Woop woop! Har varit ledig sedan i torsdags, min kära mor hämtade mig från Vasa igår, så nu är jag hemma och taggar inför kvällen/natten/morgonen. Det är nämligen så att mina bästa vänner har nattskiftet på allas beloved vappen, så jag firar först med dem som håller den så kär, och sedan med mina stackars utsatta efter fyra. LOVE IT!
Nu ska jag snart bege mig till en fest i staden och träffa en relativt-nyss-hemkommen-från-Sverige-vän och hans vänner, och sen bara driva. Detta är min chans att vara lika spurgu som flera vänner från Vasa, och jag tänker slå på stort!
Glada vappen!

Inte min första gång att flasha åt en främling (Exempel? HÄR). De har en balkongremont i huset jag bor nu, och för ungefär en vecka sedan damp det ner papper genom dörren på instruktioner för vad som ska ställas till inför idag, då den påbörjas i denna trappuppgång. Jag gjorde som det stod, plockade bort saker från fönstret och flyttade sängen, och crashade på soffan för att jag antog att karlarna skulle ta sig in genom balkongen. FEL. Jag vaknade av att det knackade på dörren, räknade ut att mina chanser att hinna till köket utom sight var minimaliska, så bestämde mig för att låtsas sova och bara hoppas att de skulle ge upp. FEL. De öppnade dörren med sin nyckel, och av någon anledning hoppade jag upp. Han som kom in informerade mig lite chockad om något, jag vet inte vad, och försvann sedan. Ingen större skada skedd tänkte jag, antog att deras work hos mig var done och började koka kaffe i lugn och ro. Tio minuter senare tände jag lampan till garderoben, lämnade dörren på vid gavel och började se ut kläder, när det naturligtvis hördes nycklar utanför dörren igen. Tänkte i panik att det är enklare att bara dra på mig ett par byxor snabbt än till exempel, oh I don't know, stänga dörren? släcka lyset? FEL. Två karlar nu gick förbi mig och in i sovrummet, mumlandes något som ungefär motsvarar "åhå", och jag tittandes ner i backen svarade något i stil med mitt "ehe". Attagirl!
Nu borde det i varje fall vara klart. Men tro inte att jag tar mina risker längre.

update

Visst har jag växt ut en stake det senaste året, men jag är fortfarande samma kritiska själ som hackar ner på allt som behöver hackas ner på. Så här kommer en fortsättning på förra årets påskinlägg.
HUR tänker föräldrarna som låter sina små beloved barn skriva "glad påsk" på ett litet papper som lika gärna skulle kunna vara ett ark från en toapappersrulle, och sedan knacka på främmande dörrar för att billigt kolla ner i marken och hand over dehär stackars arkena i utbyte mot godis? Problemen med det listas här under.
a) De främmande dörrarna. Är inte påskhelgen årets höjdpunkt för en pedofil? Jag går inte in på det i detaljer, för att det säger sig självt och jag inte gärna vill ens tänka mera på det, men come on. Vi bodde i en liten by, där alla kände alla, så det var inget problem på min tid. Men i större samhällen.
b) Varför satsar kidsen inte längre? Vi lärde oss att redan i Februari börja rita påskbrev när vi var små, och allt som hade mindre än en gräsmatta, en sol och en kyckling på avfärdades. Man hade bara inte samvete att dela ut sådan skit. Och nej, föräldrarna skulle inte ens ha låtit oss.
Jag trodde verkligen jag skulle orka hålla mig detta år. Men hallå, jag kan ju inte vara ensam om att störa mig sådär mycket på det?

på tal om påsktraditioner

Inga andra än mina kära bröder, Pontus och Dancko, kan göra en självmordsbenägen av att leta påskägg. Ett fanns under femton bastustenar, ett i ett mjölkpaket i kylskåpet, ett i ett glödlampspaket högt upp i ett gudsförgätet skåp och mitt högt upp i taket, i det som censurerar sladdarna och sakerna till kökslampan. Goodie!

Då var det dags för min årliga påsk-freakout. Förra året var mamma i södern och jag hade vårdnaden om kidsen och ansvaret över att påskhäxorna fick sitt godis. Skrev ett blogginlägg om hur jag fick panik då det ringde på dörren, krälade in till vardagsrummet och nervösfnissade där i ett hörn tills påskhäxorna gick sin väg. Jag rättfärdigade mitt beteende med att säga att jag inte approvar påskhäxornas enkla vägar, men sanningen var väl den att jag och Dancko hade ätit upp nästan allt godis.
Hur som helst, på ett år har jag tydligen växt ut en stake för nu går det helt okej.
Idag ska bli en bra dag.

Gårdagens bästa konstaterande: allt är relativt (för jag använder mig ju inte av meningen varje dag ändå). Ljudet i trapphuset, Ellens sinnestillstånd och reglerna för en stirrlek.
Jag slutade jobbet fyra, tog hela sju timmar på mig att göra mig halvt i ordning, bestämde mig för att gå vilse på väg till brändö (innan jag ens kommit till bron), gjorde det i en halvtimme, drack whiskey med ett gäng killar med fyllehistorier på världens svåraste (dock nedbantade) dialekter, blev upplockad av Ellen, drack vin hos henne och begav oss sedan äntligen ut klockan två. Fyra timmar försenade till fashion showen bestämde vi oss för att än en gång strunta i det och vandra förbi Fontana och in till Ollis. Efter det blev det efterfest hos Kim, efterefterfest hos Ellen och vad än som kommer efter efterefterfest imorse. Helt otroligt rolig början på påskhelgen!
Nu befinner jag mig i Vikarholmen med mamma, funderar på bbq men borde försöka slippa tillbaka till vasa för att se till så att min significant other inte tappar bort sig. Hon är, kindly put, lite tankspridd idag.
Egentligen är jag mest i behov av Jakobstadstrakten-människor att fördriva tid med nu. Kan inte allt bara ha stängt denna helg så mina vänner inte skulle behöva berövas på fri tid med mig?
Ne, de kan di int.

Happy

Jag gillar påsken i vasa. En massa folk har rekommenderat den, men ingen har minnen de kunnat motivera det med. Drar hur som helst hem till larsmo när som helst, och återvänder senast till söndag. då ni!

lalallalallallallaa

Gissa om det var tungt att släpa sig ur sängen till morgonskiftet idag? (Ja.) Jag snoozade tills jag hade femton minuter på mig, hoppade upp och begav mig över torget med gårdagens hår. Så mycket bryr jag mig (med fingret i ögat, som jag och pappa brukar ha). Sen kom jag mig inte ens iväg på dagens fashion show som började halv sex, bara för att jag var för sliten från att inte ha fått kaffe i mig imorse. Men imorgon är en ny dag, och en ny show.
Jamen det här blir ju världens bästa inlägg.
Jag har suttit framför datorn på golvet (världens bästa golv! somnade till och med här igår (yes,nykter)) i en halvtimme nu och samlat krafter så jag ska orka hämta telefonen från sovrummet, så jag får ringa efter sällskap. nu är batteriet kanske laddat.
vi testar.
(jag förstår om ni plötsligt kom på att ni inte längre vill läsa min blogg)

on and poppin'

Måndag, underbara måndag. Jag anlände till staden med Felicia idag, tio minuter före vårat arbetsskift kickstartade dagen på riktigt. Kom hem till lägenheten nio och har sedan dess bara kockat och promenerat. Och planerat.
Imorgon är, förutom kvällsskiftet från fyra till nio, helt öppet för planering. Jag tror jag kommer tillägna åtminstone halva dagen åt träning. På onsdag ordnas det nämligen förhoppningsvis Rock the Disco igen, och på torsdag är det Fashion Night @ Fontana. Så denna vecka ser jag fram emot.
Om jag åker hem till helgen eller icke står ännu oklart. Det är ju visserligen ledigt ända från Fredag till Måndag, men varför inte bara strosa omrking här? En lockande tanke.
Idag tänker jag tydligen bara högt, även på bloggen.
Och om någon undrar varför jag inte svarar i telefonen så kan jag avslöja att jag lämnat den på jobbet. Whoops.
Till imorgon.

