Har varit riktigt otroligt pissförbannad hela dagen, eller sedan jag kom hem från Heidis och fick höra att brorsan slipper hem kommande helg. Lovely, riktigt lovely. Kommande helg är alltså den helg som skulle ha varit min helg. Helgen då jag skulle ha haft lokalen för mig själv, för första gången ever. Då jag skulle ha fått vara ensam, för första gången på säkert flera år (med undantag för mina länkar och promenader). MEN (ja! det finns ett men!) sen när jag såg själviskheten sätta sina klor i vissa andra insåg jag att jag ju inte är sådan. Jag är inte en självisk människa. Det var bara hoppet som fick mig ner på knäna igen. Och nu är det som det är, jag får helt enkelt fortsätta vänta på min tur. Den kommer.
Och nu var jag bara tvungen att få ner det, svart på vitt, för att kunna fortsätta som om ingenting hade hänt. Thank you.
(Nu tycker säkert vissa att det var löjligt av mig att bli förbannad på det där, men då vet ju dom vissa ingenting. Varken om mig, min situation eller mina behov.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar