Jag kan inte påstå att jag är excited över det faktum att vardagen återigen sätter stopp för friheten (det känns som att jag har använt mig av det uttrycket förr), inte utan att ljuga lite iaf.
Har haft både världens sämsta och världens bästa dag med Ida idag, utan att vi ändå har gjort någonting. Det är väl den här dagen efter-grejen; då man inte riktigt får begrepp om nånting, vad man i efterhand känner om vad som hände och vad det egentligen var som hände, så istället gör man bara det bästa av situationen och skrattar bort misären.
Som ni nu redan troligtvis har listat ut blev det utgång igår, tillsammans med Heidi och Ida. Våran originalplan gick åt stöpet (really?) då vi insåg att Melody inte hade upp, så som vanligt endade jag och babe upp i min lägenhet med lite vin och stora planer. Och självklart gick även de planerna (vilka var de nu igen?) åt stöpet, nu för att vi somnade.
Alltså, to sum up; jag vet inte vad jag vill få sagt.
Men dagens roligaste, som jag troligtvis kommer fortsätta skratta åt hela veckan, var ett citat av Ida från när vi stod på balkongen och hade världens djupaste diskussion. Bådas argument var solida, men Ida tog hem priset.
"Johoppan."
"Nepp snoppen."
ahaha, jag dör. än en gång.
Och ett till citat från helgen, av en person vars ansikte eller namn jag inte minns, som troligtvis fick mig att vrida mig i plågor: "de e som att ja sku va en giraff; du bara dödar mig direkt".

Igår kväll fick jag experienca ett different kind of uteliv i rastlösa lilla Jeppis; jag satt i en fötålj ganska mitt i stan (där andra fick betalt för att vara) och tvingade ner en öl, åkte omkring på okända vägar med min terrängcykel, och var den andra personen i en fyllesituation (med den andra personen menar jag den utsatta personen (utsatta och utsatta, men den personen iaf)). Och på sidan om allt det fanns ett helt annat liv; gamla par som gick omkring och höll händer som om inget annat fanns. Jag tror inte de ser det liv jag experiencade. Tänk om jag inte hade försovit mig till villan. Eller om jag bara hade sluppit till pappsens. För en lyckad midsommar kan jag ju inte påstå att det var. Men hur som helst, helgen är ännu ung. Och jag fattar inte varför jag inte bara är skeptisk nu som jag annars alltid är; varför jag tror att någonting kan hända. I believe in the bad in people, och the bad in världen, och det lönar sig oftast. Men min cynism har tydligen tagit en liten paus, för jag vaknade just och är taggad som få, för ingenting.
och jag skriver alltför mycket nu.

Ja, en tanke! Är människan verkligen kapabel att totalt stänga ut och förbise vad hon inte vill se?
Jag menar, kan man intala sig själv att situationen är vad den är, och tro det så pass hårt att man faktiskt inte lägger märke till att den ändras? Är det "you can't see the forest for the trees" omvänt? För i sådana fall är jag fascinerad av en viss människa här. Riktigt otroligt fascinerad.
Alternativet är att vi ser något, väljer att inte låtsas om det och fortsätter som om det inte fanns. Det är bara mänskligt. Ignorance is bliss, det är ju praktiskt taget mitt motto, men det är inte bulletproof och jag vet om det. Och om fallet är så, så är ju hela situationen bara patetisk. Och jag är inte längre det minsta fascinerad.

glad midsommar!

Till skillnad från alla (sane) människor firade jag och Ida midsommar med krogbesök och irrvirr i staden igår (/inatt/imorse), så medan folk njuter av villaliv som det ska avnjutas idag sitter jag instängd i min lägenhet med sällskap av Wagner och Debussy. Det är inte helt dåligt det heller. Och vem vet vad kvällen har in store för mej ännu?
Nu ska jag duscha bort gårdagen, lägga på dagens ansikte och bege mej någonstans. Destinationen är ännu okänd.

såhär såg jag ut igår (jag är ju för rolig! (och nykter!)).

