Ja, jag är fortfarande vid liv. Andas, äter, har livsångest och sådant onödigt.
Min flytt till pappas blev ju aldrig av. Lämnade liksom fast och drev här i vikarholmen, men redan i början på denna vecka började det klia under skinnet och jag blev tvungen att agera på det. Så efter mycket skitsnack är det nu bestämt att jag flyttar till Idas istället. Det är närmare allt och det fungerar för oss båda. Så är det.
Vad mera vet jag inte. Planerar en resa med mamma för att fira hennes 40-års dag som närmar sig. Det blir hon, jag och troligtvis en strand.
Och nästa inlägg kommer väl om en vecka eller nånting.
Ha det bra.
