The Walking Dead, Really?

Ett väl omtalat ämne den senaste tiden har varit "den nya zombie tv-serien" The Walking Dead, och inte ett ord av vad folk har talat har varit dåligt. Så trots det faktum att den handlar om ett helt omöjligt scenario där döda, grymtande människor med deformerade ansikten har som enda instinkt att äta upp mänskligheten, så tänkte jag ge tv-serien ett försök.
Försökte vara så objektiv som möjligt när jag satte på det första, över 60 minuter långa, avsnittet, men jag hatade det hårt. Kunde inte förmå mig att ge upp, så jag kollade det andra inte lika långa avsnittet, och hatade det med. Ni fattar.
Nu är jag inne på femte avsnittet och jag vet inte varför.

Jag borde bara acceptera det faktum att det inte är för mig.
(Men jag ser ändå inte the beauty i tv-serien; den är ju inte bra)

Nu ska ni få ett exempel på min positivitet (ja, så heter det säkert)!
Jag hade en skitskoj kväll igår. Mötte upp Ida som jag av ett flertal anledningar inte har haft någon chans att catcha upp med på hur länge som helst. Vi började med djupa konversationer om livet vid Koti Pizza och begav oss sedan till Netti där vi skålade för julen och nyåret med varsin två euros öl. Där satt vi en stund och bara fortsatte catcha upp tills vi fick sällskap av Mela, som hårt briljerade i biljard och sedan utbyttes mot Jocki.
Något helt speciellt hände väl inte, men jag hade som sagt skitskoj.
Nu inväntar jag Mela. Vad vi hittar på sen lär väl synas sen.
Det här var kanske mitt livs mest onödiga uppdatering.
Toodle-fucking-oo (jag saknar Sopranos).

My Definition Of Love

Det finns en helt logisk förklaring till benämningen kärlek, som har rivits sönder i otaliga försök på naiva tolkningar. "Love at first sight" kan förklaras av till exempel feromoner medan "pirr i magen" är så komplicerat som en mix av noradrenalin, dopamin och fenyletylamin. Ni fattar.
Så benämningen kärlek är jag inte mycket för. Visst är det skoj och visst verkar den där attraktionen mellan två människor fantastisk, men det förvirrar och komprometterar ens omdöme. Det där med själsfränden och liknande är också benämningar som jag gärna raderar ur människans minne och vokabulär.
Vad jag tror på är att den där kemiska reaktionen uppstår mellan väldigt många olika människor. Jag är nöjd så länge den uppstår mellan mig och min framtida man, och trots att den inte håller i sig förblir jag troligtvis nöjd bara min framtida man orkar med mig och jag orkar med honom, i 40 (eller något) år. Det är inte konstigt att så många giftermål slutar i skilsmässa med tanke på den allmänna bilden av, och de allmänna förhoppningarna på, kärlek.
jag är inte bitter.
och min inställning är inte negativ, jag svär.