Jag vet inte när jag senast har varit såhär slö, och rastlös för den delen. Kom mig iaf ut på länk, äntligen! Planen var att springa till Bosund, men det var nog endast halvseriöst. Så sprang på lite här och där, undvek hundarna och skogen med björnarna, världens underligaste strecka, men det känns ändå bra nu.

och här är en mycket försenad bild på min haircut. ye.

Eheh... Telefonen var i min väska ändå. Hur hade jag alltså inte kommit på att söka där? Inte det minsta awkward att ha skrivit ett argt inlägg om hur någon har snott min telefon, och så är den precis där den ska vara i väskan. Men det är ju gott.
Nu kan jag börja fundera på vad jag har menat göra idag. Jag tror att jag kanske eventuellt vill ha godis. Och kanske ett glas rött. Eller något.
Jag vill definitivt på länk idag.
och saker.

Jag blir så lack (visst säger man så?) på människor som snor mina telefoner.
Jag tappar hellre bort dem på egen hand!
Jag är ju medveten om precis hur bundet att hända det är, och därför införskaffar jag värdelösa mobiltelefoner med prepaid-liittymät varannan månad eller så, i hopp om att ingen ska vilja så mycket som smutsa ner fodret i sin väska med dess äckliga vibbar, men ne. Och telefonerna har fem gånger mer värde för mig än för någon annan, enbart för det faktum att det är förnedrande att uppta ungefär 30% av utrymmet i mina vänners telefonböcker, och kräva mer. Redan.
Alltså; sluta sno mina telefoner. Fast jag ska ännu kolla stadshotellet. Förhoppningsvis inser någon jackass att det är en större börda att gå omkring med den på fickan än att lämna in den till stadshotellet med ett förlåt-brev, och gör så. Och sedan hoppas jag att jackassen i fråga blir lite överkörd på väg hem. Lite är betonat.

Ja, jag är fortfarande vid liv. Andas, äter, har livsångest och sådant onödigt.
Min flytt till pappas blev ju aldrig av. Lämnade liksom fast och drev här i vikarholmen, men redan i början på denna vecka började det klia under skinnet och jag blev tvungen att agera på det. Så efter mycket skitsnack är det nu bestämt att jag flyttar till Idas istället. Det är närmare allt och det fungerar för oss båda. Så är det.
Vad mera vet jag inte. Planerar en resa med mamma för att fira hennes 40-års dag som närmar sig. Det blir hon, jag och troligtvis en strand.
Och nästa inlägg kommer väl om en vecka eller nånting.
Ha det bra.

Jag fick betala rätt dyrt för att jag förskotterade hälsan i lördags, men åtminstone var det inte ens möjligt att trotsa med en ännu högre feber än tidigare söndag-måndag.
Och nu börjar jag bli frisk på riktigt.
Var till frissan igår och satt där i över två timmar. Resultatet blev kort, och lite mörkare. Men jag är faktiskt nöjd. Mest för att det var ett sant nöje att slippa mitt blonda nötta krafs. Ska ladda upp en bild senare.
Imorgon ska jag joina pappa på en affärsresa till Nystad. Min naturliga respons till hans fråga om jag kommer med var självklart "ska vi ti Sverige?", men tydligen inte. Men jag gillar att sitta i bil och prata skit, och eftersom min andra fråga "kommer jag med som ansiktet utåt?" bara besvarades med ett skratt hinner jag med lite shopping om jag vill när mötet tar plats.
Så det blir skoj.
Nu ska jag göra saker, igen.

Miraklet med mitt plötsliga tillfrisknande resulterade såklart i att planerna om en intim get together lades tillbaka upp på bordet. Spenderade förmiddagen med mamma i Kokkola, och kvällen med tjejerna på bilden här under.

Allt gick bra, hade världens bästa dag, och huvudet var i linje med allt annat. Ända tills Ellen kläckte ur sig "ja just de, ja fyller 19 om några timmar". Det, right there, var första gången ångesten knackade mig på axeln och oroade sig över hur kvällen skulle forma sig (bakgrundsfakta: äventyr med Ellen kan lika gärna sluta på en segelbåt i Atlanten som i en igloo i Larsmo). Kontrollfreak som jag är började jag redan då planera Melodybesöket så detaljerat som möjligt, så att ingenting skulle kunna gå fel. Visst var det annars en bra idé, men felet kom att ligga i att jag inte kan planera för någon annan än mig själv.

Jag går inte in på detaljer, men i helhet var kvällen minst sagt händelserik. Och jag hade faktiskt nästan sjukt roligt. Hoppas bara att tjejen bredvid mig på bilden här ovan kommer ha en någorlunda trevlig 19-års dag. Puss på dig.
Bilderna är Paulinas. Nu ska jag göra saker.

i'm back

Voila, så var jag frisk, efter en dag. Jag är nog bäst i världen på att manipulera mig själv.
Nu ska jag ta en dusch i väntan på att mamma kommer hem, ställa mig till tusen, och sedan kolla upp med mina tjejer om den nyligen öppnade luckan i deras scheman ikväll har hunnit fyllas det senaste dygnet.
Och så ska jag försöka övertala Ida att klippa mig, hihi.