Bristen på logiken och den bottenlösa paniken framkallar en stark deja vu-känsla. Det är bara den riktigt vulgära svartmålningen som saknas, som den det fifflades med när SD tilldelades mandat i svenska riksdagen. Ungefär hälften av statusuppdateringarna när jag loggade in på facebook ikväll var notifikationer om att folk kommer lämna landet. Sure sure.
PS röstades in i riksdagen, så låt dem sitta och visa vad de går för. Man kommer fortsättningsvis inte få betjäning på svenska ens i sitt lokala Siwa, språkskillnader kan knappast utlösa flera slagsmål i Jakobstad, och om än omöjligt är det fortfarande i allas intresse att man lär sig finska så fort som möjligt. Svenskan är nämligen ett minoritetsspråk, med inte flera än 5% anhängare i Finland. Man tycker ju att det, och resten, borde säga sig självt.
Hur det hela kommer att spela ut vet man såklart inte ännu. Till vilken grad flyktingpolitiken och finlandssvenskan kommer beröras står också oklart, men att hälften av ens fb-vänner skämtar om att emigrera är kanske lite ogrundat. Vad jag är mest orolig för är situationen med EU. Ett EU-kritiskt parti kan inte bara ta sig in i riksdagen och motsätta sig allt Finland är och har strävat efter att bli.
Jag respekterar annars faktiskt grunden i Soinis tankar i vissa frågor, men extrempolitik tror jag inte på i längden.
Jag kommer formulera om mig, kanske imorgon. Klockan är väldigt mycket.

Några timmar senare, och jag är fortfarande här. Felicia orkade inte heller med ikväll, så jag konstaterar nu att vi lika gärna kan köra Sky på fredag, då det för övrigt är At The Movies-tema på Oliver's Inn (uh-oh). Det blir nog jobb på lördag innan jag far till Vikarholmen och säger hallå för en dag eller så, men inget fel med att kolla läget ju.


Jag slopade Sky för min nya bästa vän.
Nu borde jag sova, men vill vill vill springa bort överloppsenergin. Klockan är 01:13.

Dag tre i Vasa, och jag trivs bättre och bättre helatiden.
Sitter hemma och bläddrar genom lite information samt jobbar på morgondagens uppgifter, och är helt otroligt psyched. Jag skulle kunna försöka, men knappast ändå lyckas, berätta hur skönt det är att få vara produktiv igen. Att ha riktiga tider att passa och riktiga uppgifter att sköta. Jag verkligen rådiggar att jobba.
Igår kväll tog jag tillsammans med Ellen och Renate del av den omtalade Ollistisdagen, för första gången ever. Det blev bara en snabb visit, och antalet människor var tydligen mindre än vanligt, men det är i varje fall avkryssat på min To Do In Vasa-lista. Och ikväll funderar jag på att besöka Sky med Felicia där tydligen ett event vid namn Rock the Disco tar place. skoj skoj.
Slänger eventuellt upp ett inlägg senare ikväll också.
Ciao.

Nu är jag uppackad, utvilad, koffeinerad, nyduschad och ställd. Och stortrivs.
Gårdagens skolning gick riktigt bra, produkten är inlärd och idag klockan 16 går vi vidare från det. Två timmar gånger tre dagar nu, och från och med Torsdag börjar väl tempot öka. I like it.

Idag. Nu ska jag försöka få med Felicia på en käff.

Antalet inlägg i denna blogg höjdes i och med förra inlägget till hela sexhundra. På ett och ett halvt år, inte helt dåligt. Här kommer sexhundraett.
Felicia hamnade på jobb ikväll, så jag befinner mig fortfarande i gamla, inte speciellt goda, Larsmo. Men imorgon börjar skolningen, så imorgon bär det helt definitivt av.
Min söndag har bestått av dålig humor, film, föda och förolämpningar med ett gäng kassa människor. Och, icke att förglömma, ett femton minuter långt drama med en förvånansvärt slug mal. Jag kröp, skrek, hoppade, jagade, blev jagad, lekte med lampor och förstörde nästan datorn, men nu är den banne mig död. Naturligtvis slutade dramat med att jag från ett säkert avstånd och med ögonen stängda skrikandes skapade ett nytt low genom att råka pricka malen med min stora blåa mapp.
Jag fattar bara inte varför jag måste vara så rädd för allt. Höjder, naturkatastrofer, Yoko! Jakamoko! Toto!, jordens undergång, bilar, cyklar, sporter, trånga utrymmen och allt som rör på sig och inte pratar. Och mycket mera.

Jag borde komma över mig själv, sluta morgonkaffa, cube crasha och huvudvärka, hoppa in i duschen och ställa mig snabbt, leta reda på mitt skattekort, återpacka allt som revs upp ur kappsäcken igår, ta reda på vad inneskor egentligen är och exakt vad som krävs för att man ska se bra ut i sådana. Sedan borde jag ringa Felicia, planera mera, hämta upp en nyckel och så eventuellt dra.
Ja, och så borde jag sluta tro att jag är ghetto. Jag pullar det nämligen inte off.
Fast det känns som att idag är dagen jag kan få världsrekord i mitt beloved Cube Crash. Och så är det ju gott med morgonkaffe.

spokenword

fucked up amazing!

Bara för att jag har uträttat pikismå ärenden hela dagen och bara varit fram och tillbaka till Vasa, utan att egentligen fått uträttat något, känns det som att jag har haft världens mest produktiva dag. En oförtjänt känsla av accomplishment.
Planen har ju en bra stund varit att flytta imorgon, men nu plötsligt verkar anledningen ha blivit suddig i konturerna. Dessutom kan jag behöva den extra tiden som att skjuta upp flytten till söndag innebär. Började ju tvätta kläder först idag ffs!
Jag ska fundera på det i väntan på att mina fyra låtar långa godnattlista på Spotify, bestående av Debussy, Hoffmaestro, Liszt och Anssi Kela (I know), ska ta slut.

Med detta som bevis på min exhaustion tackar jag för mig och säger godnatt. och fuck you.

Nostalgi del 3

Jag har ingen aning om vad som är upp med mina Nostalgi-inlägg, men jag fortsätter ändå med musik. Min absoluta favoritlåt från hela lågstadietiden (Britney Spears & Bubbles included), och anledningen till att jag faktiskt ville lära mig finska,: Anssi Kela - Puistossa (<- spotifylink). Youtube bjöd bara på en live-version, men för er som inte har Spotify:

Puistossa ilta viilenee.
Pete lämpimikseen hyppelee.
Kelloaan katsoo kiroillen,
sytyttää röökin viimeisen.
Luokan priimus oli koulussa,
nyt kuudentoista, koniin koukussa,
eikä mutsi jaksa välittää,
faijaansa ei oo nähnytkään.

Pete pitää huolen itsestään,
eilen sai viestin frendiltään:
"Nyt olis helpot massit tiedossa,
jos tuut mukaan, nähdään puistossa."
Pete pystyyn nostaa kaulukset
ja kiskoo sauhut viimeiset.
Vielä kerran miettii mielessään,
ei oo mitään menetettävää...

