Jag inleder på samma sätt som jag har inlett alla tidigare Twilight-"recensioner"; man måste väl ha läst böckerna för att orka sig igenom filmerna och faktiskt finna dem någorlunda bra. De domineras nämligen av överdrivet utdragna scener skrivna som ett homage till klyschor och framtvingat skådespeleri. Men jag, som har läst böckerna och ser filmerna just därför, är amused. Genidraget att dela upp sista boken till del ett och del två går dock en bra bit över mitt huvud; båda delarna hade nämligen gott fått plats och endast gett faktisk handling till filmen, men det var draget De valde att gå med. Så sit back och försök enjoy ändå.
En trevlig överraskning var hur pass besläktad med boken filmen var, speciellt med tanke på hur filmatiseringen av alla föregående tre har slaktat böckernas potential. Och när jag ändå för omväxlings skull är inne på positivt kan jag passa på att understryka hur äckligt det periodvis var. Ingen idealisering, ingen romantisering och ingen censurering. Good thing.
En trevlig överraskning var hur pass besläktad med boken filmen var, speciellt med tanke på hur filmatiseringen av alla föregående tre har slaktat böckernas potential. Och när jag ändå för omväxlings skull är inne på positivt kan jag passa på att understryka hur äckligt det periodvis var. Ingen idealisering, ingen romantisering och ingen censurering. Good thing.
Och, okej. Jag hatar att erkänna mig besegrad av Dem, men jag måste medge att De än en gång lyckades leverera på det emotionella planet. Jag var tvungen att ta ögonen av skärmen och tänka tråkigt åtminstone ett par gånger. De kan det här med att låta publiken leva sig in, empatisera och slutligen gråta som en liten skolflicka.
Jag är, som sagt, ändå relativt amused.
