Det är söndag, klockan är 12:30 och hela familjen ligger och snarkar i Vikarholmen. Latmaskar. Jag försöker väcka dem med att lite för högt spela gamla Eminem-låtar, men kör nog på våld snart.
Innan jag går och hoppar på lillasyster som naturligtvis är first up kan jag meddela att helgen som varit definitivt var okej. Minst. Trots min rövbitande (what? det är ett ord!) smärta i benen, armarna, och rumpan.
Booyah! Smooth, verkligen.
Nu ska jag koka mera kaffe och kolla Good Will Hunting igen. Vadå, det är väl bara andra gången denhär veckan. Och ungefär fjärde denhär månaden. Det är okej.
