Så det här är vad som händer när man lever på hoppet. Kanske det är dags att ta farväl av Tim Robbins och hans tankesätt och hälsa Morgan Freeman välkommen nu (vi måste gå in i filmen och glömma att vi någonsin har sett slutet för att det ännu ska makea sense). Hope is a bad thing. Vad som hände var att jag lämnade kvar på min stol här väntandes, trots att klockan gick som bara den. Och nu är jag institutionalized, eller beroende av dessa väggar (jag påstår inte att det är definitionen, men det hänger ihop). Mina alternativ är alltså inte många. Vi fortsätter hoppas då, att "skjutsen" vet något som jag inte vet. Det borde väl hålla mej kvar här sittandes, innanför dessa väggar.
(jag plagierar lite. och dude, I'm such a geek)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar