Jag är nog inte speciellt förtjust i ensamhet och kvalitetstid med mig själv trots allt. Det har väl försvunnit med åren, liksom många andra egenskaper. Har bara inte haft möjlighet att inse det förrän nu, men faktum är att jag blir kranky om jag måste vara ensam. Jag behöver sällskap, helatiden. Vill inte ens sätta på teven av rädslan för vad som kan finnas där. För vem ska jag hoppa på om det råkar vara en skräckfilm som spelas upp?
Imorgon kommer mamma hem. Och jag borde ha städat tills det. Mycket att göra, och visserligen mycket tid, men ingen ork.

Jag vill saker, och vill ha saker. jag vill förstå allt som finns att förstås, samtidigt som jag vill vara dum. jag vill ha en plan och en säkerhetslina. en framtid och något att falla tillbaka på. jag vill ha förklaringar. jag vill kunna lita. jag vill ha ett självförtroende och en självkänsla av stål. jag vill våga ta risker. och en massa saker. mest av allt vill jag ändå ha ett förnuft, och bara ett förnuft. liksom kunna gå på vad jag vet att är bäst, utan att någon löjlig känsla säger emot.
och nu vill jag sitta i soffan med en bra film i teven framför mej, och med massa fettsaker på bordet bredvid. en americana och makuuni-godis. och stoppa i mig det tills jag bli äcklad av mig själv.
vi ska se.