update

Visst har jag växt ut en stake det senaste året, men jag är fortfarande samma kritiska själ som hackar ner på allt som behöver hackas ner på. Så här kommer en fortsättning på förra årets påskinlägg.
HUR tänker föräldrarna som låter sina små beloved barn skriva "glad påsk" på ett litet papper som lika gärna skulle kunna vara ett ark från en toapappersrulle, och sedan knacka på främmande dörrar för att billigt kolla ner i marken och hand over dehär stackars arkena i utbyte mot godis? Problemen med det listas här under.
a) De främmande dörrarna. Är inte påskhelgen årets höjdpunkt för en pedofil? Jag går inte in på det i detaljer, för att det säger sig självt och jag inte gärna vill ens tänka mera på det, men come on. Vi bodde i en liten by, där alla kände alla, så det var inget problem på min tid. Men i större samhällen.
b) Varför satsar kidsen inte längre? Vi lärde oss att redan i Februari börja rita påskbrev när vi var små, och allt som hade mindre än en gräsmatta, en sol och en kyckling på avfärdades. Man hade bara inte samvete att dela ut sådan skit. Och nej, föräldrarna skulle inte ens ha låtit oss.
Jag trodde verkligen jag skulle orka hålla mig detta år. Men hallå, jag kan ju inte vara ensam om att störa mig sådär mycket på det?

på tal om påsktraditioner

Inga andra än mina kära bröder, Pontus och Dancko, kan göra en självmordsbenägen av att leta påskägg. Ett fanns under femton bastustenar, ett i ett mjölkpaket i kylskåpet, ett i ett glödlampspaket högt upp i ett gudsförgätet skåp och mitt högt upp i taket, i det som censurerar sladdarna och sakerna till kökslampan. Goodie!

Då var det dags för min årliga påsk-freakout. Förra året var mamma i södern och jag hade vårdnaden om kidsen och ansvaret över att påskhäxorna fick sitt godis. Skrev ett blogginlägg om hur jag fick panik då det ringde på dörren, krälade in till vardagsrummet och nervösfnissade där i ett hörn tills påskhäxorna gick sin väg. Jag rättfärdigade mitt beteende med att säga att jag inte approvar påskhäxornas enkla vägar, men sanningen var väl den att jag och Dancko hade ätit upp nästan allt godis.
Hur som helst, på ett år har jag tydligen växt ut en stake för nu går det helt okej.
Idag ska bli en bra dag.