Min favoritsysselsättning i hela världen måste ändå vara att ge upp hoppet. Det leder (nästan) alltid till något bra, och min personliga favorit är då anledningen till detta absurda agerande slängs i ansiktet på en; konverterad, förnyad och omvänd, eller bara under nytt ljus. Den känslan är närapå oslagbar.
Det känns annars som att mina senaste blogginlägg har fått mig att framstå som rätt underlig, men jag öser på med mera bara. Jag vill. Jag är väl kanske rätt underlig ändå. Fast jag föredrar unik.
