Jag är nog inte speciellt förtjust i ensamhet och kvalitetstid med mig själv trots allt. Det har väl försvunnit med åren, liksom många andra egenskaper. Har bara inte haft möjlighet att inse det förrän nu, men faktum är att jag blir kranky om jag måste vara ensam. Jag behöver sällskap, helatiden. Vill inte ens sätta på teven av rädslan för vad som kan finnas där. För vem ska jag hoppa på om det råkar vara en skräckfilm som spelas upp?
Imorgon kommer mamma hem. Och jag borde ha städat tills det. Mycket att göra, och visserligen mycket tid, men ingen ork.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar