Jag bara jobbar och planerar nuförtiden; vad jag ska göra i sommar, imorgon och på midsommar, hur jag ska hantera kommande lön, inköp, utgifter och så vidare. Jag vet bara inte om jag har tid att sätta planerna i verk för allt jobbande och planerande jag gör. Och tv-seriande, för självklart hinner jag med det också. Mitt ungefär sexton-dagars sommarlov, utspritt över hela ungefär två och en halv månad (det är väldigt ungefärligt här), rinner ut i sanden. Hell, ungefär åtta dagar har ju redan gått åt, och jag har varken fiskat eller haft nära döden-upplevelser på ett nöjesfält ännu. Ett ikea-besök är också inplanerat, men vi får se om det finns tid.
Men få nu inte för er att jag klagar här. Jag simply uttrycker tankar (tankar; neutralt). För jag cyklar förbi Lidl varje morgon och ser äldre män som gett upp på livet sitta där med sina alkoholpåsar och liv, utslängda på gräsmattan. Och jag tänker varje morgon på hur enkelt det skulle vara att slänga bort alla skyldigheter, flytta dit eller till en annan park, och flytta in i ett tillstånd där rum för ånger eller ångest inte finns. Och jag tackar nej i huvudet varje morgon. För trots att man bygger upp sina liv runtomkring pengar, så är det så jag vill att det ska vara. Jag är människa, jag har behov, och jag lever för pengar (och vissa andra bagateller).
Ni förstår ju säkert att jag överdriver lite, för att det ska klinga bättre i mitt huvud.
Godnatt.
