on Time

nu kan jag inte skylla på att jag inte har tid att skriva då jag sitter på bussen till vasa med telefonen som enda sällskap. Dock skulle jag helt giltigt kunna skylla på att jag är kass på att skriva på denna mojäng, men icke.
Veckorna går så otroligt underbart snabbt nu lagom till våren. Det har gått fem veckor sedan förra veckan, då det var tal om oxveckorna och jag slogs av ångest. DET är rätt fantastiskt. Ännu mera så är att det bara är en ynka vecka kvar till sportlovet.
Hur som, ikväll ska vi njuta av planlösheten som helgen bjuder på, och imorgon sitta hundvakter (ingen fara, det är en liten hund. Jag är okej).
Så en trevlig helg tillönskas alla! På återhörande.

helgen i telefonbilder

Moi et Paulina blev bjudna till Ellens på babyshower/tidig födelsedagskaffe. Paulinas manners vid kaffebordet var vad de alltid varit, och Ellen hade bakat gott.

Bästa, söta, preggo Ellen.

Lördagen njöt jag av i äkta helg-anda i väntan på F.

F anlände och spred ljus på tillvaron.

Och resten av kvällen spenderade vi med denna och Alexandra.
...och söndagen, sorgligt nog, med sport.

Det är lite besvärligt att min kassa uppdatering här gör det så genant att uppdatera bloggen, speciellt med tanke på att mitt uppdrag aldrig ens har varit att underhålla.
Jag hinner helt enkelt inte med just nu. Har gått över tanken att helt sluta blogga, men egenrättfärdig som jag tydligen uppger mig vara i detta inlägg har jag hellre bloggen på sidan om och skriver då det lustar än vaknar upp femtio imorgon utan bevis på att även jag en gång var ung, dum och lycklig (icke att misstolka, jag har planer på att vara lycklig som femtio också).
...Jag ville komma någonstans med detta. Tror jag.

Med slutledningsförmågan försvunnen kan jag istället berätta att jag inatt spred ut mina zetan på över hundra kilometer. 40% av dem gick åt i Brändö, 20% på nattbussen täckandes kilometrarna jag pratade om, och 40% i Vikingarholmen. Sedan steg jag upp klockan sju, med urkassa drömmar i bakhuvudet och svaga minnen av min älskade REM-sömn från tjugofyra timmar tidigare, och begav mig till jobbet.
Jobbigaste. Dagen. Ever.
Anledningen till att jag tog nattbussen var ju gårdagens datum, 14 februari, även känt som alla hjärtans dag. Jag kände inte för att åka hem som planerat då F var så söt.
Sämsta. Idén. Ever.
Och jag vet att jag kommer föreslå nattbussen igen så fort denna dag har gått från verklighet till minne, men F har fått stränga order om att säga nej då det händer.
Onödigaste. Infon. Ever.
Det var dags att avrunda för tio minuter sedan, men istället ber jag om ursäkt tio minuter senare för minuterna bortslängda på detta. Du kommer aldrig se av dem igen.
God natt!

Vad är det för skillnad på Finland?
-Det är kallare på vintern än utomhus.

Det var 30-gradigt imorse när bilen inte startade då jag skulle iväg till jobbet. Det är rätt kallt. Bilen slutade slutligen trotsa och det blev några grader varmare mot eftermiddagen, men imorgon väntar väl värre kan jag tänka mig.

Och vi kan få det ur vägen nu att jag bröt mitt löfte om sju inlägg per vecka. Jag hade absolut ingen lust att skriva, så bestämde mig bara för att det var exakt rätt vecka att bryta nyårslöften. Hehe. Inget mera med det.
Dessutom har jag inget internet till min dator nu.

Imorgon bär det av till Vasa igen, men denna gång i sällskap av min Ida. Vi ska ha roligt på fredag och leta oss hemåt på lördag. Då i sällskap av Fredrik.