Jag har aldrig i hela mitt liv varit så uttråkad som jag är nu. Fick feber igår och pushade det över gränsen genom att delta i klassens pizzakväll, så imorse var siffrorna på termometern alltför höga för att jag ens skulle orka annat än sova. Sagt och gjort, sov bort halva dagen efter att ha sovit som ett barn hela natten, och nu fixar jag det inte längre. Jag har visserligen tänkt bli frisk till imorgon så jag antar att det förutsätter att jag vilar i ett streck till dess.
För jag vill ju verkligen inte missa helgens planer.
Damn. Nu ska jag lacka naglar och annat som jag annars inte har tid för.

My Day

Jag hade helt glömt bort denna lista, men har världens lameaste dag så kan lika gärna bara fortsätta på den. Rubriken var unfortunate.
Vaknade i Vikarholmen 06:30 efter att ha snoozat i en kvart, kokade kaffe och gick igenom resten av morgonrutinen som en zombie. Blev skjutsad till skolan av mamma 07:40 och anlände väldigt några minuter före åtta till lärarrummet. Första lektionen började 08:00 och sista slutade 13:00. Gick hela ungefär hundra meter till pappas, catchade upp, lagade mat, åt och har sedan bara kollat tv-serier och dylikt resten av dagen. Klockan är nu 16:59, och jag känner för att antingen sova eller springa. tyvärr är springskorna i lägenheten.
Imorgon ser jag dock fram emot mer. Jobbar fem timmar och drar sedan förhoppningsvis till Kokkola för att söka lördagsutstyrsel med Mela.
Dessutom är det möjligt att jag får träffa någon som jag saknar så otroligt mycket imorgon! can't wait.

Modekungen.se

Jag har en nyfunnen kärlek för Modekungen. Har hängt med i utbudet en bra stund, diggat små objekt och avfärdat andra, med ögonen bara halvt öppna, men nu är plötsligt allt (ne) bara kärlek.







jag vill ha så mycket, och så mycket mer.

Jag tror inte jag har visat mitt nya vacka armband som kom hem på posten i fredags!
amazing. bilden visste jag inte ens att jag hade tagit.

Jag har tagit kontakt med magistraten, kela och posten så att allt är klart inför flytten, men själva herren av huset jag kommer crasha hade jag tydligen inte ens tänkt på att meddela om det faktum att jag kommer dividera hans personliga space med hälften samt totalt slita ut hans nerver. Awesome thinking, verkligen.
Konversationen löd som följer.
-Pappa, kan jag få uppmärksamhet?
-Okej.
-Har ja sagt att ja flyttar hit om en vecka?
-Haha, nä.
-Okej... Men de e nog lugnt, pappa.
-Okej.
Mer komplicerat än så var det inte, men logiken Ida! Var är den?
Nu har jag fixat skjuts åtminstone en väg, och ska fortsätta planera resten över en kopp kaffe.

utgående helg/inkommande vecka

Ny vecka, nya skyldigheter. Jag agerar fortfarande personlig assistent, ända fram till fredag, och sedan ska jag avnjuta min sista helg som jakobstadsbo på fyra månader. Började i plinkande stund fundera på att göra något av det, liksom ha en intim get together i lägenheten med mat, vin och ett litet sällskap. Jag borde bara göra något åt min oförmåga att planera, så att detta eventuellt skulle kunna bli bra. För tillfället bara overlappar jag och tar saker som dom kommer, och det fungerar rätt dåligt för mig. Helgen till exempel var nog en av de mest absurda på en bra stund, och felet låg såklart i dålig planering.
Dessutom är jag inte ens säker på att pappa är medveten om mina planer på att flytta till Bosund. Jag borde kolla in i det så att jag inte blir hemlös.
och jag borde göra en massa saker. Börjar långsamt med att planera min väg ur den här situationen; måste hämta packning från stan och Vikarholmen, betala räkningar, socialisera mig och sedan slippa tillbaka dessa 20 kilometer till Bosund, och jag har ingen aning om hur jag ska slippa ens en väg. Excellent, verkligen.

säkerhetsåtgärder

Med en helt vrickad dygnsrytm och ungefär 700 försovningar i bakfickan hade jag förståndet att lägga sju olika alarm att ringa imorse. Jag fattade såklart ingenting vad som hände först med min morgon-iq, men jag är i varje fall vaken och relativt pigg nu, och ska börja bege mig om en kvart.

här försöker jag då visa att godnattstrumpor, som vi så vackert kallar dem, is the shit. förbannat snygg liksom. ja.

och ett tydligen ansträngt god morgon på er!