Jag har efter en utdöd väg nått en återvändsgränd, och handlingar bör tas till snarast möjligt. Jag antar att svaret rent objektivt är en klar sak, men jag går än en gång i vägen för mig själv med min orubbliga stolthet. Tusen och en saker talar för, en emot, och jag är uppriktigt kluven. Jag har två till tre timmar på mig att spika min framtid.
Vad jag behöver är en stygg kaffe med alltför lite mjölk på ett café i Jakobstad med Felicia och Ida. Någon är bara väldigt otillgänglig.
