personligt

Minns ni mitt inlägg från tidigare idag om hur perfekt min vecka har varit? Två eller tre inlägg sedan (oj, vad jag skriver idag). Jag hade feelisen på topp och kände liksom att jag kanske gör något av mitt liv ändå, något litet, men som jag ändå trivs med. Men så kom frågan jag så högt dreadar; är du lycklig? Damn. Det här med lycka är från tidigare ett lite känsligt ämne, jag är kritisk till ordet och innebörden. Men det faktum att frågan ställdes av underbara Viktoria, som without a doubt är lycklig, gav ordet sannolikhet och svaret en hemsk bitterhet.
Anyway, jag och Ida gjorde upp planer och Viktoria backade upp oss, men. Jag har iom detta inlägg acknowledged det faktum att jag inte är direkt lycklig, men det är okej om det stannar på det. Jag trivs; det är verkligt och räcker för mej just nu. Vardagen, en viss stabilitet och något att bita i nu som då.
Alltså, våra planer på att göra något "stort" slumpade vi för en film med medelmåttigt betyg, som jag fick kritisera och analysera, i en väldigt familjär miljö.
Dessutom är det ju så att (och de som känner mig kan skriva under det här) jag inte kan börja halvt göra något för att ändra på mina vanor. Det där ultimata just nu är inte tillräckligt bra, så jag väntar.
(det var aldrig meningen att min blogg skulle bli såhär personlig. jag borde fokusera på det yttre och hålla allt annat för mig själv, men det är trots allt min blogg och jag skriver vad jag känner för att skriva. det ger mig ändå en viss lycka, den ultimata a.k.a. den jag känner till)

Jag borde ha en skild kategori i bloggen som heter dagen efter. Denhär känslan är ju halva nöjet med utgång. Och det faktum att man inte makear någon sense men ändå inte har förstånd att hålla käft är ju vad som gör det så roligt. Blodigt gorgeous, really.
Anyway. Har just ätit feeeetmat och kollat Sopranos med Ida, och nu ligger hon typ medvetslös på min soffa medan jag funderar på vilken sorts rackartyg (hahahaha!) jag vill fördriva min kväll med. Lägenheten är i desperat behov av städning, men den måste väl få jobba för sitt den också (what just happened?), så inte idag. Jag tror jag ska gå ut och känna på värmen och sen då eventuellt ringa syster och se om vi kan dra iväg och plaska i vattnet igen. Jag minns ju knappt ens att vi var imorse.
Toodles.

VARNING:

Idag är en sån dag då jag bara skriver skit, så det svämmar över.
Ni vet dendär dagen efter-grejen, som jag ju redan har förklarat hur fungerar (och inte bara enligt mig, det är en universalsanning for sure), jag har ett tillägg. Vad jag tidigare skrev var att man inte riktigt får begrepp om nånting, så istället gör man bara det bästa av situationen och skrattar bort misären. Jag fungerar också så att jag måste hålla mig sysselsatt helatiden, så att alla faktum och minnen inte ska hinna ikapp. Lite likt fallet med till exempel en antisocial människa, de kan ignorera och undvika hur mycket de vill, men förr eller senare kommer verkligheten emot (om de inte dör unga i en olycka till exempel). Nu finns det en handfull saker som jag funderar på, men då jag har kommit till en viss point i mitt funderande ger jag bara upp och börjar skratta åt hur patetiskt det är. Före jag kommer till själva upplösningen. För jag behöver inte se upplösningen idag, det får vara "bara patetiskt" för tillfället. Det är det fina med dagen efter egentligen; man har tillåtelse att skjuta upp verkligheten (varför man har det vet jag inte).
Och på en helt annan note, om en viss Ellen ser detta inlägg, ring mej! Jag behöver veta saker.

INSANE

Ladies och gentlemen, introducing
världens bästa vecka (den som har gått). Har varit insanely energisk på jobbet och stämningen har varit på topp helatiden, och sen följdes ju en insanely bra vecka av en insanely ledig (och bra) helg. Krogbesök båda dagarna, det är ju ändå sommar. Och ett årets första blev det också igår; fäboda. Riktigt skönt trots att jag, med min överenergi, nog inte är den typiska fäboda-personen som ligger och trycker på stranden i flera timmar. Det ska vara lite hålligång helatiden. Hellre plaskar jag i vattnet än simmar, på så sätt.
Anyway. Nu sitter jag i köket med en våt bikini under min krapaulautstyrsel, väntar på att solen ska komma fram och funderar på hur smuts(/"vätske")fläcken som dominerar köket nu har kommit dit. Jag har inte gjort något.
...Jag är inte helt säker på i vilket tillstånd jag i skrivande stund befinner mig i.