Igår kväll fick jag experienca ett different kind of uteliv i rastlösa lilla Jeppis; jag satt i en fötålj ganska mitt i stan (där andra fick betalt för att vara) och tvingade ner en öl, åkte omkring på okända vägar med min terrängcykel, och var den andra personen i en fyllesituation (med den andra personen menar jag den utsatta personen (utsatta och utsatta, men den personen iaf)). Och på sidan om allt det fanns ett helt annat liv; gamla par som gick omkring och höll händer som om inget annat fanns. Jag tror inte de ser det liv jag experiencade. Tänk om jag inte hade försovit mig till villan. Eller om jag bara hade sluppit till pappsens. För en lyckad midsommar kan jag ju inte påstå att det var. Men hur som helst, helgen är ännu ung. Och jag fattar inte varför jag inte bara är skeptisk nu som jag annars alltid är; varför jag tror att någonting kan hända. I believe in the bad in people, och the bad in världen, och det lönar sig oftast. Men min cynism har tydligen tagit en liten paus, för jag vaknade just och är taggad som få, för ingenting.
och jag skriver alltför mycket nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar