Scrubs Elliot Reid

Jag har en nyfunnen uppskattning för Elliot i Scrubs. Helt sjukt roligt.

There's a new toy in town, and her name is BITCHSLAP BARBIE
...from Connecticut.

Det absolut bästa med henne är ju när hon blivit ghetto efter att ha spenderat en timme i fängelse, men det fanns tydligen inte att fås på Youtube.

Aloe Blacc - I Need A Dollar

Idag bjuder jag bara på en skön låt. Från How To Make It In America.

Helgen passerade lugnt och kvar är inte mycket till fotspår.
I fredags spenderades rejäl kvalitetstid med Syster. Vi ses inte speciellt ofta sedan jag i September slutade dela arbetstimmar med henne, så naturligtvis var det skoj att catcha upp och bara driva runt i staden. I lördags höll Kakan kalas för sina tolv högljudda vänner, så de sex timmarna som det varade försvann jag till Idas. Vi kommunicerade på en patetisk nivå, förundrades över hur skabbigt Jeppis egentligen är och hur många som tar tröst i att det är mörkt.
Söndagen har spenderats i sällskap av många och mycket. God mat, Scrubs, Bosund, pappa, The Simpsons, Mela, Burnout och sådant sammanfattar det ungefär.
Världens tråkigaste inlägg. Jag tror jag gör det för att lämna ett åtminstone pikilitet fotspår, mitt minne litar jag nämligen inte på.

Jag måste framstå som världens mest kluvna person här i bloggen, men jag är knappast det. Världen är rätt stor ändå.
Idag är inte en speciellt bra dag. Vaknade relativt tidigt och satte mig vid datorn med morgonkaffet för att slöläsa bloggar och låta mitt undermedvetna planera dagen. Problemet med att låta sitt undermedvetna göra något åt en är att man inte har full kontroll över det. Jag kom in på flytten om en vecka och fick helt plötsligt världens livsångest. Jag som trodde jag trivdes.
Och det gör jag, tjugonio av trettio dagar. Min gissning är att jag låter mig själv vara mer ignorant än jag egentligen är, för att det fungerar, kortsiktigt. Men om jag praktiskt taget lever efter påståendet "ignorance is bliss" förstår jag ju inte hur jag kan ha ett problem med det. Mitt undermedvetna har ett eget liv.
Och jag flummar.
Hur som helst, nu ska jag ignorera ångesten och så småningom börja bege mig. Jag ska hämta upp stolar till Kakans kalas och sedan försvinna, eventuellt till stan på en med Ida.
ta-ta for now.

it is on

Anledningen till att jag hade mycket att stå i idag var mammas 40-årsdag som närmar sig, eller snarare överraskningsfesten som hålls denna helg. Hon blev kidnappad efter jobbet och kommer vara borta hela helgen, så nu tar jag upp där jag senast left off i rollen som mamma åt fem. Jag har halvt förberett halva veckan, men ovetande om festen för lack av pokerface har kidsen gjort upp nya planer hela tiden, som alla förutsatt hjälp av mamma, alltså mig. Men nu är det on.
...Och jag är uttråkad. Speaking of which, min pannlugg börjar bli uttjatad. Borde jag färga mörkt hår?

Whatever happened to klass på aprilskämt? Det är inte okej att lura sin syster att man ligger på sjukhus i Helsingfors eller whatever för att en tre tons sak har krossat benet! Och inte heller att bjuda med någon till Spanien på en resa man vunnit på poker. Fast det andra var åtminstone relativt okej, för att jag inte hade möjlighet att joina ändå. Jag ska lura folk att jag har dött.
Det kommer inte lyckas.
Nu ska jag fixa inför helgen, det är mycket nu. Uppdaterar lite senare vad som är på gång, för säkerhets skull.

nostalgi del 2

Grävde fram en massa roliga foton då jag ändå var igång. Det är dålig kvalitet, och knappast speciellt intressant, men skitskoj ändå.


Julafton hemma i Edsevö. Jag, Pontus, Dancko och David.

Dancko och jag på stranden i Bosund.

Söta på en random villa.

Högstadiet, jag och Viktoria var luciakandidater.

Jag var en mess i högstadiet.

