Jag hade lite problem med att somna in inatt, så stängde ögonen och lät tankarna springa fritt. En hel del bra idéer har fötts på det sättet, men nu var det inget annat än ett surt konstaterande som tog skepnad bakom ögonlocken.
Jag ogillar hur allt är så långt ifrån svart och vitt; först har vi basfärger, sedan tillkommer nyanser, kontraster, skuggor och what not. Att alltid lyckas måla så att det makear sense är ingen barnlek, speciellt inte när det svarta tar sig in i hornhinnan och gör en färgblind gång på gång. Dessutom är allt relativt, och inga två människor ser på rött på samma sätt. Det är ett problem.
Hur begripligt detta är för en utomstående, eller ens inomstående, kan jag inte se. Poängen är hur som helst den att jag inte bara är obenägen att se färgerna, utan även matcha, måla och publicera dem.
Och jag går som vanligt runt elden, med metaforer och vad som än lämpar sig för tillfället, för att man lätt blir bränd närmare inåt. Men på detta avstånd hjälper jag ingen.
Det är väl också en slags bottom line, för detta inlägg icke censurerat skulle lika gärna kunna vara ett mail eller ena sidan av och början på en dialog.
