Ja, jag håller ännu på med kemin. Har som ni ser två kemiböcker, maols tabeller och lillabrors anteckningar till hjälp, men det hjälper inte. jag hatar kemi och allt som har med kemi att göra av hela mitt hjärta. om kemi var en människa skulle jag vara mycket kapabel att döda. mörda våldsamt. kanske till och med äta upp sen.

önskas hyra: kemilärare

jag hade glömt hur svårt kemi var. dessutom tror jag den här boken och dehär uppgifterna förutsätter att man kan en del från förr. det kan jag inte.
Jag har gått lite av kursen förr, men bakom fliken KEMI 1 i min tjocka mapp (i vilken ungefär 20 kurser från gymnasiet är samlade) är det bara tomt.
alltså- önskas hyra: kemilärare! jag kräver naturligtvis inte att du är utbildad lärare, men du behöver vara tålmodig, fokuserad och väldigt bra att förklara.
lön för mödan får du heller inte.
tackochhej.

Min lillasyster har en blogg nu också. Va skoj.
Idag har jag jätte bråttom. Jag ska lära mig kemi. En hel kurs. Jag skulle ha börjat för längesedan, men upptäckte först när jag satte mig ner med boken att det var fel förlag, så sidorna stämde alltså inte alls överens med de på fronter. Men idag får jag iaf hämta ut den.
Något mer har jag nog inte. Toodles.

Introduce Yourself

Jag bestämde mig för att ta det i ordning trots allt.
Beskrivningen till vänster är jag i ett nötskal, men bara så enkelt är det inte. Så lite mer ingående.
Jag kommer från en stor familj från en liten by, har numera skilda föräldrar och i våras flyttade jag från min mamma och mina fem syskon i Larsmo till en egen lägenhet i Jakobstad. Hur skönt det än må vara med ett eget rum, en egen ekonomi och lugn & ro helatiden, så är det i Larsmo jag trivs bäst. Där kan jag vara mig själv till 100% utan att folk glor (för folk skulle glo).
Jag har rätt svårt att lära känna nya människor, men de människor jag väl har lärt känna & älska skulle jag vilken minut som helst ta en kula för. och dom vet utan tvekan vem de är.
Jag är en grubblare, och ofta väldigt tankspridd. I sällskap av "bekanta" eller främlingar märks detta av någon anledning extra bra. Har några gånger blivit frågad om jag "går på nånting" för att jag är så frånvarande. men nej, jag tänker.
Några speciella intressen eller hobbyer har jag inte, av den enkla anledningen att jag inte gärna gör någonting som jag inte är jättebra på. Dock sysselsätter jag mig gärna med att se på film och skriva.
För övrigt är jag rastlös, empatisk, smått cynisk, orolig, barnslig, pedantisk, och what not.

Direkt jag såg den här hatiska grejen här nedan bestämde jag mig för att aldrig någonsin så mycket som röra vid den. Ju mer den spred sig, desto mer bestämd i mitt val blev jag.
...och ändå är den här. hur och varför hände det!?
hursomhelst, för att visa missnöje trots att jag slungades med ska jag bara använda mig av de rubriker jag vill ha, och inte nödvändigtvis i ordning.
...precis som ungefär alla andra. håll bara käft.

Day 01 - Introduce yourself
Day 02 - Your first love
Day 03 - Your parents
Day 04 - What you ate today
Day 05 - Your definition of love
Day 06 - Your day
Day 07 - Your best friend
Day 08 - A moment
Day 09 - Your beliefs
Day 10 - What you wore today
Day 11 - Your siblings
Day 12 - What's in your bag
Day 13 - This week
Day 14 - What you wore today
Day 15 - Your dreams
Day 16 - Your first kiss
Day 17 - Your favorite memory
Day 18 - Your favorite birthday
Day 19 - Something you regret
Day 20 - This month
Day 21 - Another moment
Day 22 - Something that upsets you
Day 23 - Something that makes you feel better
Day 24 - Something that makes you cry
Day 25 - A first
Day 26 - Your fears
Day 27 - Your favorite place
Day 28 - Something that you miss
Day 29 - Your aspirations
Day 30 - One last moment

en random rubrik kommer upp ikväll. kanske.

dagen började innan jag ens hade gått och lagt mig idag, och inte speciellt bra heller. efter att ha sovit obekvämt och lite gick jag omkring som ett åskmoln en stund, men familjen i Vikarholmen bidrog rätt snabbt till ett bättre humör, och nu har jag bara haft ungefär världens mysigaste dag.
anledningen till att jag var så förbannad var bristen på medvetenhet som jag nu i flera veckor har sett hos alla olika människor. brist på medvetenhet summerar det inte, men blandat med respekt för medmänniskan blir det så korrekt jag orkar komma just nu. verkligen ingen tar sig tiden att handla enligt det kategoriska imperativet längre. jag vet inte om det är samhället eller jag som har ändrat, men folk är så självupptagna nu.
åtminstone minns jag hur det var när jag gick i lågstadiet, och vi flickor sov över hos varann. föräldrarna skickade alltid med något, om än bara en påse hembakat bröd, efter att de sinsemellan diskuterat eventuella villkor för sleepovern. nu? föräldrarna skulle inte kunna bry sig mindre, och inte heller barnen. ingen tar hänsyn till omständigheterna, ingen tackar för skjutsen och ingen tänker på någon annan än sig själv.
det är bara en sak dessutom. överallt och helatiden trampar man på medmänniskan utan att tänka sig för, bara för sitt eget välmående. hur mår man bra?
det stör mig faktiskt.

