Jag känner mig själv väldigt väl; visste att jag inte skulle vakna om jag somnade efter att blogginlägget igår var skrivet, men eftertänksam som jag (vet att jag) inte är tänkte jag vad jag alltid tänker, nämligen "det är ett senare problem. det fixar sig". Och jag intygade mig själv att jag trodde på det, men det är ju klart att det inte fixade sig. Det gör aldrig det när jag lämnar nånting till chance. Men ingen större skada skedd.
Imorgon är min lediga dag, vilket (sorry guys) innebär regn eller allmänt dåligt väder, simply för att jag hoppas på en dag på Fäboda. Jag kan försöka nollställa mina förhoppningar och planer, men mitt undermedvetna har nog tyvärr ett eget liv och ett starkt psyke till på köpet. Så vi får se, är väl tvungen att lämna det till chance. Lovely.

bara för att få något ut ur systemet

...så att mer ska rymmas in.
Alarmet ringer och väcker mig imorgon samma tid som jag de senaste två dagarna har somnat. Då ska jag alltså upp till det tidigaste skiftet av alla. Jag, den minst lämpliga personen på hela arbetsplatsen för skiftet, kunderna inkluderade. Det är visserligen bara en timme tidigare än jag vanligtvis börjar, men en timme gör stor skillnad egentligen (ne). Nu borde jag ju alltså sova för länge sedan, men jag är lite rädd att jag inte kommer vakna i tid. Hur det hjälper att istället sitta uppe och skriva vet jag inte.
Och annars vet jag inte. Jag är uttråkad, tröttnar mer och mer helatiden.
Och på sidan om, helt meningslöst, bara för att. Jag ser inte sambandet mellan en certain action och reaction, vilken situationen än är. Det måste blow up före det kan blow over, och hur någotdera ska kunna hända ser jag inte. Det var det för det.
Godnatt.