on Breaking Dawn

Jag inleder på samma sätt som jag har inlett alla tidigare Twilight-"recensioner"; man måste väl ha läst böckerna för att orka sig igenom filmerna och faktiskt finna dem någorlunda bra. De domineras nämligen av överdrivet utdragna scener skrivna som ett homage till klyschor och framtvingat skådespeleri. Men jag, som har läst böckerna och ser filmerna just därför, är amused. Genidraget att dela upp sista boken till del ett och del två går dock en bra bit över mitt huvud; båda delarna hade nämligen gott fått plats och endast gett faktisk handling till filmen, men det var draget De valde att gå med. Så sit back och försök enjoy ändå.
En trevlig överraskning var hur pass besläktad med boken filmen var, speciellt med tanke på hur filmatiseringen av alla föregående tre har slaktat böckernas potential. Och när jag ändå för omväxlings skull är inne på positivt kan jag passa på att understryka hur äckligt det periodvis var. Ingen idealisering, ingen romantisering och ingen censurering. Good thing.

Och, okej. Jag hatar att erkänna mig besegrad av Dem, men jag måste medge att De än en gång lyckades leverera på det emotionella planet. Jag var tvungen att ta ögonen av skärmen och tänka tråkigt åtminstone ett par gånger. De kan det här med att låta publiken leva sig in, empatisera och slutligen gråta som en liten skolflicka.

Jag är, som sagt, ändå relativt amused.

on Monday

Nu känns det oerhört skönt med måndag och ett relativt regulart 8-14 jobbschema veckan ut. Det kändes i fredags även oerhört skönt med helg, men det var såklart innan bakslaget med Vasa. Det vill säga inget Vasa och ingen F på hela helgen.
Men ja, måndag var det, så nu har jag åtminstone annat att obsessa över än hur länge sedan det är jag har träffat F, och hur synd om mig det är.
Om någon annars funderar på om jag har bytt till vinterringar idag eller inte, så har jag. Och om någon funderar på om det var min första eller andra gång i år, så var det min andra. No biggie. Huööh.
Ikväll blir det bio med min Ida, äntligen. En liten recension kan jag säkert lova till senare ikväll.
Ta.

on December

Hörni, December kommer bli världens bästa månad har jag på känn! Jag ser så mycket fram emot julen att jag redan, under veckans vikariat, har sjungit och lyssnat på julsånger. Det tjänade ett syfte, men visst njöt jag också.
Inget tidigare år har jag ens haft en positiv inställning till julen, (läs till exempel förra årets julafton-inlägg.) men mycket har ändrat på ett år. Pappa påpekade tidigare att han inte vet vad som har hänt med mig då jag har så mycket energi, och städar och kockar och går omkring med ett leende tjugofyrasju. Men vi löste det; jag är så mycket lyckligare nu än jag någonsin varit. Och jag tror att de flesta kan gissa vem jag har att tacka för det.
Men ja, tillbaka till December. Den första slutar jag mitt två veckors vikariat, och har sedan bara småjobb framför mig tills jullovet tar vid. Under julveckan slänger jag en Julfest, som kommer bli helt amazing. Julbord, bastu och bubbelpoolen vid Hästöskata. Och nyåret funderar jag och F på att spendera utomlands. I södern.
Så mycket är planerat hittills, och jag är pumped.
Nu tar vi helg.

on It's Always Sunny In Philadelphia

Bästa tv-serien jag har sett på länge. Lite dryg och ostrukturerad till en början, men fortsätt se bara, det blir så mycket bättre. Sjuk humor, sjuka och egentligen inte det minsta lovable karaktärer och originella idéer bakom varje avsnitt.

Det finns ingen trailer eller speciellt många roliga klipp uppe, men detta crackar mig upp varje gång.

on The Very Best of Versace for H&M

Kollektionen, ja. Den efterlängtade kollektionen. Jag hade visst missat mig lite med när den skulle släppas, men nu är den här. Mycket finns att kommentera om, men här under visar jag bara några likes och dislikes. I den ordningen.

Väldigt juligt och julfestigt och glittrigt och härligt och alldeles, alldeles underbart. (VART FÅR JAG FARA PÅ JULFEST?)

...Men sen blev det Hawaii över nyåret.
Inga av dessa två sista eller liknande plagg föll mig ens närapå in i smaken.