(Chorus:)
Maailma matkaa radallaan,
päivä nousee uudestaan.
Ei mikään muutu milloinkaan,
kaikki säilyy ennallaan.
Samat tuulet puhaltaa,
samat sateet lankeaa
ja kaikki kaunis katoaa,
kaikki kuolee aikanaan.

Kaunis nuori nainen Laura on.
Käytyään kauppaopiston,
päätti oman firman perustaa,
haki ison lainan pankista.
Mutta Laura joutuu vaikeuksiin,
ajettiin firma konkurssiin.
Nyt selviä ei laskuistaan,
lainasta puhumattakaan.

Sen vanhemmilla rahaa riittäis,
mut ne ei haluu auttaa tytärtään.
Ne sanoo: "Tervetuloa maailmaan,
täällä pärjätä saa omillaan."
Laura valvoo yönsä rukoillen,
"Luoja auta, selviä en."

(Chorus...)

Laura saapuu prätkällään,
sen puiston laitaan pysäyttää.
Pete nousee taakse istumaan,
kumpikaan ei sano sanaakaan
ja he ajavat pihaan huvilan,
Laura avaimensa ojentaa
ja Peteä vielä muistuttaa,
missä mutsi pitää korujaan.

He luulivat jo selvinneensä,
kun Laura näkee peileistänsä,
kuinka valot siniset välähtää,
vaatien pysähtymään.
Laura kääntää kahvaa huutaen:
"Pidä kiinni, Petri Ruusunen!"
Aamulla lööpit hehkuttaa
ja hetken he ovat legendaa...

Ahh, jag får ännu gåshud.

Nu måste jag ta mig i kragen, har haft världens duktigaste dygnsrytm de senaste veckorna, men helt plötsligt vaknar jag elva hela tiden (två dagar) nu. Blev väckt ungefär då idag av att pappa kom på kaffebesök. Satt och funderade en stund med honom innan jag hoppade i duschen och sen ställde mig för äventyr på staden med lediga mamma. Vi strosade runt i en timme eller så, hittade och inhandlade äntligen en sådan halsduk som jag sökt efter i flera månader nu.

Boom. Den. Just nu diggar jag väldigt hårt a) mäns halsdukar med en annars relativt feminim outfit, b) skjortor (!) med en pikiliten tvist och c) relativt lediga bälten (?).
Annars har jag käkat med Felicia, kaffat med Mela och sprungit ensam idag.
Och anledningen till att jag är så kass på att skriva nu är att mitt huvud är för wrapped around mina och Felicias konversationer från de senaste veckorna för att kunna fokusera på något annat. Jag är så fruktansvärt fascinerad av hur i sync vi är.
Våran vänskap går tillbaka till början av högstadiet, och är ursprungligen ett resultat av min rastlöshet. Jag började hänga med henne och Ida för att det var nytt och spännande, och öppnade en hel massa dörrar som jag tidigare knappt ens hört talas om. Efter alla pinsamma, suddiga, skrattretande och roliga minnen som högstadietiden innebar flyttade Felicia till Vasa och trots att vi försökte hålla kontakten sågs vi alltmer sällan. För ett år sedan tog hon studenten och flyttade så småningom till Norge för att jobba, och för ungefär en månad sedan kom hon hem och höjde min livslust med det tredubbla bara genom att öppna käften.
Vi har haft många konversationer om framtiden sedan hon kom hem, och oberoende om samtalsämnet har varit boende i Vasa eller ett framtida yrke så har vi avslutat meningar åt varann. Fullbordat varandras planer, vad de än varit.
Jag är ingen happy-fucking-wanderer. Jag sätter upp begränsningar för mig själv, går konstant i min egen väg och är alltför realistisk för mitt eget bästa. Så när jag säger att jag är taggad är det verkligen inte ogrundat, och såhär taggad har jag inte varit på flera år. Jag är inte längre likgiltig för framtiden och hur mitt liv kommer forma sig. Lycka är inget jag strävar över, men det motsvarande för mig ser jag i slutet av en rätt lång tunnel nu.
... Jag skulle ha kunnat skriva det här så mycket bättre. Ändrar kanske om lite imorgon.