Det finns inte mycket som slår nostalgikickar. Sökte efter mitt ritblock från första gången jag gick första kursen konst i gymnasiet och kom i kontakt med ett friskrivningshäfte från lågstadietiden. Några utdrag:
"Jag skulle vilja bli en författare eller djurskötare för det är så roligt att ta hand om djur och skriva böcker. Jag har skrivit ungefär två böcker. Jag kanske också skulle vilja bli skådespelare" - WHAT? Dom böckerna vill jag läsa!
"Vi delade in oss i två grupper, som tur kom jag inte i Viktor Ahlskogs grupp" - Jag var nämligen kär i honom.
"Först gick vi på muserium och sedan for vi på restaorang" - ahah, jag dör!

Idag känns det som att jag vill vara produktiv. Klockan är bara nio så jag har ju all tid i världen på mig. Ska kickstarta morgonen på riktigt med en Herbalife-shake och ett träningspass nu, och sedan ska det städas och fixas inför helgen. Dessutom känner jag mig kreativ, ska testa sätta mig ner med ett ritblock och en blyerts och se vad resultatet blir. Jag skulle gärna ta upp på det intresset igen, men tajmingen är ofta för viktig. Vi ser.
Och ikväll ska jag spurguöla med Felicia. Hoppas på goda nyheter från det hållet, hihi.

RUBBER

Varför jag trodde att konceptet som filmen Rubber är skulle imponera mig är helt beyond min förståelse. Hur jag hade tänkt sammanfatta det utan att av första bästa läsare bli satt på en lista som frivillig till mentalsjukhus är inte heller det helt begripligt. Så what the hell, vi kör på bara.
Filmen handlar om bildäcket Robert, som har telekinetiska krafter och dödar allt som kommer i dess väg, med några få undantag. Why? No reason. Precis det berättas av en polis som stiger ut ur bakluckan på en gammal bil som just har kört omkull 15 stolar mitt ute i ingenstans. Varför är ET brun? Varför ser vi inte luften omkring oss? Varför tänker vi konstant? No reason. Filmen är ett homage till det.
En publik på 12 pers, som representerar publiken hemma i soffan, ser på filmen genom kikare någon kilometer från var bildäckets äventyr utspelar sig, och för att filmen ska ta slut måste hela publiken dö.
På någon nivå är väl konceptet attraktivt, men den troligtvis största anledningen till att jag såg filmen var nog att hitta en mening bakom meningslösheten. Det hände inte. Och fruktansvärt störande var hur en del saker var så snyggt insatta, och estetiskt betydande, medan en del helt slumpmässigt bara halvt fanns där.
Men en unik filmupplevelse var det indeed. Och goda skratt är garanterade. Så ja, se den!

Hårdträningen är igång, mitt nya beroende Godis är döende and I'm feeling good. Det kan bara gå neråt härifrån just nu.
Jag ska småningom traska iväg till Holm för att reda ut hur möjligt det är att börja jobba i en ny stad med endast två veckors notis, make it happen, sen dricka kaffe med Mela och ikväll kolla filmen Rubber (<- kolla in den, seriously). Jag är väldigt psyched, och ni kan helt säkert förvänta er en liten sammanfattning av den ikväll. Det var allt för nu.

Och om någon funderar så är min telefon fortfarande intakt (jag är stolt), bortsett från den lilla skavanken som utgör det tredje alternativet; ingen taltid. Så därför svarar jag inte på meddelanden just nu. Världens minst praktiska sätt att ha kontakt med omvärlden, här ovan.

IDAG påbörjas hårdträningen (inför beach 2011, trots att jag inte vill säga det högt). Har den senaste veckan slackat med föda och träning bara därför, and I am not amused. Men mitt nya program behöver inte följas i mera än två veckor, då gör jag upp nytt, så jag borde ju fixa det utan större hinder.
Hade annars ungefär min livs mest givande konversation med Felicia i lördags när vi drog till Vasa för att fira henne. Det är helt sjukt hur nära Felicia & jag har kommit varann det senaste året, och hur lika våra minds egentligen är. Det enda som skiljer oss åt är våra handlingar. Hur som helst, vi förutspådde framtiden, förundrades över maskineriet och skrattade något fruktansvärt, och konsekvenserna kommer bli rad.
I like it.

