Helgen passerade lugnt och kvar är inte mycket till fotspår.
I fredags spenderades rejäl kvalitetstid med Syster. Vi ses inte speciellt ofta sedan jag i September slutade dela arbetstimmar med henne, så naturligtvis var det skoj att catcha upp och bara driva runt i staden. I lördags höll Kakan kalas för sina tolv högljudda vänner, så de sex timmarna som det varade försvann jag till Idas. Vi kommunicerade på en patetisk nivå, förundrades över hur skabbigt Jeppis egentligen är och hur många som tar tröst i att det är mörkt.
Söndagen har spenderats i sällskap av många och mycket. God mat, Scrubs, Bosund, pappa, The Simpsons, Mela, Burnout och sådant sammanfattar det ungefär.
Världens tråkigaste inlägg. Jag tror jag gör det för att lämna ett åtminstone pikilitet fotspår, mitt minne litar jag nämligen inte på.
