Det börjar kännas dåligt att vara arbetslös nu när månaden lider mot sitt slut. Riktigt dåligt. Men ångesten sopar jag under mattan tills vidare, för det var inte det jag skulle tjata ut er med.
Ligger vaken med tanken "om jag inte somnar kan jag inte vakna upp till morgondagen". Det är visserligen långt ifrån sant, morgondagen som jag syftade på är redan här. Men anledningen till att jag inte vill vakna upp till en morgondag är att morgondagen innefattar en släktträff. Inte den sorten som bara inkluderar kusiner och föräldrar till dem, utan den riktigt stora sorten. Den med några hundra väldigt avlägsna släktingar vilka alla man borde prata socialisera sig med. Och jag som är så duktig på att socialisera mig, speciellt med människor jag inte känner och inte delar annat än blod med.
Nu hoppas jag att mamma inte blir upprörd över min inställning, men hon vet att jag gärna skriver av mig. Av olika anledningar.
Tills imorgon.