Jag bara jobbar och planerar nuförtiden; vad jag ska göra i sommar, imorgon och på midsommar, hur jag ska hantera kommande lön, inköp, utgifter och så vidare. Jag vet bara inte om jag har tid att sätta planerna i verk för allt jobbande och planerande jag gör. Och tv-seriande, för självklart hinner jag med det också. Mitt ungefär sexton-dagars sommarlov, utspritt över hela ungefär två och en halv månad (det är väldigt ungefärligt här), rinner ut i sanden. Hell, ungefär åtta dagar har ju redan gått åt, och jag har varken fiskat eller haft nära döden-upplevelser på ett nöjesfält ännu. Ett ikea-besök är också inplanerat, men vi får se om det finns tid.
Men få nu inte för er att jag klagar här. Jag simply uttrycker tankar (tankar; neutralt). För jag cyklar förbi Lidl varje morgon och ser äldre män som gett upp på livet sitta där med sina alkoholpåsar och liv, utslängda på gräsmattan. Och jag tänker varje morgon på hur enkelt det skulle vara att slänga bort alla skyldigheter, flytta dit eller till en annan park, och flytta in i ett tillstånd där rum för ånger eller ångest inte finns. Och jag tackar nej i huvudet varje morgon. För trots att man bygger upp sina liv runtomkring pengar, så är det så jag vill att det ska vara. Jag är människa, jag har behov, och jag lever för pengar (och vissa andra bagateller).
Ni förstår ju säkert att jag överdriver lite, för att det ska klinga bättre i mitt huvud.
Godnatt.

Argh

det var någon nyhet med designen som jag definitivt kände att jag var tvungen att testa. men så sparade jag det, och så blev allting fel. blev tvungen att byta bild också, och jag har ju inga bilder på min dator. men fuck it, det får vara som det är nu. onödigt att bli stressad på en sådan sak. borde ha mela att fota någon dag, så jag får en ny bild till headern (mela, du läser väl?! hihi).
annars är jag på sjukledigt, så först på måndag återgår jag till mina vardagssysslor. tills det kommer jag att sitta instängd i min lägenhet, eller eventuellt mamas i vikarholmen. paus i livet. det kom rätt så passligt.
nu ska jag fixa mej lite så jag inte behöver känna mig så sjuk och ful.
ha det bra.

EN ledig vardag per ungefär månad är för lite. Man ska ha gjort för mycket så till sist ger man bara upp med allt. En relativt produktiv dag har jag i varje fall haft.
Är annars sjuk nu. Har lyckats hålla kroppstemperaturen på mitt vanliga 36,7 trots förkylningen och andra fuckligheter (vad menar jag ens med det?), men säkert på grund av vädret här i stan börjar det stiga nu. dåligt dåligt, inte så.

Annars vet jag inte. är för sliten för att orka skriva egentligen.

Förutom min periodvis dåliga feelis och det faktum att krogen var alltför fullpackad för min smak så var ju gårkvällen riktigt okej. Begav mej hem en bra stund före stängningsdags också, så jag slapp bli hotad och shit i kön ut.
Idag har dock verkligen inte varit någon skönhet, så jag vet inte om utgången var värd det.
Nu ska jag kocka och äta dagens första mål, klockan 18:35, och fundera på vad meningen med detta inlägg egentligen är.

Beibi blev så pass arg att jag blev tvungen att låsa in mig i vardagsrummet. För hur mycket jag än uppskattar vardagshumor är det inte roligt när en katt äger en, och man blir biten varje gång man försöker svara på ett facebook-meddelande eller klöst varje gång han själv lyfter på svansen (det där fattar jag inte. han lurar ju sig själv). Men be that as it may, när jag fick reda på att han (eller jag?) bryter mot lagen varje gång han lämnar min lägenhet för utelivet i jeppis, så blev jag ju tvungen att spänna kopplet. Oj. Jag pratar om min katt. Hur patetiskt är det?
Något roligare då. Första helgen efter lönen - det här har vi sett fram emot. Har ju varken haft råd eller ork med helgskoj på en hel månad på grund av flytten, så denna helg är supposed to make up för allt det, OCH det faktum att jag inte blir student nu som de flesta andra. Dock har jag varit så upptagen med att planera tider, kläder och vin att jag totalt har glömt bort sällskapet. Jag kan ju for the love of god inte gå ut ensam! Och nu är mitt schema så fullpackat imorgon, med jobb på dagen och förberedelser efter, att jag inte ens har tid att skaffa nya vänner (what?). Vad ska det bli av mej? Problemet tas tag i NU. eller så småningom.

