Jag nämnde att min dygnsrytm inte var okej, va? Den är långt ifrån okej.
Så med möjlighet till sex timmars sömn ännu tänkte jag ta en trip down det senaste året. Jag är så långt ifrån trött.
Ingenting med nyår är ens lite speciellt för mig egentligen. Nyårsaftonen är det ett sådant ståhej med att den aldrig riktigt kommer upp till förväntningarna, och nedräkningen till det nya året är även nedräkningen till bara en ny dag.
Men faktumet kvarstår att vi nyligen äntrade 2012 och lämnade 2011 bakom oss. Och det är jag otroligt glad för.
2011 var ett ganska vanligt år. Jag hade bra dagar då jag kände kände mig otroligt lycklig, men även dålig dagar då jag bara ville krypa ner under täcket. Jag flyttade ut ur min lägenhet då den skulle rörsaneras, bodde hos pappa, tränade mest jag har gjort i hela mitt liv, gick ner några kilo, träffade en massa människor, blev kär i massa nya ord (mojo, försova, kaffa, länka, booyah, zwa, boom, bangs (och ja, skaffade bangs)), firade VM-guldet, var sjuk ofta, flyttade till Vasa, jobbade, hade ångest, hade feelis, flyttade hem, åkte båt, drack mansikka-margaritas, spenderade massa tid med massa fina, grundade den internationella Ida-dagen och pendlade något fruktansvärt.
Det var året då jag hade mest ångest någonsin, och var mest osäker på och cynisk till allt.
Men det var även året då hela min världsbild omskakades, jag lärde mig mycket om livet och blev uppriktigt lycklig.
År 2011 träffade och blev jag tillsammans med världens bästa människa.
Så jag tackar 2011, lämnar skiten den innebar bakom mig och tar med det bra in till nästa år. Det här med nyår är nog kanske min grej trots allt, för 2012 kommer bli marvelous.
