Jag satt vaken med uppgifterna till klockan sju imorse, men oavsett hur mycket kaffe jag drack eller hur hårt jag ansträngde mig, så blev inte tankar till ord. Bestämde mig alltså för att ta en liten tupplur klockan sju, och jag sov och drömde hemskt om jordbävningar, drunkningar och döden (kanske för att jag vaknade flera gånger av att jag inte kunde andas genom förkylningen) fram till klockan tolv, då jag tvingade mig upp och fortsatte. Men NU, efter omkring tolv timmars lidande, är jag klar. Eller jag blev nog klar redan för några timmar sedan, men det känns lika bra ännu.
Och snart drar jag till pappas. "Jag säger som andreas grega; pappa jag kommer idag", han fattade inte riktigt.
Ha det bra alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar