hur länge jag orkar ha min Norrvalla-dygnsrytm i bruk alltså. Klockan är halv åtta, och första kaffepannan är snart tom. Men varför tvinga sig själv sova längre än man behöver eller vill bara för att det är vilodag!? Det makear ju inte sense.
Lite sorgligt var gårdagens farväl nu när lägret är slut, men jag ångrar inte för en sekund att jag tackade ja när jag fick erbjudandet för snäppet mindre än en vecka sedan. En verkligt givande erfarenhet.
Nu ska jag ta mitt pick och gå och slänga mig på en filt på gräset. Tänkte börja sola redan från morgonen när värmen inte ännu är så olidlig. För att jag kan.
