Vem kunde ha trott att även jag skulle lämna tonåren bakom mig och embarkera vuxenvärlden?! Det var visserligen oundvikligt (med undantag för död), och barnet i mig är ändå välbevarat bakom lås och bom, utan några som helst planer på att debarkera. Men ändå.
Födelsedagen byggdes upp till som aldrig förut, men oavsett hur omöjligt det kan verka för människorna som tvingades bevittna planeringen finns inga spår av besvikelse kvar. Jag blev uppvaktad med kaffe och sång och blev bjuden på födelsedagsmuffins, en maffig drink, prinsesstårta, mat och vin, och allt i bra sällskap av familjen, Fredrik och diverse bra människor. Så jag är riktigt nöjd.
På en annan note vet jag inte om någon alls orkat fortsätta följa min blogg med tanke på torkan, men i sådana fall tackar jag och ger en kort uppdatering om min livssituation här under. Anledningen till att den kommer först nu är väl helt enkelt att jag hellre skryter om framgångar än lindar in misslyckanden, men whatevs som vi ju säger.
Min plan på att flytta till Vasa utsattes för ordentlig friktion och flyttades framåt en månad eller så samt ändrade nästan helt skepnad. Tills vidare är jag alltså Larsmobo, men fortsätter med jobbet och pendlar till Vasa. Situationen är hanterlig, och faktiskt även framåtskridande.
Och som laman på tårtan wrappar upp med acknowledgements.
Tack till Fanny och Heidi för min tvåbenta lama-prinsesstårta (aha!-moment?), alla facebook-vänner och riktiga vänner (haha) som tog sig tid att gratulera, mamma och familjen för uppvaktningen och inte minst Fredrik som gjorde min hela helg och födelsedag.
Peace - I'm out.
