Jag är bara uttråkad, om någon funderar. Och inte speciellt bra på det heller.
Anyway. Jag har haft en av världshistoriens (ja, jag måste alltid överdriva) mest spurgu veckor. Jag ska inte gå in på detaljer, men jag ser nu för omväxlings skull den kommande helgen som ett tillfälle att ta det lugnt. Inte alls dåligt. Imorgon ska jag snylta på mammas tvättmaskin i brist på 20-centar, se Malin uppträda vid After Eight på kvällen, och sen kolla film för hela slanten. Bokstavligen.
Speaking of filmer, jag kollade The Talented Mr. Ripley med Pontus ikväll. Blev minst sagt förvånad (lite arg om sanningen ska fram) över att Pontus faktiskt tyckte att den var dålig. Jag menar, hur? På vilket sätt går man från att ha sett den till att fortsätta gamea cod utan att ens hjärna går åtminstone lite på övervarv?
Det var andra gången jag såg den, och andra gången jag nästan spydde av ångesten den förmedlade. En otroligt komplex film med helt mindblowing skådespeleri, speciellt av allas vår Matt Damon. Halva känslan i filmen är ju tack vare honom.
Man kan ju inte tycka dåligt om filmen. Så ligger det till bara.