Jag fruktar den dagen då jag kommer ha sett alla bra tv-serier. Just nu håller jag på med tio olika, varav sju är sådana som jag har hängt med i ända från början och som fortgående ger ut avsnitt varje vecka. Därtill har vi givetvis tv-serier som kommer på tv och tv-serier som jag har sett femtio gånger men inte får nog av, och ändå känns det för lite.
Har jag annars ens nämnt Boardwalk Empire!? Kortfattat är det en tv-serie som handlar om förbudstiden i USA runt 1920, och hjärnan bakom den är ingen mindre än ,virveltrumma, Terence Winter (korrekt; the Sopranos). Som om det inte var tillräckligt så är även bland andra Martin Scorsese med och bidrar. Och Steve Buscemi, som jorden praktiskt taget snurrar omkring, är fantastisk i rollen som maktgalen politiker/gangster/what not. Allt är bara fantastiskt och genialiskt och solen skiner. Ni fattar.

varning till känsliga tittare: profanity förekommer, likadant som i Sopranos men värre.
men var inte så känsliga då.

Jeffrey Campbell

Sjuka skor från Nelly finns under märket Jeffrey Campbell. I love it!


Dessa två till exempel är divine. Och ja, mamma, detta är en hint.

Det blev utgång igår ändå, för hela slanten. Det var alltför crowded och relativt dålig feelis, men bra sällskap kvällen igenom gjorde upp för det. Denna dam på bilderna här nedan var en av två som utgjorde det goda sällskapet.



och nej, jag vet inte varför.

I love it!

det tog mig ju en stund att riktigt förstå mig på Entourage, men femte säsongen är nu avklarad och, boom, jag är fast. problemet var att jag inte riktigt kunde greppa the essence eftersom att allt är helt ur mäns perspektiv, och huvudrollsinnehavarna är alla män. relationen mellan boysen fattade jag till exempel inte hur kunde fungera, men jag antar att det är ett faktum att män är mindre komplicerade än kvinnor. tänk er bara, fyra bästa vänner; en moviestar, en fet snyltare, en påstridig syster och en average bästa vän som på vägen till success blir påtrampad av allt som rör sig. alla bor tillsammans, mer eller mindre lever av och för moviestjärnan, och ingen konflikt uppstår någonsin. na-aa. inte en chans. dessutom är det inte ens så enkelt.
förutom att på en dag ha avklarat en hel säsong (12 avsnitt, det är inte så patetiskt) har jag även varit på lillajulsmiddag med familjen. trevligt trevligt. nu ska jag förflytta mig från soffan till sängen. dagens motion.
och jag har fått magrutor av att ha hostat igen. dammit, det är ju inte precis snyggt. men som tur är förkylningen på väg att försvinna.
jag kan ju inte skriva nu.

Entourage

aah, sweet Entourage. det har tagit mig några år att komma igång med det, men efter bara tre dagar är jag nu inne på tredje säsongen. lite småtråkigt är det väl, men väldigt underhållande. och jag vill ha en Ari Gold-karl. är det weird?
med E's röst och Turtle's dialekt. eller inte alla tre kombinerat såklart. yäiks.

ye

update

om jag säger att rätt equipment och rätta mått gav smeten rätt konsistens, och att bröden såg okej ut på plåten efter att jag flippat bara lite, vad tror ni då att jag kommer säga näst?
det är så givet; mina bröd brändes vid då lillasyster lämnades in charge. och inte bara lite heller.

Jag har en äcklig känsla av misslyckande, på grund av dumdristigheten, resultaten från studentskrivningarna och annars bara situationen jag befinner mig i.
Därför riskerar jag nu väldigt mycket genom att ge brödbakningen ett till försök. Om det här misslyckas vet jag inte vad jag kommer ta mig till. I vilket fall som helst kommer jag nog hitta fel, men det kan vara jättedåligt eller bara dåligt.
Igår satt jag och gjorde en historiauppgift i hela 11 timmar. Deadlinen var 23:59 och 22:59 var det sista av 15 essäsvar inne. Det borde ju ha gett en slags känsla av accomplishment, eller nånting positivt iaf. Men ne, jag är arg för att jag vet att jag kunde ha gjort sista uppgiften bättre. Och resultaten från studentskrivningarna? De var ju inte dåliga, men jag kunde ha gjort det mycket bättre.
smått självkritisk kanske?

Vem har haft världens sämsta helg?

JAG har haft världens sämsta helg.
livsviktiga planer har slopats, folk har svikit och det finns inga selfless good deeds. och jag fattar inte ens varför jag lyfter på röven.
nu ska jag försöka planera ihop kommande vecka, men det ser inte ljust ut kan jag säga.
saktat förbannad man är här då.

