så var den här dagen förstörd, sådär bara, för att brorsan inte stod vid vägkanten med bilen och väntade när jag slutade skolan. och för att han sa att jag skulle gå hem för att han inte orkar hämta mig, och jag allvarligt gick över den tanken i mitt huvud några gånger. det är allt som krävs för att få mej pissförbannad. speciellt nu när jag försöker anstränga mej och gå i skolan och göra nånting vettigt och inte bara ta det lugnt där hemma. ju mer jag är i skolan desto mer deprimerad blir jag. deprimerad är en överdrift, men jag vet med mig att om jag inte får ro där hemma snart (och det vet jag att jag inte kommer få med allt och alla som finns där) blir jag diagnostiserad med det, igen. och det hatar jag. en psykisk sjukdom som man inte ens kan kalla sjukdom, som inte ens är verklig egentligen. åhh.
jahha. nu ska jag försöka tränga in mer positiva tankar i min naiva hjärna.
hejdå.
