Jag har under alla gångna år bara halvt förstått högtidens populäraste fras "julen är en hektisk högtid", sett andra fylla frasen med mening och lite diskret sympatistressat med städning och dylikt för att det tydligen hör till. Men först nu, på mitt tjugoförsta år, börjar jag riktigt förstå vad som menas med det. Men det stör mig inte, det behöver hända lite mera ibland.
I fredags var det alltså julklappsshopping på schemat. Några timmar orkade jag, och för det har jag att tacka det rus som de materiella ting jag med jämna mellanrum unnade mig själv ingav. Men så fort mitt vett kickade in och jag slutade unna mig så började ryggen värka och benen vika sig, och när Fredrik inte längre orkade höra på mitt gnäll gav vi upp för dagen och gick hem till honom.
På lördagen var det tidig väckning och lägenhetsvisning på schemat, och efter den traskade vi på i ett mysigt Vasa och tog det lugnt innan kvällens Pleppo-plan. Pleppo-planen var all good, och likaså maten och sällskapet. På söndagen var hemfärd inplanerad, men först efter ännu en lägenhetsvisning och lite mat och mys. (Jag börjar långt och satsar i mina skriverier, men slutet ruttnar ofta bort i äkta bs-anda).
Anyway. Idag har vi haft general repetition i skolan, och imorgon hålls den efterlängtade julfesten. Den håller väl på i någon timme, och direkt efter ska jag hoppa på bussen till Vasa för att hålla en timmes kurs. Efter kursen kommer jag kliva rakt in i Fredriks bil och åka iväg mot Larsmo igen.
Varför? Jo, onsdagskvällen är nämligen kvällen D, då våran ännu mer efterlängtade julfest tar plats. Mycket att göra, men oj vad roligt det blir.
Nu har detta inlägg blivit alltför långt och flummigt, så trots att jag för omväxlings skull har mera att säga hindrar jag mig och sätter punkt här.