Vem kunde ha trott att jag var så dålig på att baka bröd? Varje steg av processen var ett totalt misslyckande. Jag hade fel equipment, failade med receptet och spillde slutligen ut gegga över hela min fina bänk! och sen slängde jag in geggan i ugnen, efter att ha överfört den från bänk till plåt i en kopp. geggan smakade visserligen relativt bra efter att jag hade bränt första plåten, men jag är för arg över allt annat för att ens kunna bry mig. och hur blev ungefär 45 bröd till åtta?
Argh! det där är nog en konst jag ännu ska lära mig bemästra.

GISSA vad jag gör!?


Mitt kök är en mess.

guten Morgen! ja, jag tvingade mig själv sova ända fram till för en halvtimme sedan. och mattan drogs just bort från under mina fötter (jag råkade kippa vatten på den), så här sitter jag och fryser för det kalla trägolvet. flunssan får i varje fall något att gå lös på.
hur jag ska orka göra absolut ingenting hela dagen lång har jag keine Ahnung om, så jag kommer att räkna en mycket energidrivande storstädning till ingenting. jag lämnar ju inte lägenheten iaf.
för övrigt har jag börjat fundera på hur jag ska lära mig tyska. det bästa sättet vore väl att lära mig den lätta grammatiken från lillasysters högstadietyska-häfte, och sen låna en bok och dunka in meningar, en åt gången. det blir nog inga problem.
nu ska jag äta vindruvor.
Auf Wiedersehen!

Jag är sjuk. Mot min vilja. Det händer sig inte ofta.
Jag prövade på ignorans; det förvärrade allt, jag prövade att sova; det smakade dåligt men förbättrade mina magmuskler, jag prövade att faktiskt ge med mig; det gav flunssan frihet att springa omkring, jag prövade ignorans igen; blev tvungen att smaka på jägermeister samt skada mitt bäckenben.
det där var bara exempel, så nu ger jag mig. tänker bädda soffan med fräscha sängkläder, ladda ner nya tv-serier och bara ligga här fram till fredag. på fredag har jag nämligen planer.
jag har annars kommit på ett nytt sätt att hålla mig sysselsatt, då jag inte har ett jobb ännu. obsessions stjälper ju mer än de hjälper, som jag väl har lärt mig nu.
Jag ska börja med något jag kallar en veckoplan. denhär veckan ska jag få klart skoluppgifterna, nästa vecka ska jag lära mig tyska, veckan efter ska jag banne mig hitta ett jobb. och så vidare. italienska är också en prioritet. (jag har stora krav på mig själv. tror verkligen att jag om två veckor kommer att kunna flytande tyska, som jag bara själv har lärt mig.)
nu ska jag inleda min 35-timmars sömn. Wish me luck.

hur svårt kan det vara att få till en bra kopp kaffe här i stan? det är antingen för mycket mjölk, för lite mjölk, ingen mjölk, inga riktiga takeaway-koppar kvar, eller fel kaffesort. alltid något. stora problem.
nu beger jag mig snart till pappas. ska sova där fram till onsdag för ett vikariat. sen till helgen blir det eventuellt vasa. vad mera vet jag inte.
fast för att få denhär texten ordentligt osammanhängande ska jag påpeka att tandkrämsreklamen på MTV är något av det mest störande jag har sett i hela mitt liv. eller kvinnan med sitt "kuinka se toimii? ehhheh". I am not amused.
och jag köpte en ny jacka idag. inte alls vad jag hade in mind när jag gav mig ut i stora staden, men den är fin.

Jag hatar att facebook inte tillåter ett privatliv, för det gör det ju inte. Och så hatar jag hur så fort man skulle ha nytta av den lilla skavanken är den plötsligt obefintlig. Man slår sig ju bara inte ner med hela släkten en söndags förmiddag och bestämmer hur sekretessinställningarna på facebook ska se ut, punkt för punkt. Det gör man ju inte.
Jag är bara uttråkad, om någon funderar. Och inte speciellt bra på det heller.
Anyway. Jag har haft en av världshistoriens (ja, jag måste alltid överdriva) mest spurgu veckor. Jag ska inte gå in på detaljer, men jag ser nu för omväxlings skull den kommande helgen som ett tillfälle att ta det lugnt. Inte alls dåligt. Imorgon ska jag snylta på mammas tvättmaskin i brist på 20-centar, se Malin uppträda vid After Eight på kvällen, och sen kolla film för hela slanten. Bokstavligen.
Speaking of filmer, jag kollade The Talented Mr. Ripley med Pontus ikväll. Blev minst sagt förvånad (lite arg om sanningen ska fram) över att Pontus faktiskt tyckte att den var dålig. Jag menar, hur? På vilket sätt går man från att ha sett den till att fortsätta gamea cod utan att ens hjärna går åtminstone lite på övervarv?
Det var andra gången jag såg den, och andra gången jag nästan spydde av ångesten den förmedlade. En otroligt komplex film med helt mindblowing skådespeleri, speciellt av allas vår Matt Damon. Halva känslan i filmen är ju tack vare honom.

Man kan ju inte tycka dåligt om filmen. Så ligger det till bara.