Jag har drömt om zombier hela natten, exakt samma situation som den i The Walking Dead. Det sjuka är att, fast det var en dröm så blev jag mer freaked out av ångesten som jag varvade med en dödsönskan än själva zombierna som flockades utanför fönstrena och ofta till och med slapp in. Och så störde jag mig något fruktansvärt på att de pratade, och hade personligheter. Om man hade sett dem en åt gången hade man bara tänkt "en depression gone bad", riktigt bad, men alla var knappast deprimerade.
Jag ska i varje fall inte kolla mera The Walking Dead. Mardrömmar suger hårt.
och nu hörde jag ett konstigt ljud från trappuppgången, så nu blev jag rädd att jag inte alls är vaken. damn.
