med tanke på att rubriken inte är en överdrift, utan ett faktiskt faktum, så måste jag väl medge att mitt år hittills inte har varit riktigt värdelöst. Antalet mindblowing händelser skulle dock gärna få öka lite, för spänningens skull.
Jag vaknade av att lillkissen hade omkull något, antog att det var alarmet och började klä på mig och ställa mig till jobbet. Först när jag skulle koka kaffe och såg på klockan insåg jag ju att jag inte börjar förrän om fem timmar. Somnade alltså om och vaknade domdär fem timmarna senare. Anlände med ett ovanligt skitigt, till och med för mig, morgonhumör till jobbet, endast för att få reda på att jag är en timme för tidigt. Mina alternativ då var varken många eller speciellt flexibla, så jag stannade där och svettades arslet av mig nio timmar istället för åtta. Det var ungefär då jag insåg att jag idag skulle ta mitt morgonhumör till en helt annan nivå, och att de i min omgivning också skulle få en jobbig dag. Lite bakgrundsfakta om mitt morgonhumör: det är bara jag som finns. allt handlar om mig. om någon väljer att acknowledge deras existens för mig genom att säga "godmorgon", så tar jag det som en förolämpning och svarar med raka motsatsen till vad personen i fråga just gjorde; ignorerar deras existens, resten av morgonen. Om någon annan än jag anser att de har behov, genom att till exempel ockupera min toalett, hålla i mitt mjölkpaket eller gå på mina golv, så ringer det en klocka i mitt huvud och jag bränner av (ofta är inga av de ovannämnda sakerna ens lite mina). Alltså, försök tillämpa det morgonhumöret i situationen jag skrivit om; jag på jobbet, med kunder och jobbarkompisar. Allt gick otrolitg fel. Sen när jag äntligen slapp på lunchpaus, en hel timme senare än vanligt, började jag se ljuset i slutet av tunneln. Tog ett djupt andetag och steg in i köket med ett tillgjort leende på läpparna, tinade upp min pizza i mikron och skulle sätta mig ner vid köksbordet och äta när Justin Bieber börjar sjunga om väldigt löjliga föreställningar på radion. Min frustration över det gjorde självklart att jag tappade pizzan på golvet.
Resten av dagen gick jag alltså omkring och försökte jobba trots dålig luft, alltför många grader på termometern och en halvtom mage (jag tog upp den pizzahalvan som hamnade mer rätt väg på golvet, tänkte några censurerade ord, blåste av den och tyngde i mig så mycket det gick).
Nu låter det här knappast för mycket, men det var årets sämsta dag. bättre lycka imorgon.
