dagen började innan jag ens hade gått och lagt mig idag, och inte speciellt bra heller. efter att ha sovit obekvämt och lite gick jag omkring som ett åskmoln en stund, men familjen i Vikarholmen bidrog rätt snabbt till ett bättre humör, och nu har jag bara haft ungefär världens mysigaste dag.
anledningen till att jag var så förbannad var bristen på medvetenhet som jag nu i flera veckor har sett hos alla olika människor. brist på medvetenhet summerar det inte, men blandat med respekt för medmänniskan blir det så korrekt jag orkar komma just nu. verkligen ingen tar sig tiden att handla enligt det kategoriska imperativet längre. jag vet inte om det är samhället eller jag som har ändrat, men folk är så självupptagna nu.
åtminstone minns jag hur det var när jag gick i lågstadiet, och vi flickor sov över hos varann. föräldrarna skickade alltid med något, om än bara en påse hembakat bröd, efter att de sinsemellan diskuterat eventuella villkor för sleepovern. nu? föräldrarna skulle inte kunna bry sig mindre, och inte heller barnen. ingen tar hänsyn till omständigheterna, ingen tackar för skjutsen och ingen tänker på någon annan än sig själv.
det är bara en sak dessutom. överallt och helatiden trampar man på medmänniskan utan att tänka sig för, bara för sitt eget välmående. hur mår man bra?
det stör mig faktiskt.
