freedom

Jag satt vaken med uppgifterna till klockan sju imorse, men oavsett hur mycket kaffe jag drack eller hur hårt jag ansträngde mig, så blev inte tankar till ord. Bestämde mig alltså för att ta en liten tupplur klockan sju, och jag sov och drömde hemskt om jordbävningar, drunkningar och döden (kanske för att jag vaknade flera gånger av att jag inte kunde andas genom förkylningen) fram till klockan tolv, då jag tvingade mig upp och fortsatte. Men NU, efter omkring tolv timmars lidande, är jag klar. Eller jag blev nog klar redan för några timmar sedan, men det känns lika bra ännu.
Och snart drar jag till pappas. "Jag säger som andreas grega; pappa jag kommer idag", han fattade inte riktigt.
Ha det bra alla!

Har just kokat fem koppar kaffe för andra gången sedan igår blev idag. Jag försöker tycka synd om mig själv för att jag är tvungen att sitta uppe hela natten med skoluppgifter fastän jag ju är sjuk, men tyvärr är jag alltför medveten om att jag själv har ställt till det så jag får inte ens ta tröst i självömkan. Jag vet egentligen inte vilken slags tröst självömkan ger, men kanske jag skulle känna mig lite duktigare när jag är klar om omständigheterna var riktigt dåliga. Ja, det tror jag.
Just det, jag var väldigt dum och kollade igenom alla uppgifter (som ska in imorgon!) först sent idag (igår), och bland diktanalyser och andra enkla grejer hittade jag en boklista. Tydligen ska jag ha skrivit en analys på en modern roman, och jag hittade inte en enda bok som jag har läst i hela korta listan. Alltså bar det av till biblioteket för att låna Sylvia Plath's Glaskupan klockan, vad kan den ha varit, mycket. Nu har jag i varje fall läst klart den, men tyvärr var den för intressant för mitt bästa, så nu kommer jag att sitta upp och läsa in i/fundera kring den alltför länge.
Sov sött ni då.