Scrubs Elliot Reid

Jag har en nyfunnen uppskattning för Elliot i Scrubs. Helt sjukt roligt.

There's a new toy in town, and her name is BITCHSLAP BARBIE
...from Connecticut.

Det absolut bästa med henne är ju när hon blivit ghetto efter att ha spenderat en timme i fängelse, men det fanns tydligen inte att fås på Youtube.

Aloe Blacc - I Need A Dollar

Idag bjuder jag bara på en skön låt. Från How To Make It In America.

Helgen passerade lugnt och kvar är inte mycket till fotspår.
I fredags spenderades rejäl kvalitetstid med Syster. Vi ses inte speciellt ofta sedan jag i September slutade dela arbetstimmar med henne, så naturligtvis var det skoj att catcha upp och bara driva runt i staden. I lördags höll Kakan kalas för sina tolv högljudda vänner, så de sex timmarna som det varade försvann jag till Idas. Vi kommunicerade på en patetisk nivå, förundrades över hur skabbigt Jeppis egentligen är och hur många som tar tröst i att det är mörkt.
Söndagen har spenderats i sällskap av många och mycket. God mat, Scrubs, Bosund, pappa, The Simpsons, Mela, Burnout och sådant sammanfattar det ungefär.
Världens tråkigaste inlägg. Jag tror jag gör det för att lämna ett åtminstone pikilitet fotspår, mitt minne litar jag nämligen inte på.

Jag måste framstå som världens mest kluvna person här i bloggen, men jag är knappast det. Världen är rätt stor ändå.
Idag är inte en speciellt bra dag. Vaknade relativt tidigt och satte mig vid datorn med morgonkaffet för att slöläsa bloggar och låta mitt undermedvetna planera dagen. Problemet med att låta sitt undermedvetna göra något åt en är att man inte har full kontroll över det. Jag kom in på flytten om en vecka och fick helt plötsligt världens livsångest. Jag som trodde jag trivdes.
Och det gör jag, tjugonio av trettio dagar. Min gissning är att jag låter mig själv vara mer ignorant än jag egentligen är, för att det fungerar, kortsiktigt. Men om jag praktiskt taget lever efter påståendet "ignorance is bliss" förstår jag ju inte hur jag kan ha ett problem med det. Mitt undermedvetna har ett eget liv.
Och jag flummar.
Hur som helst, nu ska jag ignorera ångesten och så småningom börja bege mig. Jag ska hämta upp stolar till Kakans kalas och sedan försvinna, eventuellt till stan på en med Ida.
ta-ta for now.

it is on

Anledningen till att jag hade mycket att stå i idag var mammas 40-årsdag som närmar sig, eller snarare överraskningsfesten som hålls denna helg. Hon blev kidnappad efter jobbet och kommer vara borta hela helgen, så nu tar jag upp där jag senast left off i rollen som mamma åt fem. Jag har halvt förberett halva veckan, men ovetande om festen för lack av pokerface har kidsen gjort upp nya planer hela tiden, som alla förutsatt hjälp av mamma, alltså mig. Men nu är det on.
...Och jag är uttråkad. Speaking of which, min pannlugg börjar bli uttjatad. Borde jag färga mörkt hår?

Whatever happened to klass på aprilskämt? Det är inte okej att lura sin syster att man ligger på sjukhus i Helsingfors eller whatever för att en tre tons sak har krossat benet! Och inte heller att bjuda med någon till Spanien på en resa man vunnit på poker. Fast det andra var åtminstone relativt okej, för att jag inte hade möjlighet att joina ändå. Jag ska lura folk att jag har dött.
Det kommer inte lyckas.
Nu ska jag fixa inför helgen, det är mycket nu. Uppdaterar lite senare vad som är på gång, för säkerhets skull.