filmtips!

Never Back Down. Riktigt härlig film med snygga Sean Faris i huvudrollen.
Nu har jag ju skjutit upp att se den en bra stund bara på grund av hur den ser ut; med fightingen alltså. Jag har aldrig tyckt om det som tema i bok eller på film, med undantag för Fight Club (som dock var gjord på ett sånt sätt att det inte var fightingen som dominerade, trots titeln). Lustigt nog fanns Fight Club-grejen undergrävd någonstans i denna film, men det är inte relevant. Alltså, vad som gjorde den så bra var balansen, och hur snyggt sammanbundet allting var. Det fanns en huvudroll, och det var kring denne som handlingen kretsade. Fokuset låg visserligen på fightingen, men det var inte det som dominerade. Självklart fanns det en del rostiga detaljer, men man är inte ens tvungen att lägga märke till dem.

7/10
och ni får ursäkta formuleringarna. jag är egentligen för trött för att skriva, men fingrarna var för rastlösa för att orka sova ännu.

Har varit riktigt otroligt pissförbannad hela dagen, eller sedan jag kom hem från Heidis och fick höra att brorsan slipper hem kommande helg. Lovely, riktigt lovely. Kommande helg är alltså den helg som skulle ha varit min helg. Helgen då jag skulle ha haft lokalen för mig själv, för första gången ever. Då jag skulle ha fått vara ensam, för första gången på säkert flera år (med undantag för mina länkar och promenader). MEN (ja! det finns ett men!) sen när jag såg själviskheten sätta sina klor i vissa andra insåg jag att jag ju inte är sådan. Jag är inte en självisk människa. Det var bara hoppet som fick mig ner på knäna igen. Och nu är det som det är, jag får helt enkelt fortsätta vänta på min tur. Den kommer.
Och nu var jag bara tvungen att få ner det, svart på vitt, för att kunna fortsätta som om ingenting hade hänt. Thank you.
(Nu tycker säkert vissa att det var löjligt av mig att bli förbannad på det där, men då vet ju dom vissa ingenting. Varken om mig, min situation eller mina behov.)