Det är lördag kväll, jag är rastlös som tusan och för pank för att ens ha råd att ha planer. Vad ska man göra då? Jag vet att Paulina är hemma i Jeppis, så då skulle det gälla att nångång under kvällens gång slippa dit, MEN brorsan är hemma så det är troligtvis han som är chaufför ikväll. Och jag vågar ju inte åka med honom. Kanske gå då.
PLANER, någon? dela med er.

på loma. pfft.

Gick till stan igår tillsammans med Ida. Jag gick/sprang/slog kullerbyttor/hjulade/lekte catwalk (alltså fick utlopp för min överenergi genom mina handlingar) medan Ida okunnigt pratade alla möjliga språk, ropade och var en gammal tant (alltså fick utlopp för hennes övernergi genom sina ord). Det tog oss lite på en timme att gå, plus pausen backstage, och när vi kom fram hade vi två filmer att kolla och en chipspåse att gräva in oss i. Klockan var ungefär tio då, och en liten bit in i första filmen somnade jag såklart. Sov tills Marcus ringde och sa att de kommer och hämtar upp mig, och då var klockan nånting runt tre (tror jag). Världens, för mänskligheten och denna jord, nödvändigaste kväll var det alltså inte. Men motion fick vi iaf, vilket ju är bra. Men på köpet också skavsår, vilket är mindre bra.
Och nu vill jag riva ut en minut eller två ur min dyrbara tid bara för att säga hur mycket jag hatar Justin Bieber, eller snarare hans musik. Mycket. Jag blev väckt av det imorse, och ärligt talat rev det så mycket i mig att jag hellre skulle ha blivit uppdragen ur sängen av självaste Hitler. Ja.
Då vi ändå är inne på Justin Bieber kan jag ju berätta om något annat jag hatar, bara för att jag vill. Emotional drunks. Seriöst people, det är bara äckligt. Din sorgsna situation och dina onödiga känslor gör sig bäst långt under ytan, om de nu verkligen insisterar på att existera. Om jag är inblandad i flummet på ett bra sätt är det dock fritt fram, så länge du inte sluddrar eller upprepar.
Men så länge jag håller på kan jag ju egentligen extend rubriken till emotional people. Ja, så tycker jag. Fast what the hell, jag är ändå så bra igång här att jag lika gärna bara kan lämna ut ett ord ur andra rubriken. Ordet är inte people, utan emotional. Alltså människor överlag. Vi (yes, vi) är löjliga, riktigt otroligt löjliga. Jag orkar inte berätta varför, men fundera en stund.
oj vad jag är på bra humör idag (jag är faktiskt det).