu.

Har varit riktigt otroligt pissförbannad hela dagen, eller sedan jag kom hem från Heidis och fick höra att brorsan slipper hem kommande helg. Lovely, riktigt lovely. Kommande helg är alltså den helg som skulle ha varit min helg. Helgen då jag skulle ha haft lokalen för mig själv, för första gången ever. Då jag skulle ha fått vara ensam, för första gången på säkert flera år (med undantag för mina länkar och promenader). MEN (ja! det finns ett men!) sen när jag såg själviskheten sätta sina klor i vissa andra insåg jag att jag ju inte är sådan. Jag är inte en självisk människa. Det var bara hoppet som fick mig ner på knäna igen. Och nu är det som det är, jag får helt enkelt fortsätta vänta på min tur. Den kommer.
Och nu var jag bara tvungen att få ner det, svart på vitt, för att kunna fortsätta som om ingenting hade hänt. Thank you.
(Nu tycker säkert vissa att det var löjligt av mig att bli förbannad på det där, men då vet ju dom vissa ingenting. Varken om mig, min situation eller mina behov.)

.

Jag citerar min kära bror Pontus: "det känns som att någon skulle våldta min själ". Det kan väl hända att han stal citatet från någon annan, men det kommer alltid att vara hans röst som säger frasen i mitt huvud. Nu pratar jag skit, men jag lider här. Det är ungefär tio små röster som ropar, sjunger och faktiskt även pratar strunt, i munnen på varandra (och nej, rösterna är inte i mitt huvud, dom är livs levande och sitter i köket. två meter från mig och min älskade dator, som försöker plåstra om min själ). jag behöver slippa ut! det var slutsatsen som man faktiskt borde kunna urskilja ur allt mitt flummande. Någon, vem som helst, what's up?

Veckodag: Fredag
Klockslag: 21:23
och jag sitter än en gång hemma och funderar huruvida jag ska orka mej till netti. fredagskväll tycks ha blivit synonymt med beslutsångest. sällskap finns, inte pengar. men sällskapet är väl det viktigare av dom två. då är ju bara frågan om jag ska orka snygga till mig för möjligtvis ingenting. åh.

Denna fredag, och denna helg, skulle omöjligt ha kunnat börja sämre. Nu blir det väl bara till att sitta hemma och sura hela dagen. Pengaproblemet har fortfarande inte packat väskan och dragit heller, så jag måste spara allt (och vad är det?) till imorgon då PAULINA fyller 18! Bättre lycka nästa helg.
Ja, just det. En till grej jag hatar; Taylor Swift. Seriöst kvinna, vad hände med verkligheten?
Och så det faktum att både lillasyster och lillebror har börjat dricka kaffe, så det går i genomsnitt ett kaffepaket per dagen här nu. Härligt.

UNDERBARA vårväder! isen och snön på trappan har ersatts av solljus och solvärme, så snart får man återigen börja avnjuta morgonkaffet där. Solen ger även större möjligheter för långa promenader, vilket dagens datum faktiskt är reserverat för. Promenad med Ida. Borde återuppta korta snabba länkar också. Det är bara det att jag helst springer på kvällarna, och tyvärr har det blivit kallt då redan. Hursomhelst, nu ska jag efter en veckas paus ta upp mina vardagsrutiner och börja städa igen.
Ha det gött!

Min favoritsysselsättning i hela världen måste ändå vara att ge upp hoppet. Det leder (nästan) alltid till något bra, och min personliga favorit är då anledningen till detta absurda agerande slängs i ansiktet på en; konverterad, förnyad och omvänd, eller bara under nytt ljus. Den känslan är närapå oslagbar.
Det känns annars som att mina senaste blogginlägg har fått mig att framstå som rätt underlig, men jag öser på med mera bara. Jag vill. Jag är väl kanske rätt underlig ändå. Fast jag föredrar unik.