När en person i vilken alldaglig fråga som helst presenteras med alternativ är det naturliga valet det själviska, vars konsekvenser för denne själv är så bra som möjligt. Utilitarism går således emot naturen, och kräver en lite större människa med ett lite större samvete än naturligt. Det är biologi 101, inte mycket mera och inte mycket mindre.
Storsintheten i personer som dagligen anstränger sig för att vara bättre människor än de egentligen är, och varken prissätter eller skyltar, fascinerar mig därför rätt fruktansvärt. För att de går emot alla instinkter och istället resonerar logiskt utan att beakta sig själva.
Det är inte så svart och vitt, men förbise för en stund de omständigheter som gör det relativt och känn igen storsinta handlingar. Konstaterandena som binder ihop allt detta lyder som följer: Sanningen väger inte alltid så tungt som den kanske borde, och hur många stötar en människa är villig att ta är dennes egna sak. Allt vi ska göra är respektera och tacka.
Speaking of, det är knappast speciellt tacksamt att min första uppdatering på en vecka+ är ett censurerat-halvt-till-oigenkännelse-inlägg. Igen. Men om ni sitter tight slänger jag snart upp några ord om helgen som gått.
Det var allt om det.
