Igår kväll fick jag experienca ett different kind of uteliv i rastlösa lilla Jeppis; jag satt i en fötålj ganska mitt i stan (där andra fick betalt för att vara) och tvingade ner en öl, åkte omkring på okända vägar med min terrängcykel, och var den andra personen i en fyllesituation (med den andra personen menar jag den utsatta personen (utsatta och utsatta, men den personen iaf)). Och på sidan om allt det fanns ett helt annat liv; gamla par som gick omkring och höll händer som om inget annat fanns. Jag tror inte de ser det liv jag experiencade. Tänk om jag inte hade försovit mig till villan. Eller om jag bara hade sluppit till pappsens. För en lyckad midsommar kan jag ju inte påstå att det var. Men hur som helst, helgen är ännu ung. Och jag fattar inte varför jag inte bara är skeptisk nu som jag annars alltid är; varför jag tror att någonting kan hända. I believe in the bad in people, och the bad in världen, och det lönar sig oftast. Men min cynism har tydligen tagit en liten paus, för jag vaknade just och är taggad som få, för ingenting.
och jag skriver alltför mycket nu.

Ja, en tanke! Är människan verkligen kapabel att totalt stänga ut och förbise vad hon inte vill se?
Jag menar, kan man intala sig själv att situationen är vad den är, och tro det så pass hårt att man faktiskt inte lägger märke till att den ändras? Är det "you can't see the forest for the trees" omvänt? För i sådana fall är jag fascinerad av en viss människa här. Riktigt otroligt fascinerad.
Alternativet är att vi ser något, väljer att inte låtsas om det och fortsätter som om det inte fanns. Det är bara mänskligt. Ignorance is bliss, det är ju praktiskt taget mitt motto, men det är inte bulletproof och jag vet om det. Och om fallet är så, så är ju hela situationen bara patetisk. Och jag är inte längre det minsta fascinerad.

glad midsommar!

Till skillnad från alla (sane) människor firade jag och Ida midsommar med krogbesök och irrvirr i staden igår (/inatt/imorse), så medan folk njuter av villaliv som det ska avnjutas idag sitter jag instängd i min lägenhet med sällskap av Wagner och Debussy. Det är inte helt dåligt det heller. Och vem vet vad kvällen har in store för mej ännu?
Nu ska jag duscha bort gårdagen, lägga på dagens ansikte och bege mej någonstans. Destinationen är ännu okänd.

såhär såg jag ut igår (jag är ju för rolig! (och nykter!)).