Om jag är riktigt taggad och har planerat något en längre tid så är risken för att det inte kommer hända 66%. Men jag fortsätter planera, för 33% är ändå relativt okej. Ett av tre. Jag borde börja räkna, låtsas vara taggad två av tre gånger, men egentligen göra upp en ny plan i bakhuvudet. Nästa gång.
Nu ser det ut som att jag joinar någon annans reservplan istället. Jag ogillar osäkerheten den innebär, men jag gillar dess potential. Åtminstone är jag ju inte taggad, så det är bundet att lyckas (damn).
Vi tar det som det kommer.

"As for the bangs. I got 'em"

booyah.

bangs and a job

damn straight! Ikväll har vi mycket att skåla för, trots att det enda som egentligen står på schemat är dans. Äh, inte ens tio skålar förvirrar ens omdöme eller dancemoves.
Jobbet är mitt och om mindre än en månad är jag Vasabo. Paulina är så vänlig och låter mig flytta in tills jag kan skaffa eget där. Ni får ursäkta min attityd så mycket när jag skriver följande två meningar; det börjar ta sig och denna sommar kommer bli en bra sommar. Eew.
Nu ska jag städa hemma hos Ida och sen ska vi börja tagga. Fortsätta tagga.
As for the bangs. I got 'em.

STOMP STOMP I'VE ARRIVED

Idag är jag på bra humör! Väldigt mycket till skillnad från igår. Det kan eventuellt ha något att göra med morgondagens planer. Hälsokunskap på morgonen, men sen bär det av till Vasa för arbetsintervjuer. Jag har intalat mig själv hela dagen att arbetsintervjuer är min forte. Egentligen är min forte att manipulera mig själv, men arbetsintervjuer blir då en av många underrubriker.
Nu är Felicias födelsedagsfest annars planerad och vi är good to go! Ser otroligt mycket fram emot allt det innebär; mat, skumppa, bra feelis, nya människor, ny krog och helt enkelt fest.
tagga tagga tagga!

Jag har sökt en massa arbeten denna vecka, och redan fått en arbetsintervju. Urvalet på mol.fi börjar öka lagom till våren, men i Jakobstad är det ännu pikilitet, så jag tänkte satsa på Vasa istället. Jag har ju inte direkt något som hindrar mig från att flytta dit. Och ja, jag är psyched.
Något annat jag är psyched över är helgens planer. Felicia love fyller jämna 20 och vi ska fira. Planerna är ännu inte direkt skarpa i kanterna, men det börjar ta sig.
Nu ska jag dricka kaffe och läsa hälsokunskap. Skrivningar på fredag, uh-oh.
(Detta var bara en flummig uppdatering för att komma igång igen, så jag inte har något att toppa nästa gång jag sätter mig ner och skriver.)

Jag skrev och raderade ungefär tusen meningar, vilka alla var alltför personliga, innan jag kom fram till att göra såhär istället. Det är ett litet samhälle, och ärlighet fungerar inte i längden. Inte brutal ärlighet i varje fall.
Så som några gånger förr lindar jag in det till den grad att det blir oförståeligt. Jag hatar att trippa runt på alla tio för att inte väcka uppmärksamhet, och jag hatar att bli dömd, kritiserad och utpekad från alla håll, och hållen är många, för varje snedsteg eller potential till det. Det var vad som fick mig att agera tidigare.
Och det täcker mer eller mindre allt jag ville känna på just nu.
God morgon.

Note to self:

kvällar är bättre suited för långa promenader, morgnar är för snabba länkar. Fastän Ida proppade i mig en Herbalife fruktshake, örtte och massa piller, som hon säkert också förklarade vad var bra för, så var sju/åtta kils lite för mycket för mig klockan nio på morgonen. En timme blev säkert till två.
Det being said ska jag nu fira att helgen börjat med Dangerous Dave som han så vackert kallar sig själv. Så fort jag har fått världsrekordet i Cube Crash. Det är ingen omöjlighet.

What?! Har hängt med mamma hela dagen, storhandlat, gjort mig av med onödigt materialistiskt stuff som bara har tagit upp behövt utrymme och sedan tillrett världens fetaste middag. Och nu sitter jag hos Ida och stortrivs med ett glas vitt efter att ha varit duktig och promenerat bort middagen. Ska snart hoppa i duschen och sedan trivas lite till innan vi slocknar och vaknar för att bege oss mot Larsmo tidigt imorgon bitti.
Imorgon ska vi definitivt ha skoj. Förfest och utgång (surprise!) står på schemat, och vi är taggade. Åtminstone jag.
Tills vidare.