Det blev en väldigt lång helg det här, med tanke på hur länge alla var lediga, men nu sätter vardagen återigen stopp för friheten och det är jag faktiskt glad över. Hur sjukt det än känns att säga det så har jag saknat mina skitungar. Mina, yes. De är lite mina barn också, speciellt nu.
Har redan hunnit handla mat, dricka kaffe och låsa ut mig idag. Tog mig ur det sistnämnda tack vare mitt enda ansvarsfulla syskon, Pontus. Nu sitter jag hursomhelst hemma och väntar på att kidsen en efter en ska sluta skolan. Låt kaoset börja!
