asdf

I like the part where the guy steals his lungs
A-W-E-S-O-M-E

världens. längsta. uppdatering.

Vem kunde ha trott att även jag skulle lämna tonåren bakom mig och embarkera vuxenvärlden?! Det var visserligen oundvikligt (med undantag för död), och barnet i mig är ändå välbevarat bakom lås och bom, utan några som helst planer på att debarkera. Men ändå.
Födelsedagen byggdes upp till som aldrig förut, men oavsett hur omöjligt det kan verka för människorna som tvingades bevittna planeringen finns inga spår av besvikelse kvar. Jag blev uppvaktad med kaffe och sång och blev bjuden på födelsedagsmuffins, en maffig drink, prinsesstårta, mat och vin, och allt i bra sällskap av familjen, Fredrik och diverse bra människor. Så jag är riktigt nöjd.
På en annan note vet jag inte om någon alls orkat fortsätta följa min blogg med tanke på torkan, men i sådana fall tackar jag och ger en kort uppdatering om min livssituation här under. Anledningen till att den kommer först nu är väl helt enkelt att jag hellre skryter om framgångar än lindar in misslyckanden, men whatevs som vi ju säger.
Min plan på att flytta till Vasa utsattes för ordentlig friktion och flyttades framåt en månad eller så samt ändrade nästan helt skepnad. Tills vidare är jag alltså Larsmobo, men fortsätter med jobbet och pendlar till Vasa. Situationen är hanterlig, och faktiskt även framåtskridande.
Och som laman på tårtan wrappar upp med acknowledgements.
Tack till Fanny och Heidi för min tvåbenta lama-prinsesstårta (aha!-moment?), alla facebook-vänner och riktiga vänner (haha) som tog sig tid att gratulera, mamma och familjen för uppvaktningen och inte minst Fredrik som gjorde min hela helg och födelsedag.
Peace - I'm out.

Once upon a time

...i huset i Bosund...

jag hade en mager katt som hette Skyline,

vi pimpade Danckos rum riktigt ordentligt,

mina fina vänner var ofta på besök,

Vi döpte en katt till Bollen, och till och med pappa tyckte om den,

vi byggde en gigantisk snögubbe på bakgården,

och jag och lilla Pontus löste korsord.
Helt otroligt roligt med gamla foton.

SmartphOWNED

Bakgrundsbild. Jag älskar denna människa.

bärplockarlåten

excellent.
och jag är tillbaka i Larsmo för helgen.

Hur vissa människor är födda med turen på sin sida och andra, undertecknad inkluderad, alltid tycks faceplanta över mållinjen är ett fenomen som går långa vägar över min förståelse. För bra har då aldrig varit ett alternativ, för så fort det börjar formas till det vanställs omständigheterna till hanterligt och inte mycket mera. Gång på gång.
Jag är hajoo, eller hur det sedan stavas, och får utlopp för det.

Det är lördag i Vasa, och jag vaknade i en koja imorse. Efter att medvetet ha byggt och somnat i en efter mys med film och fett såklart. Frågor om mitt beteende förklarar jag enkelt genom min, världens bästa, livsfilosofi; "varför inte?". Det är omoget att växa upp innan det naturligt tar sig.
För tillfället ställer vi oss och taggar inför biografen, det blir Horrible Bosses och sedan laesh resten av kvällen.
Min plan att åka upp till Jakobstad för dagen slumpade jag när jag insåg att det skulle ha kostat fyra timmar ur mitt liv och 40 euro från mitt konto.