Det ordnades ett knytkalas på gården här idag, så att man skulle få lära känna sina grannar. Det såg riktigt trevligt ut, men asocial som jag kan vara satt jag självklart inne och kollade Good Will Hunting istället. Yes, igen. Har haft filmen på hjärnan i en vecka nu, så jag var ju tvungen att se den. För att rätta till replikerna som har sagts fel och reda ut om filmen är perfekt eller inte. För det var lite flum kring Robin Williams, alias Sean.
a) det kom fram i förbifarten att hans pappa slet som murare så att han skulle ha råd med en utbildning. Men sen, strax före Wills breakout, kom det även fram att han blev misshandlad som liten, att hans pappa var a mean fucking drunk. Dock kom jag fram till att de två nog går ihop hur bra som helst. Det var bara lite unfortunate att just de två detaljerna var de enda som kom fram om honom.
b) Under första sessionen när tystnaden har brytits berättar Sean om sin fru, och imperfektionerna (aka the good stuff). Will påpekar att han pratar mer än någon annan terapeut han känner, och Sean säger "I teach this shit, I didn't say I know how to do it". MEN, igen strax före Wills breakout säger han att han efter tjugo år som terapeut har sett en hel del. Det får jag inte att gå ihop.
Det här är the kind of shit man sysslar med när man är beroende av en film. Helt blodigt briljant är den ju iaf. Man kan inte riktigt fatta att Matt Damon och Ben Affleck skrev den för över tio år sedan, när de borde ha varit unga och dumma.
Hatten av, nu går jag och duschar.

SATC2

Ja. Ingen kan ju ha missat att Sex And The City 2 har haft premiär (först idag i Jakobstad), med tanke på all publicitet filmen har fått. Och just av den anledningen, och det faktum att många har påstått att den var bättre än ettan, var mina förväntningar skyhöga. Det är lite jobbigt det där, när en film aldrig kommer upp till ens förväntningar, utan bara ligger undan ytan och kippar efter andan, hela långa filmen igenom.
Det var som om de hade tagit personerna ur serien, uppfattat, misstolkat och understrukit personlighetsdragen, och sen spytt ut dem i varje mening och varje liten handling. Och jag har alltid tyckt att serien har varit lite löjlig, men på ett charmigt sett. Filmen var löjlig. Period. Handlingen var dåligt uppbyggd, och på ett flertal ställen var det som om de för att slippa till ett ställe till ett annat, bara hittat på något snabbt i förbifarten och sen struntat i att förfina, för att de ju faktiskt slapp från punkt A till punkt B.
Alltså, all in all; flummig och dåligt uppbyggd. MEN visst var den rolig också. Och modet, som ändå lite har legat i fokus under hela produceringen, slapp upp långt ovanför ytan och liksom flög iväg och bara blew minds.


om man har följt med i serien är det lite av ett måste att se den, men sänk förväntningarna. vilka dom än är.

Heeeelt sliten efter att ha spenderat alltför mycket pengar. Dock gick inte allt åt på kläder, utan jag fick även dealat med en del nödvändigheter under min korta Vasa-vistelse. Blodigt beautiful med en ledig lönedag sådär.

Och beibi, som smet ut imorse, hittades sittandes på torget bland massa människor idag. Jag borde verkligen inte låta honom smita sådär, dåliga saker kan ju hända (knock on wood? jag förstår mig inte riktigt på det uttrycket, men jag tror det kan användas i såndäna situationer. till vilken nytta vet jag dock inte).
Och nu har jag en hel bunt räkningar att kolla igenom, samt en hel rad skoluppgifter. gaah.