Tydligen är det lite delade åsikter om mitt beslut att ta paus i skolan, och konstigt nog är det bara de som inte har varit med mig de senaste månaderna eller så, och inte sett hur det går och hur dåligt jag egentligen mår, som har åsikter. Alla som känner till situationen och har bevittnat det förstår och stöder mig i beslutet, det borde ju säga er något, eller hur!? Jag ska ändå motivera varför jag har valt att göra såhär.
a) ända sedan första året i gymnasiet, då jag började arbeta och slog huvudet i väggen, har betygen bara blivit sämre och sämre. Jag ska få klart gymnasiet, men hellre låter jag det ta tid och får bra betyg än kämpar så mycket jag kan och går ut med dåliga betyg och en depression på köpet, och sedan inte kommer in till någon annan skola.
b) jag anser att man bara har ett liv, och detta liv är inte värt att slänga bort bara för att försöka bli något och stressa för att bli det. Efter gymnasiet ska jag studera för att bli något som jag ska fortsätta vara i resten av mitt liv, och jag har större chans att hitta ett yrke som intresserar om jag får låta det ta tid och utforska på egen hand.
sådär, ni kan ju fråga om det är något. gör hellre det än skapa egna uppfattningar. mitt val, mitt liv.
nu ska jag skriva två cv:n och fylla i en arbetsansökningsblankett. Yes, I'm all in.