"home is where your head is"

Det är nog ett väldigt sant, och väldigt passande för mig, uttryck. Jag praktiskt taget bor i en resväska (really, jag har inte ens ett klädskåp, min resväska har många funktioner), och nu för tiden är mina vistelser någonstans aldrig långa heller. Varje dag förra veckan pendlade jag från Vikarholmen till Vörå, med undantag för de tre dagar jag sov där, och efter den intensiva veckan spenderade jag en hel dag i Vikarholmen innan söndag, och farsdagen, tog vid. Farsdagen till ära kikade vi in till min far i Bosund i någon timme innan vi åkte till F's morföräldrar i Vasa. Räknat med söndagen varade min vistelse där i sammanlagt två dagar, och nu är jag på en snabb visit i Vikarholmen innan jag ännu ikväll åker till Bosund för ett vikariat resten av veckan. Till helgen blir det Vasa.
Jag gillar läget, men det är möjligt att mitt bankkonto är av annat tycke.

on pumped up kicks - dubstep

4:14 säger jag bara

Dude's not human

Det är fredag i Vikarholmen och nu ska det banne mig storstädas. Kidsen åker till pappas över helgen vilket betyder att det faktiskt finns en chans att kämppän hålls fin i ett par dagar då också. Åtminstone tredubblas chansen.

På tal om att tredubblas, det är precis vad Katt gör varenda gång jag är borta några dagar och sedan kommer hem och ser henne igen. Vi misstänkte först graviditet och maskar, men hon är tydligen för ung och tjock, så apotekaren gav istället ifrån sig frasen förätit sig. Katt har förätit sig. Varje timme går hon och kurrar runt benen och låtsas tycka om folk för att få mat. Och om det inte fungerar går hon ut och gömmer sig på terassen i en minut, och förväntar sig sedan få mat varje gång hon kommer in. Helt dum är hon inte.

Ikväll ska vi catcha upp med Ida och Paulina, och resten av helgen ska jag ladda inför lägret.

TTYL.

on codependence

Idag hämtade Paulina upp mig från F klockan strax före två med destinationen Jakobstad på gps:en om hon hade haft en sådan. Klockan var ännu inte mera än två när jag befann mig i en meddelandedialog med F. Halva vägen hem planerade jag och Paulina helgen och bollade idéer för tre ihophängande Halloweenkostymer, kom upp med en hel massa och helt fantastiskt. Vi anlände till Jakobstad, tog en kopp kaffe, plockade upp syster från gatan och planerade sedan lite mera medans Paulina var snäll och körde hem oss. Jag hann vara hemma i fem minuter innan jag ringde F och gick på om Halloween-kostymer i en timme, tills min telefon slog av. En halv timme senare pratade vi en halv timme till.

Jag har praktiskt taget bott hos honom sedan i lördags, och han kommer hit imorgon. Rubriken är inte helt ogrundad.

Halloween-kostymerna, ja. Inspirationen för åtminstone mina idéer kom från bilden ovan. Exempel? Jamen okej då!

Filt, kudde och madrass. För att jag har en poncho och vi har två dagar på oss att skaffa fram kostymer.

Soffa. Vi går tätt och släpar på varsin fåtölj hela kvällen.

Maffian. Så vi får testa vårt inflytande i Jeppis.

Sagofigurer. Paulina snövit, jag Törnrosa. F? Rapunzel.

Oljeshejk +2. Paulina paxade shejken, så F får tillsammans med mig ta sig an rollen som flicka och andra fru.

Kamel. En kropp och två pucklar. Jag var ensam om att gilla den idén.

LMFAO-dudesen och discoroboten. Need I say more?

Big Mac-måltid. Franskisar, hamburgare och cokis. Som hittat.

I den banan tänkte vi gå.

on being needed

Efter mötet i fredags, gällande Norrvallalägret som tar plats kommande vecka, var jag i samma sits som tre, säkert fjorton, tjugo och tjugofem dagar tidigare; hur slippa till Vasa? Den frågan, och "hur slippa hem?", verkar ta upp många procent av hela min hjärnas verksamhet. Jag tog som tre dagar tidigare till sista utvägen, bussen, och har nu varit här sedan i lördags. Idag funderar jag på hur slippa hem. Men trots allt pendlas är det värt det. Och jag vet ju att det blir bättre.
F är i skolan till fyra idag likt de flesta andra dagar denna vecka, och jag går omkring och plockar och försöker fördriva tid. Idag ska jag traska till banken i Brändö och hoppas att det är en bank och inte bara fastighetsförmedling, klottra ner program för lägret, baka och kocka.
På tal om de sistnämnda vet jag inte vad jag kommer ta mig till när jag ensam flyttar in i egen lägenhet, utan någon att passa upp. Jag behöver känna mig behövd, och passa upp och skämma bort nu som då. I Vikarholmen gör jag det alltför ofta, för det kommer inte naturligt för syskonen längre att faktiskt lyfta på rumpan när jag är borta. Nåja, jag kommer säkert spendera en del tid här ändå så så oroad är jag nog inte.